1 Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babel. PÄ tionde dagen i den tionde mÄnaden av Sidkias nionde regeringsÄr kom den babyloniske kungen Nebukadnessar med hela sin hÀr till Jerusalem och belÀgrade staden. De byggde en belÀgringsmur runt omkring den.
2 Staden var belÀgrad Ànda till kung Sidkias elfte regeringsÄr.
3 Men pÄ nionde dagen i mÄnaden var hungersnöden sÄ stor i staden att folket i landet inte hade nÄgot att Àta.
4 Staden stormades och allt krigsfolket flydde under natten genom porten mellan de bÄda murarna, den port som ledde till den kungliga trÀdgÄrden, medan kaldeerna lÄg runt omkring staden. Kungen tog vÀgen Ät Hedmarken till.
5 Men kaldeernas hÀr förföljde kungen och hann upp honom pÄ Jerikos hedmarker, sedan hela hans hÀr hade övergivit honom och skingrats.
6 De grep Sidkia och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla. DÀr uttalades domen över honom.
7 Man avrÀttade Sidkias barn inför hans ögon, och pÄ Sidkia sjÀlv stack man ut ögonen. Man fÀngslade honom med kopparkedjor och förde honom till Babel.
8 PÄ sjunde dagen i den femte mÄnaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsÄr, kom den babyloniske kungens tjÀnare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem.
9 Han brÀnde upp Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnÀmas hus brÀnde han upp i eld.
10 Murarna runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den hÀr av kaldeer som översten för drabanterna hade med sig.
11 à terstoden av folket - de som var kvar i staden och de överlöpare som hade gÄtt över till kungen i Babel, liksom den övriga hopen - förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fÄngenskap.
12 Men av de fattigaste i landet lÀmnade översten för drabanterna kvar nÄgra att sköta vingÄrdarna och Äkrarna.
13 Kopparpelarna i Herrens hus, bÀckenstÀllen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde kopparn till Babel.
14 Och askkÀrlen, skovlarna, knivarna, skÄlarna och alla kopparkÀrl som hade anvÀnts vid gudstjÀnsten tog de med sig.
15 LikasÄ tog översten för drabanterna fyrfaten och offerskÄlarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.
16 Vad gÀller de tvÄ pelarna, havet och bÀckenstÀllen, som Salomo hade lÄtit göra till Herrens hus, sÄ kunde kopparn i alla dessa föremÄl inte vÀgas.
17 Arton alnar hög var den ena pelaren och ovanpÄ den var ett pelarhuvud av koppar. Pelarhuvudet var tre alnar högt och ett nÀtverk av granatÀpplen fanns pÄ pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Likadant var nÀtverket pÄ den andra pelaren.
18 Ăversten för drabanterna tog översteprĂ€sten Seraja och Sefanja, prĂ€sten nĂ€rmast under honom, likasĂ„ de tre som höll vakt vid ingĂ„ngen.
19 Och frÄn staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och fem av kungens nÀrmaste mÀn som pÄtrÀffades i staden, likasÄ överbefÀlhavarens sekreterare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjÀnst, och sextio andra mÀn av landets folk som pÄtrÀffades i staden.
20 Dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla.
21 Och kungen i Babel lÀt avrÀtta dem dÀr, i Ribla i Hamats land. SÄ blev Juda bortfört frÄn sitt land.
22 Men över det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, kungen i Babel, lÀt bli kvar, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan.
23 NÀr alla krigsbefÀlhavare tillsammans med sina mÀn fick höra att kungen i Babel hade satt Gedalja över landet, kom de till Gedalja i Mispa, nÀmligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina mÀn.
24 Gedalja gav dem och deras mÀn sin ed och sade till dem: "Frukta inte för kaldeernas tjÀnare. Stanna kvar i landet och tjÀna kungen i Babel sÄ skall det gÄ er vÀl."
25 Men i sjunde mÄnaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama av kunglig börd, och hade med sig tio mÀn. De slog ihjÀl Gedalja, likasÄ de judar och kaldeer som var hos honom i Mispa.
26 DÄ bröt allt folket upp, frÄn den minste till den störste, tillsammans med hÀrförarna och begav sig till Egypten. De fruktade nÀmligen för kaldeerna.
27 Men i det trettiosjunde Äret sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fÄngenskap, i tolfte mÄnaden, pÄ tjugosjunde dagen i mÄnaden, tog Evil-Merodak, kungen i Babel - samma Är han blev kung - Jojakin, Juda kung, till nÄder och förde honom ut ur fÀngelset.
28 Han talade vÀnligt med honom och gav honom frÀmsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel.
29 Han fick lÀgga av sin fÄngdrÀkt och stÀndigt Àta vid kungens bord sÄ lÀnge han levde.
30 Ett fast underhÄll fick han frÄn kungen, visst för varje dag, sÄ lÀnge han levde.