1 Elisa svarade: "Hör Herrens ord. SÄ sÀger Herren: I morgon vid den hÀr tiden skall man i Samarias port fÄ ett sea-mÄtt fint mjöl för en sikel och tvÄ sea-mÄtt korn för en sikel."
2 Den officer som kungen stödde sig pĂ„ svarade gudsmannen: "Ăven om Herren gjorde fönster pĂ„ himlen, hur skulle detta kunna ske?" Elisa sade: "Du skall fĂ„ se det med egna ögon, men du skall inte fĂ„ Ă€ta av det."
3 Utanför stadsporten uppehöll sig fyra spetÀlska mÀn. De sade till varandra: "Varför skall vi stanna kvar hÀr, tills vi dör?
4 Om vi bestÀmmer oss för att gÄ in i staden nu nÀr dÀr Àr hungersnöd, sÄ kommer vi att dö dÀr. Och om vi stannar hÀr, kommer vi ocksÄ att dö. LÄt oss alltsÄ nu gÄ över till arameernas lÀger. Om de lÄter oss leva sÄ fÄr vi leva, och om de dödar oss sÄ lÄt oss dö."
5 I skymningen steg de upp och gick in i arameernas lÀger. Men nÀr de kom till utkanten av lÀgret, se, dÄ fanns inte en mÀnniska dÀr.
6 Ty Herren hade lÄtit ett dÄn av vagnar och hÀstar höras, ett dÄn som av en stor hÀr, och de hade sagt till varandra: "Israels kung har sÀkert lejt hjÀlp mot oss hos hetiternas och egyptiernas kungar, för att de skall överfalla oss."
7 DÀrför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergivit sina tÀlt, sina hÀstar och Äsnor. Och de hade övergivit lÀgret sÄdant det stod och flytt för att rÀdda sina liv.
8 NÀr de spetÀlska kom till utkanten av lÀgret, gick de in i ett tÀlt och Ät och drack. Och de tog silver, guld och klÀder och gick bort och gömde det. Sedan vÀnde de tillbaka till ett annat tÀlt och tog vad som fanns dÀr och gick bort och gömde det.
9 Men dÀrefter sade de till varandra: "Vi gör inte rÀtt. I dag kan vi komma med goda nyheter. Men om vi tiger nu och vÀntar till i morgon, drar vi skuld över oss. Kom sÄ gÄr vi och berÀttar om det hÀr i kungens hus."
10 SÄ gick de bort och ropade till vakten vid stadsporten och berÀttade för dem: "Vi kom till arameernas lÀger, men dÀr fanns inte en mÀnniska, och det hördes inte ett ljud av nÄgon mÀnniska. DÀr stod endast hÀstarna och Äsnorna bundna och tÀlten stod som de brukade."
11 De som höll vakt vid porten ropade ut detta, och man berÀttade det ocksÄ inne i kungens hus.
12 Kungen steg dÄ upp mitt i natten och sade till sina tjÀnare: "Jag skall tala om för er vad arameerna har gjort mot oss. De vet att vi Àr uthungrade. DÀrför har de gÄtt ut ur lÀgret och gömt sig ute pÄ marken och menar att de skall gripa oss levande nÀr vi lÀmnar staden, och att de pÄ sÄ sÀtt skall komma in i staden."
13 Men en av hans tjÀnare sade: "LÄt oss ta fem av de ÄterstÄende hÀstar som Ànnu finns kvar hÀrinne och skicka i vÀg dem och se vad som hÀnder. Det kommer annars att gÄ med dem som med de israeliter som finns kvar hÀr, eller som det har gÄtt med hela hopen av israeliter som redan har dött."
14 Man tog alltsÄ tvÄ vagnar med förspÀnda hÀstar, och kungen skickade i vÀg dem efter arameernas hÀr och sade: "Far bort och se efter."
15 De for efter dem Ànda till Jordan. Och se, hela vÀgen var full med klÀder och andra saker som arameerna hade kastat ifrÄn sig, nÀr de skyndade bort. De som skickats i vÀg kom tillbaka och meddelade kungen detta.
16 DÄ drog folket ut och plundrade arameernas lÀger. Och nu fick man ett sea-mÄtt fint mjöl för en sikel och tvÄ sea-mÄtt korn för en sikel, sÄ som Herren hade sagt.
17 Den officer som kungen brukade stödja sig pÄ hade han satt att hÄlla ordning vid stadsporten. Men folket trampade ihjÀl honom i porten och han dog. Detta skedde enligt det ord som gudsmannen hade sagt nÀr kungen kom ner till honom.
18 Ty nÀr gudsmannen sade till kungen: "I morgon vid den hÀr tiden skall man i Samarias port fÄ tvÄ sea-mÄtt korn för en sikel och ett sea-mÄtt fint mjöl för en sikel",
19 dĂ„ sade officeren till gudsmannen: "Ăven om Herren gjorde fönster pĂ„ himlen, hur skulle nĂ„got sĂ„dant kunna ske?" DĂ„ sade han: "Du skall fĂ„ se det med egna ögon, men du skall inte fĂ„ Ă€ta av det."
20 SÄ hÀnde honom ocksÄ, ty folket trampade ihjÀl honom i porten, och han dog.