1 Efter Sauls död, nÀr David hade kommit tillbaka efter segern över Amalek, uppehöll han sig tvÄ dagar i Siklag.
2 Och se, pÄ tredje dagen kom en man frÄn Sauls lÀger, med klÀderna sönderrivna och med jord pÄ huvudet. NÀr han kom in till David, föll han ner till marken och bugade sig.
3 David frÄgade honom: "VarifrÄn kommer du?" Han svarade: "Jag har flytt frÄn Israels lÀger."
4 David sade till honom: "Hur har det gÄtt? BerÀtta för mig." Han sade: "Folket har flytt ur striden och mÄnga har fallit och dött. Saul och hans son Jonatan Àr ocksÄ döda."
5 David frÄgade den unge mannen som hade berÀttat detta för honom: "Hur vet du att Saul och hans son Jonatan Àr döda?"
6 Den unge mannen som hade berÀttat detta för honom svarade: "Jag kom av en hÀndelse upp pÄ berget Gilboa, och dÀr fick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, och vagnar och ryttare ansatte honom.
7 NÀr han vÀnde sig om och fick se mig, ropade han pÄ mig, och jag svarade: HÀr Àr jag.
8 Han frÄgade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit.
9 DÄ sade han till mig: StÀll dig över mig och ge mig dödsstöten. Jag har gripits av dödsÄngest, för livet Àr Ànnu kvar i mig.
10 Jag gick fram till honom och dödade honom, för jag visste ju att han inte skulle kunna överleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt pÄ hans huvud, och ett armband som han hade om armen, och jag har tagit med dem hit till min herre."
11 DÄ tog David tag i sina klÀder och rev sönder dem. SÄ gjorde ocksÄ alla de som var hos honom.
12 De höll dödsklagan och grÀt och fastade Ànda till kvÀllen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, dÀrför att de hade fallit för svÀrd.
13 David frÄgade den unge mannen som hade berÀttat honom detta: "VarifrÄn Àr du?" Han svarade: "Jag Àr son till en amalekit som lever hÀr som frÀmling."
14 David sade till honom: "KÀnde du ingen fruktan för att rÀcka ut din hand och förgöra Herrens smorde?"
15 Och David kallade pÄ en av de unga mÀnnen och sade till honom: "Kom hit och stöt ner honom." Och han stack ner honom sÄ att han dog.
16 David sade till honom: "Ditt blod komme över ditt eget huvud, för din egen mun vittnade mot dig nÀr du sade: Jag har dödat Herrens smorde."
17 David sjöng denna klagosÄng över Saul och hans son Jonatan,
18 och han bestÀmde att man skulle lÀra Juda barn "BÄgsÄngen", som Àr upptecknad i "Den redliges bok":
19 "Din prydnad, Israel,ligger slagen pÄ dina höjder.Hur har inte hjÀltarna fallit!
20 Förkunna det inte i Gat,ropa ej ut det pÄ Askelons gator,för att filisteernas döttrar ej mÄ glÀdja sig,de oomskurnas döttrar ej fröjda sig.
21 Ni Gilboa berg,pÄ er mÄ ej falla dagg eller regn,ej finnas fÀlt för offergÄvor.Ty nersölad ligger dÀr hjÀltars sköld,Sauls sköld ej mer smord med olja.
22 FrÄn slagnas blod,frÄn hjÀltars hullvek Jonatans bÄge inte tillbaka,kom Sauls svÀrd ej omÀttat Äter.
23 Saul och Jonatan,de ÀlskvÀrda och ljuvliga,i liv och död ej skilda,snabbare Àn örnar var de,starkare Àn lejon.
24 Ni Israels döttrar, grÄt över Saul,han som klÀdde er i scharlakan och praktskrudoch prydde era klÀder med smycken av guld.
25 Hur har inte hjÀltarna fallit mitt i striden!Jonatan ligger slagen pÄ dina höjder.
26 Jag sörjer dig, Jonatan, min broder.Du var mig mycket ljuvlig.Din kÀrlek var mig underbar,mer Àn kvinnors kÀrlek.
27 Hur har inte hjÀltarna fallit,och stridsvapnen förstörts!"