1 Följande Är, vid den tid dÄ kungarna brukade dra ut i fÀlt, sÀnde David i vÀg Joab och med honom sina tjÀnare och hela Israel. De förgjorde ammoniterna och belÀgrade Rabba. Men David stannade kvar i Jerusalem.
2 DÄ hÀnde det sig en kvÀll nÀr David hade stigit upp frÄn sin bÀdd och gick omkring pÄ taket till det kungliga palatset, att han frÄn taket fick se en kvinna som badade, och kvinnan var mycket vacker.
3 David sÀnde bud och hörde sig för om kvinnan. "Det Àr Bat-Seba, dotter till Eliam och hustru till hetiten Uria", sade man.
4 David sÀnde dÄ nÄgra mÀn för att hÀmta henne. Hon kom till honom, och han lÄg med henne, nÀr hon hade renat sig frÄn sin orenhet. Sedan ÄtervÀnde hon hem.
5 Men kvinnan hade blivit havande, och hon sÀnde bud till David och lÀt sÀga: "Jag Àr havande".
6 DÄ sÀnde David detta bud till Joab: "SÀnd hetiten Uria till mig." Joab sÀnde dÄ Uria till David.
7 Och nÀr Uria kom till honom, frÄgade David om allt var vÀl med Joab och med folket och hur kriget gick.
8 DÀrefter sade David till Uria: "GÄ ner till ditt hus och tvÀtta dina fötter." Uria lÀmnade dÄ kungens palats, och kungen sÀnde en gÄva till honom.
9 Men Uria lade sig vid ingÄngen till kungens palats bland hans herres alla andra tjÀnare och gick inte ner till sitt eget hus.
10 Detta berÀttades för David och man sade: "Uria har inte gÄtt ner till sitt hus." DÄ sade David till Uria: "Du kommer ju frÄn en resa. Varför har du inte gÄtt ner till ditt hus?"
11 Uria svarade David: "Arken och Israel och Juda bor i lÀgerhyddor, och min herre Joab och min herres tjÀnare har slagit lÀger ute pÄ marken. Skulle jag dÄ gÄ in i mitt hus för att Àta och dricka och ligga med min hustru? SÄ sant du lever och sÄ sant din sjÀl lever: Det kan jag inte göra."
12 DÄ sade David till Uria: "Stanna hÀr i dag ocksÄ, i morgon skall jag lÄta dig fara." Uria stannade dÄ i Jerusalem den dagen och dagen dÀrpÄ.
13 David bjöd in honom till sig och lÀt honom Àta och dricka sÄ att han blev drucken. Men pÄ kvÀllen gick Uria ut och lade sig pÄ sin bÀdd bland sin herres tjÀnare. Han gick inte ner till sitt hus.
14 Följande morgon skrev David ett brev till Joab och sÀnde det med Uria.
15 I brevet skrev han: "StÀll Uria lÀngst fram dÀr striden Àr som hÀftigast. Drag er sedan tillbaka frÄn honom, sÄ att han blir slagen och dödad."
16 Under belÀgringen av staden skickade Joab Uria till den plats dÀr han visste att de tappraste mÀnnen fanns.
17 MÀnnen i staden gjorde ett utfall och gav sig i strid med Joab, och en del av folket, av Davids tjÀnare, föll, och Àven hetiten Uria stupade.
18 DÄ sÀnde Joab bud och lÀt berÀtta för David allt vad som hade hÀnt under striden.
19 Han befallde budbÀraren att sÀga: "NÀr du har talat om för kungen allt som har hÀnt under striden,
20 blir kanske kungen mycket upprörd och sÀger till dig: Varför gick ni under striden sÄ nÀra intill staden? Visste ni inte att de skulle skjuta uppifrÄn muren?
21 Vem var det som dödade Abimelek, Jerubbesets son? Var det inte en kvinna som kastade en kvarnsten ner pÄ honom frÄn muren, sÄ att han dödades dÀr i Tebes? Varför gick ni sÄ nÀra intill muren? DÄ skall du sÀga: Din tjÀnare Uria, hetiten, Àr ocksÄ död."
22 BudbÀraren gav sig i vÀg. NÀr han kom fram berÀttade han för David allt vad Joab hade sÀnt honom att sÀga.
23 BudbÀraren sade till David: "MÀnnen blev oss övermÀktiga. De gjorde ett utfall mot oss pÄ fÀltet, men vi slog dem tillbaka Ànda till stadsporten.
24 DÄ sköt skyttarna uppifrÄn muren pÄ dina tjÀnare, sÄ att en del av kungens tjÀnare dödades. Din tjÀnare Uria, hetiten, Àr ocksÄ död."
25 DÄ sade David till budbÀraren: "SÄ skall du sÀga till Joab: LÄt inte detta plÄga dig, för svÀrdet förtÀr den ene sÄvÀl som den andre. Fullfölj med kraft stadens belÀgring och förstör den. Och inge honom mod."
26 NÀr Urias hustru hörde att hennes man Uria var död, höll hon dödsklagan efter honom.
27 NÀr sorgetiden var över, sÀnde David bud och lÀt hÀmta henne till sitt hus. Hon blev hans hustru och födde honom en son. Men det som David hade gjort misshagade Herren.