1 DÀrefter hÀnde följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon blev förÀlskad i henne.
2 Amnon lÀngtade sÄ efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra nÄgot med henne.
3 Men han hade en vÀn som hette Jonadab, son till Davids bror Sima. Jonadab var en mycket klok man.
4 Han sade nu till honom: "Varför ser du varje morgon sÄ tÀrd ut, du kungason? SÀg mig vad det Àr!" Amnon svarade honom: "Jag Àr förÀlskad i Tamar, min bror Absaloms syster."
5 Jonadab sade till honom: "LÀgg dig pÄ din sÀng och spela sjuk. NÀr din far kommer för att besöka dig, sÀg dÄ till honom: LÄt min syster Tamar komma och ge mig nÄgot att Àta, och lÄt henne tillaga maten inför mina ögon sÄ att jag kan se det och fÄ den ur hennes hand."
6 Amnon gick och lade sig och lÄtsades vara sjuk. NÀr kungen kom för att besöka honom, sade Amnon till kungen: "LÄt min syster Tamar komma hit och baka ett par kakor inför mina ögon, sÄ att jag kan fÄ Àta dem ur hennes hand."
7 DÄ sÀnde David bud in i huset till Tamar och lÀt sÀga: "GÄ till din bror Amnons hus och laga till mat Ät honom."
8 DÄ gick Tamar till sin bror Amnons hus, dÀr han lÄg till sÀngs. Hon tog deg och knÄdade den och gjorde kakor inför hans ögon och hon grÀddade kakorna.
9 DÀrefter tog hon pannan och lade upp dem framför honom. Men han ville inte Àta. Amnon sade: "LÄt alla gÄ ut hÀrifrÄn." NÀr alla hade gÄtt
10 sade Amnon till Tamar: "BÀr maten hit in till kammaren, sÄ att jag fÄr Àta ur din hand." DÄ tog Tamar kakorna som hon hade bakat och bar dem in i kammaren till sin bror Amnon.
11 Men nÀr hon kom fram med dem till honom för att han skulle Àta, tog han tag i henne och sade: "Kom och ligg med mig, min syster."
12 Men hon svarade honom: "Nej, min bror, krÀnk mig inte. SÄdant fÄr inte ske i Israel. Gör inte en sÄdan galenskap!
13 Vart skulle jag dÄ ta vÀgen med min skam? Och du skulle hÄllas för en dÄre i Israel. Tala nu med kungen, han skall inte neka dig att fÄ mig."
14 Men han ville inte lyssna pÄ henne, och eftersom han var starkare Àn hon, tvingade han sig pÄ henne och lÄg med henne.
15 DÀrefter greps Amnon av ett mycket starkt hat till henne. Det hat han kÀnde mot henne var större Àn den kÀrlek han hade haft till henne. Amnon sade till henne: "Stig upp och gÄ din vÀg!"
16 DÄ sade hon till honom: "Du har ingen orsak till denna stora ondska. Att förskjuta mig vore vÀrre Àn det andra som du har gjort med mig." Men han ville inte lyssna pÄ henne
17 utan ropade pÄ den unge man som var hans tjÀnare och sade: "Driv denna kvinna ut hÀrifrÄn och regla dörren efter henne!"
18 Tamar hade en fotsid livklÀdnad pÄ sig, ty i sÄdana kÄpor var kungens döttrar klÀdda sÄ lÀnge de var jungfrur. NÀr tjÀnaren hade fört ut henne och reglat dörren efter henne,
19 tog Tamar aska och strödde pÄ sitt huvud, och den fotsida livklÀdnaden som hon hade pÄ sig rev hon sönder. Hon lade handen pÄ huvudet och gick dÀr högljutt grÄtande.
20 DÄ sade hennes bror Absalom till henne: "Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Tig nu om detta, min syster. Han Àr ju din bror. LÄt inte det hÀr gÄ dig djupt till sinnes." SÄ stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ensam och övergiven.
21 Men kung David fick höra om allt detta och blev mycket upprörd.
22 Och Absalom sade inte ett ord till Amnon, varken gott eller ont. Ty Absalom hatade Amnon för att han hade krÀnkt hans syster Tamar.
23 TvÄ Är dÀrefter hade Absalom fÄrklippning i Baal-Hasor, som ligger vid Efraim. Och Absalom inbjöd alla kungens söner.
24 Absalom gick till kungen och sade: "Din tjÀnare skall nu ha fÄrklippning. Vill inte konungen och hans tjÀnare följa med mig dit?"
25 Men kungen svarade Absalom: "Nej, min son. Vi kan inte alla gÄ med, för dÄ skulle vi bli dig till besvÀr." FastÀn Absalom bad honom entrÀget ville kungen inte gÄ med, utan tog avsked av honom.
26 DÄ sade Absalom: " Kan dÄ inte min bror Amnon fÄ gÄ med oss." Kungen frÄgade honom: "Varför skulle han följa med dig?"
27 Men Absalom bad honom sÄ entrÀget att han lÀt Amnon och alla de andra kungasönerna gÄ med honom.
28 Och Absalom befallde sina tjÀnare: "LÀgg mÀrke till nÀr Amnons hjÀrta blir glatt av vinet. NÀr jag dÄ sÀger till er: Hugg ner Amnon, skall ni döda honom. Var inte rÀdda, det Àr ju jag som har gett er befallningen. Var modiga och tappra."
29 Och Absaloms tjÀnare gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. DÄ bröt alla kungens söner upp, var och en satte sig pÄ sin mulÄsna och flydde.
30 Medan de Ànnu var pÄ vÀg nÄddes David av ryktet att Absalom hade huggit ner alla kungens söner och att inte en enda av dem fanns kvar.
31 DÄ steg kungen upp och rev sönder sina klÀder och lade sig pÄ marken, och alla hans tjÀnare stod dÀr med sönderrivna klÀder.
32 Men Jonadab, son till Davids bror Sima, sade: "Min herre fÄr inte tro att de har dödat alla de unga mÀnnen, konungens söner, för det Àr bara Amnon som Àr död. Detta har skett pÄ Absaloms order och blev bestÀmt redan den dag dÄ Amnon vÄldtog hans syster Tamar.
33 Min herre konungen skall inte sÀtta tilltro till ryktet att alla konungens söner Àr döda. Nej, endast Amnon Àr död."
34 Under tiden flydde Absalom.Men den man som höll vakt höjde blicken och fick se att det kom mycket folk frÄn vÀgen bakom honom vid sidan av berget.
35 DÄ sade Jonadab till kungen: "Se, nu kommer konungens söner. Det var ju det som din tjÀnare sade."
36 Just nÀr han hade sagt detta, kom kungasönerna in och de brast ut i grÄt. OcksÄ kungen och alla hans tjÀnare grÀt mycket.
37 Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmaj, Ammihurs son, kungen i Gesur, och David sörjde varje dag sin son.
38 Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade han dÀr i tre Är.
39 Detta avhöll kung David frÄn att dra ut mot Absalom, ty han hade blivit tröstad i sin sorg över att Amnon var död.