1 Joab, Serujas son, förstod att kungen tÀnkte mycket pÄ Absalom.
2 DÄ sÀnde Joab bud till Tekoa och lÀt dÀrifrÄn hÀmta en klok kvinna och sade till henne: "LÄtsas att du har sorg, tag pÄ dig sorgklÀder och smörj dig inte med olja, utan var som en kvinna som lÀnge har sörjt en död.
3 GÄ sedan till kungen och sÀg detta till honom." Och Joab lade orden i hennes mun.
4 Kvinnan frÄn Tekoa talade med kungen. Hon föll ner till marken pÄ sitt ansikte och bugade sig och sade: "HjÀlp, o konung!"
5 Kungen frÄgade henne: "Vad vill du?" Hon svarade: "Se, jag Àr Ànka, för min man Àr död.
6 Din tjÀnarinna hade tvÄ söner. BÄda började slÄss med varandra ute pÄ marken och ingen fanns som kunde skilja dem Ät, sÄ den ene slog ner den andre och dödade honom.
7 Nu har hela slÀkten rest sig upp mot din tjÀnarinna och de sÀger: Kom hit med honom som slog ner sin bror sÄ att vi fÄr döda honom, eftersom han tog sin brors liv och dödade honom. SÄ kan vi ocksÄ förgöra arvingen. De vill utslÀcka den gnista av mig som Ànnu Àr kvar genom att inte ge min man vare sig namn eller efterkommande pÄ jordens yta."
8 DĂ„ sade kungen till kvinnan: "GĂ„ hem igen. Jag skall ta mig an din sak."
9 Kvinnan frÄn Tekoa svarade kungen: "Min herre konung, lÄt skulden vila pÄ mig och pÄ min fars hus. Konungen och hans tron Àr utan skuld."
10 Kungen sade: "Om nÄgon sÀger nÄgot till dig, sÄ för honom till mig, och han skall sedan inte mer besvÀra dig."
11 DÄ sade hon: "MÄ konungen komma ihÄg Herren, sin Gud, sÄ att inte blodshÀmnaren kan fördÀrva Ànnu mer och sÄ att de inte förgör min son." DÄ sade han: "SÄ sant Herren lever, inte ett hÄr av din son skall falla till marken."
12 DÄ sade kvinnan: "LÄt din tjÀnarinna tala Ànnu ett ord till min herre konungen." Han sade: "Tala."
13 Kvinnan sade: "Varför har du dÄ tÀnkt pÄ det sÀttet mot Guds folk? NÀr konungen talar sÄ, blir han sjÀlv skyldig, eftersom konungen inte lÄter den han förskjutit komma tillbaka.
14 Vi mÄste alla dö, och Àr som vatten som spills pÄ marken och inte kan samlas upp igen. Men Gud tar inte bort livet, utan han tÀnker ut vÀgar sÄ att den förskjutne inte skall vara skild frÄn honom.
15 Att jag nu har kommit för att tala detta till min herre konungen beror pÄ att folket gjorde mig förskrÀckt, och dÄ tÀnkte din tjÀnarinna: Jag vill tala med konungen, kanske skall konungen uppfylla sin tjÀnarinnas önskan.
16 Ja, konungen skall lyssna till sin tjÀnarinna och befria mig frÄn den mans hand som vill utrota bÄde mig och min son frÄn Guds arvedel.
17 Din tjÀnarinna tÀnkte: Min herre konungens ord skall ge mig ro, för min herre konungen Àr lik Guds Àngel, han hör bÄde gott och ont. MÄ nu Herren, din Gud, vara med dig."
18 DÄ svarade kungen kvinnan: "Dölj inte nÄgot för mig av det som jag vill frÄga dig om." Kvinnan svarade: "MÄ nu min herre konungen tala."
19 DÄ sade kungen: "Har Joab sin hand med i allt detta?" Kvinnan svarade: "SÄ sant du lever, min herre konung: Ingen kan komma undan det min herre konungen talar, vare sig Ät höger eller vÀnster. Ja, det Àr din tjÀnare Joab som befallde mig detta, och han lade i din tjÀnarinnas mun allt vad jag har sagt.
20 För att ge saken ett annat sken har din tjÀnare Joab handlat pÄ detta sÀtt. Men min herre Àr lik Guds Àngel i vishet och vet allt som sker pÄ jorden."
21 Kungen sade sedan till Joab: "NÄvÀl, jag skall göra som du vill. GÄ nu och hÀmta tillbaka den unge mannen Absalom."
22 DÄ föll Joab ner med ansiktet mot marken och bugade sig och vÀlsignade kungen och sade: "I dag förstÄr din tjÀnare att jag har funnit nÄd inför dina ögon, min herre konung, eftersom konungen uppfyller sin tjÀnares önskan."
23 Och Joab steg upp och begav sig till Gesur och förde Absalom till Jerusalem.
24 Men kungen sade: "Han skall bege sig till sitt hus, han fÄr inte komma inför mitt ansikte." Och Absalom gick till sitt eget hus och kom inte inför kungens ansikte.
25 I hela Israel fanns ingen som prisades sÄ mycket för sin skönhet som Absalom, frÄn fötterna till huvudet fanns inget fel pÄ honom.
26 NÀr han lÀt klippa hÄret pÄ sitt huvud - i slutet av varje Är lÀt han klippa det, eftersom det blev för tungt för honom - sÄ vÀgde hÄret tvÄhundra siklar efter kungsvikt.
27 à t Absalom föddes tre söner och en dotter som fick namnet Tamar. Hon var en vacker kvinna.
28 NÀr Absalom hade bott tvÄ hela Är i Jerusalem utan att fÄ komma inför kungens ansikte,
29 sÀnde han bud efter Joab i avsikt att skicka denne till kungen. Men Joab ville inte komma till honom. Absalom sÀnde bud en andra gÄng, men Joab ville inte komma dÄ heller.
30 DÄ sade han till sina tjÀnare: "Ni ser att Joab har en Äker bredvid min och dÀr har han korn. GÄ och tÀnd eld pÄ den." Absaloms tjÀnare tÀnde dÄ eld pÄ Äkern.
31 DÄ steg Joab upp och gick hem till Absalom och sade: "Varför har dina tjÀnare tÀnt eld pÄ min Äker?"
32 Absalom svarade: "Jag sÀnde bud till dig och lÀt sÀga: Kom hit, jag vill skicka dig till kungen för att frÄga: 'Varför fick jag komma hem frÄn Gesur? Det hade varit bÀttre om jag Ànnu hade varit kvar dÀr.' Nu vill jag komma inför kungens ansikte. Finns det nÄgon missgÀrning hos mig sÄ mÄ han döda mig."
33 Joab gick dÄ till kungen och berÀttade detta för honom. Och denne kallade Absalom till sig. Han kom till kungen, föll ner för honom pÄ sitt ansikte och bugade sig till marken inför kungen. Och kungen kysste Absalom.