1 NÀr David hade gÄtt ett stycke frÄn bergstoppen, kom Siba, Mefibosets tjÀnare, emot honom med ett par packÄsnor som bar tvÄhundra bröd, etthundra russinkakor, etthundra fruktkakor och en lÀgel vin.
2 Kungen frÄgade honom: "Varför har du med dig detta?" Siba svarade: "à snorna skall konungens husfolk ha att rida pÄ, brödet och fruktkakorna skall tjÀnarna ha att Àta och vinet skall de som blir utmattade i öknen ha att dricka."
3 Kungen sade: "Men var Àr din herres son?" Siba svarade kungen: "Han Àr kvar i Jerusalem, för han tÀnkte: I dag skall Israels hus ge mig tillbaka min fars rike."
4 DÄ sade kungen till Siba: "Allt vad Mefiboset Àger skall vara ditt." Siba svarade: "Jag bugar mig till jorden. LÄt mig finna nÄd inför dina ögon, min herre konung."
5 NÀr kung David hade kommit till Bahurim, kom en man ut dÀrifrÄn och han var slÀkt med Sauls hus. Han hette Simei och var son till Gera. Han kom fram och for ut i förbannelser.
6 Han kastade sten pÄ David och alla kung Davids tjÀnare, fastÀn allt folket och alla hjÀltarna omgav denne bÄde till höger och till vÀnster.
7 Simei förbannade David och sade: "Försvinn, försvinn, du blodsman, du fördÀrvets man!
8 Herren har lÄtit allt blod frÄn Sauls hus komma tillbaka över dig, du som blev konung i hans stÀlle. Herren ger nu kungadömet i din son Absaloms hand. Se hur din ondska har drabbat dig, för en blodsman Àr du."
9 DÄ sade Abisaj, Serujas son, till kungen: "Varför skall den dÀr döda hunden fÄ förbanna min herre konungen? LÄt mig gÄ dit och hugga huvudet av honom."
10 Men kungen sade: "Vad har jag med er att göra, ni Serujas söner? MÄ han förbanna. Ty om Herren har befallt honom att förbanna David, vem kan dÄ sÀga: Varför gör du sÄ?"
11 David sade vidare till Abisaj och alla sina tjÀnare: "Se, min son som har utgÄtt frÄn mitt eget liv söker döda mig. Skulle dÄ inte en benjaminit vilja det? LÄt honom vara och lÄt honom förbanna, för Herren har befallt honom det.
12 Kanske skall Herren se till mitt elÀnde, sÄ att Herren vÀnder hans förbannelse i dag mig till godo."
13 David fortsatte med sina mÀn pÄ vÀgen fram medan Simei gick jÀmsides med honom lÀngs berget och förbannade och kastade stenar och jord efter honom.
14 Kungen med allt folket som följde honom kom fram utmattade, och han vilade ut dÀr.
15 Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels mÀn, kommit till Jerusalem, och Ahitofel var med honom.
16 NÀr nu arkiten Husaj, Davids vÀn, kom till Absalom ropade Husaj till honom: "Leve konungen! Leve konungen!"
17 Absalom sade till Husaj: "Ăr det sĂ„ du visar trofasthet mot din vĂ€n? Varför har du inte följt med din vĂ€n?"
18 Husaj svarade Absalom: "Nej, den som Herren och detta folk och alla Israels mÀn har utvalt, honom vill jag tillhöra och hos honom vill jag stanna.
19 Dessutom, vem skulle jag tjÀna om inte hans son? SÄ som jag har tjÀnat din far, sÄ vill jag tjÀna dig."
20 Absalom sade till Ahitofel: "Vad rÄder du oss att göra?"
21 Ahitofel sade till Absalom: "GÄ in till din fars bihustrur, som han har lÀmnat kvar för att se efter huset. DÄ fÄr hela Israel höra att du gjort dig förhatlig för din far, och sÄ styrks modet hos alla dem som Àr med dig."
22 DÀrefter slog man upp ett tÀlt Ät Absalom pÄ taket, och Absalom gick in till sin fars bihustrur inför ögonen pÄ hela Israel.
23 PÄ den tiden ansÄgs ett rÄd som Ahitofel gav lika mycket vÀrt som om man hade frÄgat Gud till rÄds. SÄ mycket vÀrderades hans rÄd av bÄde David och Absalom.