1 Under Davids tid uppstod en hungersnöd som varade tre Är i följd. DÄ sökte David Herrens ansikte. Herren svarade: "Detta sker pÄ grund av Saul och hans blodbeflÀckade hus, dÀrför att han dödade gibeoniterna."
2 DÄ kallade kungen till sig gibeoniterna och talade med dem. - Gibeoniterna var inte israeliter utan en rest av amoreerna. FastÀn Israels barn hade givit dem sin ed, hade Saul i sin nitÀlskan för Israels barn och Juda försökt döda dem. -
3 David sade till gibeoniterna: "Vad skall jag göra för er? Och hur skall jag bringa försoning, sÄ att ni vÀlsignar Herrens arvedel?"
4 Gibeoniterna svarade honom: "Vi begÀr inte silver och guld av Saul och hans hus, inte heller har vi rÀtt att döda nÄgon man i Israel." David frÄgade: "Vad begÀr ni dÄ att jag skall göra för er?"
5 De svarade kungen: "Den man som ville förgöra oss och planerade att utrota oss sÄ att vi inte skulle ha nÄgon plats i Israels land,
6 av hans söner mÄ sju utlÀmnas till oss, sÄ att vi fÄr hÀnga upp dem inför Herren i Sauls, Herrens utvaldes, Gibea." Kungen sade: "Jag skall utlÀmna dem."
7 Men kungen skonade Mefiboset, son till Sauls son Jonatan, pÄ grund av den ed som David och Sauls son Jonatan hade svurit varandra inför Herren.
8 Kungen tog de bÄda söner som Rispa, Ajas dotter, hade fött Ät Saul, nÀmligen Armoni och Mefiboset, och de fem söner som Mikal, Sauls dotter, hade fött Ät meholatiten Adriel, Barsillais son.
9 Dem överlÀmnade han i gibeoniternas hÀnder, och de hÀngde upp dem pÄ berget inför Herren, sÄ att de alla sju dog pÄ en gÄng. Det var under de första skördedagarna, nÀr kornskörden började, som de blev dödade.
10 Rispa, Ajas dotter, tog sin sorgdrÀkt och bredde ut den Ät sig ovanpÄ klippan, frÄn det att skörden började till dess att vattnet frÄn himlen strömmade ner över kropparna. Hon tillÀt inte himlens fÄglar att slÄ ner pÄ dem om dagen, inte heller markens vilda djur om natten.
11 NÀr det blev berÀttat för David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls bihustru, hade gjort,
12 gav sig David i vÀg och hÀmtade Sauls och hans son Jonatans ben frÄn invÄnarna i Jabesh i Gilead. Dessa hade lagt beslag pÄ deras kroppar frÄn den öppna platsen i Bet-Shan, dÀr filisteerna hade hÀngt upp dem den dagen filisteerna besegrade Saul pÄ Gilboa berg.
13 NÀr David hade hÀmtat Sauls och hans son Jonatans ben dÀrifrÄn, samlade man ocksÄ ihop de upphÀngdas ben.
14 Sedan begravde man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i den grav som tillhörde Sauls far Kish. Man gjorde allt vad kungen hade befallt. DÀrefter lyssnade Gud till landets bön.
15 Filisteerna började pÄ nytt krig mot Israel, och David drog ner med sina tjÀnare. De stred mot filisteerna, och David blev utmattad.
16 Och Jisbo-Benob, en av rafaeernas Àttlingar, tÀnkte dÄ döda David. Han hade en lans som vÀgde trehundra siklar koppar och var iklÀdd en ny rustning.
17 Men Abisaj, Serujas son, kom honom till undsÀttning och dödade filisteen. DÄ tog Davids mÀn en ed av honom: "Du fÄr inte mer dra ut med oss i striden. Du fÄr inte slÀcka Israels lampa."
18 à ter utbröt strid med filisteerna vid Gob. Det var dÄ husatiten Sibbekaj drÀpte Saf, en av rafaeernas Àttlingar.
19 Ănnu en gĂ„ng blev det strid med filisteerna vid Gob. Elhanan, Jaare-Oregims son frĂ„n Betlehem, slog dĂ„ ihjĂ€l gatiten Goliat, som hade ett spjut med ett skaft som liknade en vĂ€vbom.
20 Sedan blev det Äterigen en strid vid Gat. DÀr var en reslig man som hade sex fingrar pÄ varje hand och sex tÄr pÄ varje fot, tillsammans tjugofyra. Han var ocksÄ en Àttling till rafaeerna.
21 NÀr han hÄnade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Simea, Davids bror.
22 Dessa fyra var Àttlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjÀnares hand.