1 Sedan kom alla Israels stammar till David i Hebron och sade: "Vi Àr av samma kött och blod som du.
2 Redan för lÀnge sedan, Ànnu medan Saul var kung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Till dig har Herren sagt: Du skall vara herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara furste över Israel."
3 NÀr alla de Àldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt kung David förbund med dem i Hebron inför Herren. Och de smorde David till kung över Israel.
4 David var trettio Är nÀr han blev kung, och han regerade i fyrtio Är.
5 I Hebron regerade han över Juda i sju Är och sex mÄnader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre Är över hela Israel och Juda.
6 Kungen och hans mÀn tÄgade nu mot Jerusalem och jebusiterna som bodde dÀr i landet. Dessa sade till David: "Hit in kommer du inte, till och med blinda och halta skall driva bort dig." De tÀnkte: David kan inte komma hit in.
7 Men David intog Sions borg, det vill sÀga Davids stad.
8 PÄ den dagen sade David: "Den som slÄr jebusiterna skall genom vattentunneln nÄ fram till dessa halta och blinda som Davids sjÀl hatar." DÀrför brukar man sÀga: "Ingen blind eller halt skall komma in i huset."
9 Och David slog sig ner pÄ borgen och kallade den Davids stad. DÀr byggde han runt omkring, frÄn Millo och vidare inÄt.
10 David blev allt mÀktigare, och Herren, hÀrskarornas Gud, var med honom.
11 Hiram, kungen i Tyrus, skickade sÀndebud till David med cedertrÀ och med timmermÀn och stenhuggare, och de byggde ett hus Ät David.
12 Och David mÀrkte att Herren hade befÀst honom som kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungadöme för sitt folk Israels skull.
13 David tog sig Ànnu fler bihustrur och hustrur frÄn Jerusalem sedan han hade lÀmnat Hebron, och Ànnu fler söner och döttrar föddes Ät David.
14 Detta Àr namnen pÄ de söner som föddes Ät honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,
15 Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia,
16 Elisama, Eljada och Elifelet.
17 NÀr filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, drog de alla upp för att söka efter David. NÀr David hörde detta, gick han ner till borgen.
18 Sedan filisteerna hade kommit fram spred de sig i Refaimdalen.
19 DÄ frÄgade David Herren: "Skall jag dra upp mot filisteerna? Skall du dÄ ge dem i min hand?" Herren svarade David: "Drag upp! Jag skall ge filisteerna i din hand."
20 SÄ kom David till Baal-Perasim, och dÀr besegrade David dem. Han sade: " Herren har brutit ner mina fiender inför mig, sÄ som vatten bryter fram." DÀrav fick platsen namnet Baal-Perasim.
21 Filisteerna övergav dÀr sina avgudabilder, och David och hans mÀn förde bort dem.
22 Men filisteerna drog upp Àn en gÄng och spred sig i Refaimdalen.
23 NÀr David dÄ frÄgade Herren, svarade han: "Du skall inte dra dit upp. GÄ runt dem bakifrÄn och kom över dem frÄn det hÄll dÀr bakatrÀden stÄr.
24 SÄ snart du hör ljudet av ett marscherande i bakatrÀdens toppar, skall du genast rycka fram, ty dÄ har Herren dragit ut framför dig för att slÄ filisteernas hÀr."
25 Och David gjorde som Herren hade befallt honom. Han slog filisteerna och förföljde dem frÄn Geba Ànda till Gezer.