1 NÀr kungen satt i sitt hus, sedan Herren hade givit honom ro för alla hans fiender runt omkring,
2 sade han till profeten Natan: "Se, jag bor i ett hus av cedertrÀ, medan Guds ark bor i ett tÀlt."
3 Natan sade till kungen: "GÄ och gör allt som ligger pÄ ditt hjÀrta, ty Herren Àr med dig."
4 Men den natten kom Herrens ord till Natan:
5 "GÄ och sÀg till min tjÀnare David: SÄ sÀger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i?
6 Jag har inte bott i nÄgot hus frÄn den dag dÄ jag förde Israels barn upp ur Egypten, Ànda till denna dag, utan jag har flyttat omkring i ett tÀlt, i ett tabernakel.
7 Har jag nÄgonsin, var jag Àn flyttade omkring med alla Israels barn, talat och sagt sÄ till nÄgon enda inom Israels stammar, nÄgon som jag förordnat till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cedertrÀ?
8 Nu skall du sÀga sÄ till min tjÀnare David: SÄ sÀger Herren Sebaot: Det var jag som hÀmtade dig frÄn betesmarken dÀr du följde fÄren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel.
9 Jag har varit med dig pÄ alla dina vÀgar och utrotat alla dina fiender för dig och jag skall göra dig ett stort namn, likt de största namnen pÄ jorden.
10 Jag skall bereda en plats Ät mitt folk Israel och plantera det, sÄ att det fÄr bo kvar dÀr utan att vidare oroas. Onda mÀnniskor skall inte mer förtrycka det, som det skedde förr,
11 alltifrÄn den dag dÄ jag satte domare över mitt folk Israel. Jag skall lÄta dig fÄ ro för alla dina fiender.Nu förkunnar Herren för dig att Herren skall bygga ett hus Ät dig.
12 NÀr din tid Àr ute och du vilar hos dina fÀder, skall jag efter dig upphöja den avkomling som skall utgÄ ur ditt liv, och jag skall befÀsta hans kungadöme.
13 Han skall bygga ett hus Ät mitt namn, och jag skall befÀsta hans kungatron för evigt.
14 Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Om han gör nÄgot orÀttfÀrdigt skall jag straffa honom med ris, sÄ som mÀnniskor brukar, och med plÄgor som drabbar mÀnniskors barn.
15 Men min nÄd skall inte vika frÄn honom, sÄ som jag lÀt den vika frÄn Saul, som jag lÀt vika för dig.
16 Ditt hus och ditt kungadöme skall bestÄ inför mig till evig tid, ja, din tron skall vara befÀst för evig tid."
17 Helt enligt dessa ord och denna uppenbarelse talade Natan till David.
18 DÄ gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: "Vem Àr jag, Herre, Herre, och vad Àr mitt hus, eftersom du har fört mig Ànda hit?
19 Och ÀndÄ var detta för litet i dina ögon, Herre, Herre. Du har ocksÄ talat om din tjÀnares hus lÄngt fram i tiden, och detta till undervisning för mÀnniskorna, Herre, Herre.
20 Vad skall nu David sÀga mera till dig? Du kÀnner din tjÀnare, Herre, Herre.
21 För ditt ords skull och efter ditt hjÀrta har du gjort allt detta stora och gjort det kÀnt för din tjÀnare.
22 DÀrför Àr du stor, Herre Herre, ty ingen Àr dig lik, och ingen Gud finns utom dig efter allt vad vi har hört med vÄra öron.
23 Finns det ett enda folk pÄ jorden likt ditt folk Israel, som Gud sjÀlv kom för att friköpa Ät sig som sitt eget, för att göra sitt namn kÀnt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen pÄ ditt folk, som du har friköpt frÄn Egypten, frÄn hednafolken och deras gudar.
24 Du har gjort ditt folk Israel till ett folk Ät dig för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
25 SÄ uppfyll nu, min Herre och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjÀnare och om hans hus. Gör som du har lovat.
26 DÄ skall ditt namn vara stort till evig tid sÄ att man skall sÀga: Herren Sebaot Àr Gud över Israel. SÄ skall din tjÀnare Davids hus bestÄ inför dig.
27 Ty du, Herre Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjÀnare och sagt: Jag skall bygga dig ett hus. DÀrför har din tjÀnare fÄtt frimodighet att be till dig denna bön.
28 Och nu, Herre, Herre, du Àr Gud, och dina ord Àr sanning, och du har lovat din tjÀnare detta goda.
29 MÄ det nu behaga dig att vÀlsigna din tjÀnares hus, sÄ att det blir kvar för evigt inför dig. Ty du Herre, Herre, har talat, och genom din vÀlsignelse skall din tjÀnares hus bli vÀlsignat för evigt."