1 Sedan sÄg jag en annan Àngel komma ner frÄn himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av strÄlglansen frÄn honom.
2 Och han ropade med stark röst och sade: "Fallet, fallet Àr det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhÄll för alla orena andar och ett nÀste för alla orena och avskyvÀrda fÄglar.
3 Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit, och jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och jordens köpmÀn har blivit rika genom hennes omÄttliga lyx."
4 Och jag hörde en annan röst frÄn himlen sÀga: "GÄ ut frÄn henne, mitt folk, sÄ att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plÄgor.
5 Ty hennes synder har nÄtt upp till himlen, och Gud har kommit ihÄg hennes brott.
6 Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Blanda dubbelt Ät henne i den bÀgare som hon har blandat.
7 Ge henne lika mycket plÄga och sorg som hon har skaffat sig Àra och lyx. Hon sÀger i sitt hjÀrta: Jag sitter som drottning, jag Àr inte Ànka och skall aldrig behöva kÀnna nÄgon sorg.
8 DÀrför skall hennes plÄgor komma pÄ en enda dag: död och sorg och svÀlt, och hon skall brÀnnas upp i eld. Ty mÀktig Àr Herren Gud, han som har dömt henne.
9 Jordens kungar, som har bedrivit otukt med henne och levt i lyx, skall grÄta och sörja över henne, nÀr de ser röken frÄn den eld som brÀnner upp henne.
10 SkrÀmda av hennes plÄga stÄr de pÄ avstÄnd och sÀger: Ve, ve, du stora stad, Babylon, du mÀktiga stad! PÄ en enda timme kom domen över dig.
11 Jordens köpmÀn grÄter och sörjer över henne, eftersom ingen lÀngre köper deras fartygslaster
12 med guld och silver, Àdelstenar och pÀrlor, fint linnetyg och purpur, siden och scharlakan, allt slags tujatrÀ och alla slags föremÄl av elfenben och av mycket dyrbart trÀ, brons, jÀrn och marmor,
13 vidare kanel och dyrbar salva, rökelse och myrra och vÀlluktande harts, vin och olja, fint mjöl och sÀd, nötkreatur och fÄr, hÀstar och vagnar, slavar och livegna.
14 Den frukt du lÀngtade efter har gÄtt dig ur hÀnderna. All lyx och glans har du förlorat, och man skall aldrig mer finna den.
15 KöpmÀnnen som drivit handel med sÄdana varor och blivit rika genom henne, skall stÄ dÀr pÄ avstÄnd, skrÀmda av hennes plÄga, och grÄta och klaga:
16 Ve, ve, du stora stad, som var klÀdd i fint linne, purpur och scharlakan och smyckad med guld, Àdelstenar och pÀrlor.
17 PÄ en enda timme har denna stora rikedom ödelagts. Alla kaptener och alla kustfarare, sjömÀn och alla som arbetar till sjöss, alla stod de pÄ avstÄnd
18 och ropade, nÀr de sÄg röken frÄn den eld som brÀnde upp henne: Vilken stad Àr som den stora staden?
19 Och de strödde jord pÄ huvudet och grÀt och klagade högljutt: Ve, ve, över den stora staden, dÀr alla som hade fartyg pÄ havet blev rika genom dess rikedom. PÄ en enda timme har den blivit ödelagd.
20 GlÀd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rÀtt."
21 Och en vÀldig Àngel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och slungade den i havet och sade: "SÄ skall Babylon, den stora staden, med vÄldsam kraft störtas ner, och man skall aldrig mer finna den.
22 Aldrig mer skall ljudet av harpospelare och sÄngare, av flöjtblÄsare och basunblÄsare höras i dig, och ingen hantverkare av nÄgot slag skall lÀngre finnas dÀrinne. Aldrig mer skall ljudet frÄn en kvarnsten höras i dig,
23 och ingen lampas sken skall lÀngre lysa i dig. Och ljudet frÄn brud och brudgum skall aldrig mer höras i dig. Dina köpmÀn var jordens stormÀn, ty genom din svartkonst blev alla folk vilseledda.
24 I den staden fanns blod av profeter och heliga och av alla som hade blivit slaktade pÄ jorden."