1 Och jag sÄg nÀr Lammet bröt det första av de sju sigillen, och jag hörde ett av de fyra vÀsendena sÀga med en röst som Äskan: "Kom!"
2 Jag sÄg, och se: en vit hÀst, och han som satt pÄ den hade en bÄge. à t honom gavs en segerkrans, och han drog ut som segerherre, för att segra.
3 Och nÀr Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag det andra vÀsendet sÀga: "Kom!"
4 DÄ kom en annan hÀst ut, en eldröd, och Ät honom som satt pÄ den gavs makt att ta bort freden frÄn jorden och fÄ mÀnniskor att slakta varandra. Och ett stort svÀrd gavs Ät honom.
5 NÀr Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag det tredje vÀsendet sÀga: "Kom!" Och jag sÄg, och se: en svart hÀst, och han som satt pÄ den hade en vÄg i handen.
6 Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra vÀsendena sÀga: "Ett mÄtt vete för en denar, och tre mÄtt korn för en denar, och oljan och vinet fÄr du inte skada."
7 NÀr Lammet bröt det fjÀrde sigillet, hörde jag det fjÀrde vÀsendets röst sÀga: "Kom!"
8 Och jag sÄg, och se: en gulblek hÀst. Och han som satt pÄ den hette Döden, och helvetet följde efter honom. Och Ät dem gavs makt över en fjÀrdedel av jorden, makt att döda med svÀrd och med svÀlt och med pest och genom jordens vilda djur.
9 NÀr Lammet bröt det femte sigillet, sÄg jag under altaret deras sjÀlar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade.
10 De ropade med hög röst: "Herre, du som Àr helig och sannfÀrdig, hur lÀnge skall det dröja, innan du dömer jordens invÄnare och utkrÀver hÀmnd för vÄrt blod?"
11 Och Ät var och en av dem gavs en vit klÀdnad, och de blev uppmanade att vara stilla Ànnu en liten tid, tills antalet av deras medtjÀnare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt.
12 Och jag sÄg nÀr Lammet bröt det sjÀtte sigillet. DÄ blev det en stor jordbÀvning. Solen blev svart som en sorgdrÀkt, och hela mÄnen blev som blod.
13 Himlens stjÀrnor föll ner pÄ jorden, som nÀr ett fikontrÀd fÀller sina omogna frukter, nÀr det skakas.
14 Och himlen försvann som nÀr en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades frÄn sin plats.
15 Kungarna pÄ jorden, stormÀnnen och hÀrförarna, de rika och de mÀktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hÄlor och bland bergsklyftor,
16 och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter pÄ tronen och för Lammets vrede.
17 Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan dÄ bestÄ?"