1 I min förra skrift, kÀre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lÀrde,
2 fram till den dag dÄ han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar Ät apostlarna som han hade utvalt.
3 Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem mÄnga bevis pÄ att han levde, dÄ han under fyrtio dagar lÀt sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.
4 Vid en mÄltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: "LÀmna inte Jerusalem utan vÀnta pÄ vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig.
5 Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om nÄgra dagar bli döpta i den helige Ande."
6 NÀr de nu var samlade frÄgade de honom: "Herre, Àr tiden nu inne för dig att ÄterupprÀtta riket Ät Israel?"
7 Han svarade dem: "Det Àr inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har faststÀllt.
8 Men nÀr den helige Ande kommer över er, skall ni fÄ kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och Ànda till jordens yttersta grÀns."
9 DÄ han hade sagt detta, sÄg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras Äsyn.
10 Medan de sÄg mot himlen dit han for upp, se, dÄ stod tvÄ mÀn i vita klÀder hos dem.
11 Och de sade: "Ni mÀn frÄn Galileen, varför stÄr ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen frÄn er till himlen, han skall komma igen pÄ samma sÀtt som ni har sett honom fara upp till himlen."
12 DÄ vÀnde de tillbaka till Jerusalem frÄn det berg som kallas Oljeberget och som ligger nÀra staden, en sabbatsvÀg dÀrifrÄn.
13 Och nÀr de kom dit gick de upp till det rum i övre vÄningen dÀr de brukade uppehÄlla sig - Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Thomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon ivraren och Judas, Jakobs son.
14 Alla dessa höll endrÀktigt ut i bön tillsammans med nÄgra kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder.
15 En av de dagarna trÀdde Petrus fram bland bröderna - omkring etthundratjugo personer var dÄ samlade - och sade:
16 "Mina bröder, det ord i Skriften mÄste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas, han som blev vÀgvisare Ät dem som grep Jesus.
17 Han rÀknades som en av oss, och denna tjÀnst hade fallit pÄ hans lott.
18 För pengarna som han fick för sitt brott skaffade han sig ett jordstycke. Och han föll framstupa, sÄ att buken brast och alla hans inÀlvor rann ut.
19 Detta blev kÀnt för alla som bodde i Jerusalem, och det jordstycket kallas pÄ deras sprÄk Akeldamak, BlodsÄkern.
20 I Psaltaren stÄr det skrivet: Hans gÄrd skall bli öde, ingen skall bo dÀr, och: Hans Àmbete skall en annan fÄ.
21 DÀrför mÄste en av de mÀn som var med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut ibland oss,
22 frÄn det att han döptes av Johannes till den dag dÄ han blev upptagen frÄn oss, en av dem mÄste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppstÄndelse."
23 DÄ stÀllde man fram tvÄ: Josef Barsabbas, som Àven kallades Justus, och Mattias.
24 Och de bad: "Herre, du som kÀnner allas hjÀrtan, visa vilken av dessa tvÄ du har utvalt
25 till att fÄ den apostoliska tjÀnst som Judas lÀmnade för att gÄ till den plats som var hans."
26 De kastade lott mellan dem, och lotten föll pÄ Mattias. SÄ blev han tillsammans med de elva rÀknad som apostel.