Atos 10

1 I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen.

2 Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud.

3 En dag omkring nionde timmen såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Kornelius!"

4 Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg.

5 Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus.

6 Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."

7 När ängeln som talat med honom var borta, kallade Kornelius till sig två av sina tjänare och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjänst.

8 Han förklarade alltsammans för dem och sände dem till Joppe.

9 Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att be.

10 Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning.

11 Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes ner till jorden,

12 och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar.

13 Och en röst kom till honom: "Stig upp, Petrus, slakta och ät!"

14 Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent."

15 Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent."

16 Detta hände tre gånger, och sedan togs duken strax upp till himlen.

17 Medan Petrus ännu undrade över vad synen kunde betyda, se, då stod männen som Kornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus,

18 och nu ropade de och frågade om Simon, som kallades Petrus, bodde där som gäst.

19 Petrus tänkte ännu på synen, när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig.

20 Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."

21 Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?"

22 De svarade: "Officeren Kornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud, och hela det judiska folket talar väl om honom. Av en helig ängel har han fått en uppenbarelse att han skall kalla på dig och höra vad du har att säga."

23 Då bad Petrus dem stiga in, och de blev hans gäster.Dagen därefter gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom.

24 Följande dag kom de till Cesarea. Kornelius väntade på dem och hade kallat samman sina släktingar och närmaste vänner.

25 När Petrus skulle gå in, kom Kornelius emot honom och föll ner för hans fötter och tillbad.

26 Men Petrus reste honom upp och sade: "Stig upp! Också jag är en människa."

27 Medan han samtalade med Kornelius gick han in och fann många församlade.

28 Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning eller besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall kalla någon människa ohelig eller oren.

29 Därför tvekade jag inte heller att komma, när ni sände bud efter mig. Och nu vill jag veta varför ni har bett mig komma hit."

30 Kornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Och se, en man i skinande kläder stod framför mig

31 och sade: Kornelius, Gud har hört din bön och kommer ihåg dina gåvor.

32 Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor som gäst i garvaren Simons hus vid havet.

33 Då skickade jag genast bud efter dig, och du gjorde väl i att du kom. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt vad Herren har befallt dig att säga."

34 Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor,

35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.

36 Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre.

37 Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade:

38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom.

39 Vi är vittnen till allt han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade.

40 Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig,

41 inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han uppstått från de döda.

42 Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda.

43 Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet.

45 Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna.

46 Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud.

47 Då frågade Petrus: "Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?"

48 Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.