1 Vid den tiden lÀt kung Herodes gripa och misshandla nÄgra i församlingen.
2 Och Jakob, Johannes bror, lÀt han avrÀtta med svÀrd.
3 NÀr han sÄg att detta vann bifall hos judarna, fortsatte han och lÀt gripa ocksÄ Petrus. Detta hÀnde under det osyrade brödets högtid.
4 Sedan han gripit honom satte han honom i fÀngelse och gav i uppdrag Ät fyra vaktavdelningar, om vardera fyra man, att bevaka honom. Efter pÄsken ville han stÀlla honom inför folket.
5 Petrus hölls dÀrför kvar i fÀngelset, och församlingen bad uthÄlligt till Gud för honom.
6 Natten innan Herodes hade tÀnkt stÀlla honom inför rÀtta, lÄg Petrus och sov mellan tvÄ soldater, bunden med tvÄ kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fÀngelset.
7 Och se, en Herrens Ă€ngel stod dĂ€r, och ett ljussken lyste upp rummet. Ăngeln stötte Petrus i sidan och vĂ€ckte honom och sade: "Skynda dig upp!" DĂ„ föll kedjorna frĂ„n Petrus hĂ€nder,
8 och Àngeln sade till honom: "SÀtt pÄ dig bÀltet och ta pÄ dig sandalerna." Petrus gjorde det, och Àngeln sade: "Ta pÄ dig manteln och följ mig."
9 Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som skedde genom Àngeln var verkligt utan trodde att han sÄg en syn.
10 De gick förbi den första vakten och sÄ den andra och kom sedan till jÀrnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig sjÀlv. SÄ kom de ut och gick lÀngs en gata, och plötsligt lÀmnade Àngeln honom.
11 NÀr Petrus blev sig sjÀlv igen sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har sÀnt sin Àngel och rÀddat mig ur Herodes hand och frÄn allt som det judiska folket hade vÀntat sig."
12 DÄ han nu insÄg vad som hÀnt, gick han till Marias hus, hon som var mor till den Johannes som kallades Markus. DÀr var mÄnga församlade och bad.
13 Petrus bultade pÄ porten, och en tjÀnsteflicka som hette Rode gick för att öppna.
14 NÀr hon kÀnde igen Petrus röst, blev hon sÄ glad att hon i stÀllet för att öppna porten sprang in och berÀttade att Petrus stod utanför porten.
15 De sade till henne: "Du Àr tokig!" Men hon höll fast vid att det var sÄ, och dÄ sade de: "Det Àr hans Àngel."
16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och nÀr de öppnade sÄg de till sin hÀpnad att det var han.
17 Han gav tecken Ät dem med handen att vara tysta, och sÄ förklarade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fÀngelset. Han sade: "BerÀtta detta för Jakob och de andra bröderna." Sedan gick han ut och begav sig till en annan plats.
18 PÄ morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna. Vad hade det blivit av Petrus?
19 NÀr sÄ Herodes skickade bud efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han vakterna och befallde att de skulle föras bort. DÀrefter lÀmnade han Judeen och for ner till Cesarea och uppehöll sig dÀr.
20 Herodes hyste motvilja mot invÄnarna i Tyrus och Sidon. Gemensamt uppvaktade de kungen, och sedan de fÄtt hans kammarherre Blastus pÄ sin sida, bad de om fred. De var nÀmligen helt beroende av kungens omrÄde för sin försörjning.
21 PÄ utsatt dag klÀdde sig Herodes i kunglig skrud och satte sig pÄ tronen och höll ett tal till dem.
22 DÄ ropade folket: "En guds röst Àr detta, inte en mÀnniskas!"
23 Genast slog en Herrens Àngel honom, dÀrför att han inte gav Gud Àran, och han blev uppÀten av maskar och dog.
24 Guds ord hade framgÄng och spreds alltmer.
25 Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, vÀnde de tillbaka och tog med sig Johannes som kallades Markus.