1 I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lÀrare, Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius frÄn Cyrene, Manaen, fosterbror till landsfursten Herodes, samt Saulus.
2 NÀr de tjÀnade Herren och fastade, sade den helige Ande: "Avskilj Ät mig Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till."
3 DÄ fastade de och bad och lade hÀnderna pÄ dem och sÀnde ut dem.
4 Sedan de hade blivit utsÀnda av den helige Ande, for de ner till Seleucia, och dÀrifrÄn seglade de till Cypern.
5 De kom till Salamis och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade ocksÄ med sig Johannes som medhjÀlpare.
6 Sedan for de över hela ön Ànda till Pafos. DÀr trÀffade de pÄ en jude som bedrev trolldom, en falsk profet vid namn Barjesus.
7 Han höll till hos landshövdingen Sergius Paulus, som var en förstÄndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord.
8 Men Elymas, trollkarlen - det Àr vad hans namn betyder - gick emot dem och försökte hindra landshövdingen frÄn att komma till tro.
9 Saulus som Àven kallades Paulus, uppfylldes dÄ av den helige Ande och spÀnde ögonen i honom
10 och sade: "Du djÀvulens son, full av allt slags svek och bedrÀgeri, du fiende till allt som Àr rÀtt, skall du aldrig upphöra att förvrÀnga Herrens raka vÀgar?
11 Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll ett totalt mörker över honom, och han gick omkring och sökte efter nÄgon som kunde leda honom.
12 NÀr landshövdingen sÄg det som hÀnde, kom han till tro, slagen med hÀpnad över Herrens lÀra.
13 Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut frÄn Pafos och kom till Perge i Pamfylien. DÀr lÀmnade Johannes dem och ÄtervÀnde till Jerusalem.
14 SjÀlva fortsatte de sin resa frÄn Perge och kom till Antiokia i Pisidien. PÄ sabbaten gick de till synagogan och satte sig.
15 Efter lÀsningen av lagen och profeterna lÀt synagogförestÄndarna hÀlsa dem: "Bröder, om nÄgon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, sÄ sÀg det."
16 DÄ reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israelitiska mÀn och ni som fruktar Gud, lyssna!
17 Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde vÄra fÀder, och han tog hand om sitt folk, nÀr de bodde som frÀmlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut dÀrifrÄn,
18 och under fyrtio Är bar han dem i öknen.
19 Han utrotade sju folk i Kanaan och gav deras land i arv Ă„t sitt folk.
20 Detta tog omkring fyrahundrafemtio Ă„r. DĂ€refter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid.
21 Sedan bad de att fÄ en kung, och Gud gav dem Saul, Kis son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio Är.
22 Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Isais son, en man efter mitt hjÀrta. Han skall utföra min vilja i allt.
23 Av hans efterkommande har Gud enligt sitt löfte fört fram Jesus som FrÀlsare för Israel.
24 Innan Jesus trÀdde fram, hade Johannes förkunnat omvÀndelsens dop för hela Israels folk.
25 Och nÀr Johannes stod vid slutet av sitt lopp, sade han: Det ni tror att jag Àr, det Àr jag inte. Men se, efter mig kommer en som jag inte ens Àr vÀrd att knyta upp sandalerna pÄ.
26 Ni bröder, söner av Abrahams slÀkt, och ni andra som fruktar Gud, till oss har budskapet om denna frÀlsning blivit sÀnt.
27 Ty Jerusalems invÄnare och deras ledare förstod inte vem han var. Genom sin dom har de uppfyllt profeternas förutsÀgelser som förelÀses varje sabbat.
28 Fast de inte fann nÄgot giltigt skÀl att döma honom till döden, krÀvde de att Pilatus skulle lÄta avrÀtta honom.
29 Och nÀr de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom frÄn trÀet och lade honom i en grav.
30 Men Gud uppvÀckte honom frÄn de döda,
31 och under mÄnga dagar visade han sig för dem som hade följt honom frÄn Galileen upp till Jerusalem och som nu Àr hans vittnen inför folket.
32 Och nu förkunnar vi för er det glada budskapet att det löfte som gavs till vÄra fÀder,
33 det har Gud uppfyllt Ät oss, deras barn, genom att lÄta Jesus trÀda fram, sÄ som det Àr skrivet i andra psalmen: Du Àr min son, jag har i dag fött dig.
34 Och att han har uppvÀckt honom frÄn de döda, sÄ att han inte mer kommer att vÀnda tillbaka till graven, det har han sagt med dessa ord: Jag vill ge er de heliga och fasta nÄdelöften som David fick.
35 DÀrför sÀger han ocksÄ pÄ ett annat stÀlle: Du skall inte lÄta din Helige se förgÀngelsen.
36 NÀr David pÄ sin tid hade tjÀnat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fÀder och sÄg förgÀngelsen.
37 Men den som Gud uppvÀckte har inte sett förgÀngelsen.
38 DÀrför skall ni veta, mina bröder, att det Àr genom honom som syndernas förlÄtelse predikas för er,
39 och att var och en som tror förklaras rÀttfÀrdig i honom och fri frÄn allt som ni inte kunde frias frÄn genom Mose lag.
40 Se dÀrför till att det som Àr sagt hos profeterna inte drabbar er:
41 Se, ni föraktare, hÀpna och gÄ under:en gÀrning utför jag i era dagar,en gÀrning som ni aldrig kommeratt tro, nÀr man berÀttar den för er".
42 NÀr de gick ut bad folket att de nÀsta sabbat skulle tala om detta för dem.
43 Och dÄ man skildes Ät, följde mÄnga judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nÄd.
44 Följande sabbat samlades nÀstan hela staden för att lyssna till Herrens ord.
45 NÀr judarna fick se allt folket, fylldes de av avund och hÄnade Paulus och sade emot honom nÀr han predikade.
46 DÄ svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord mÄste först predikas för er. Men dÄ ni visar det ifrÄn er och inte anser er sjÀlva vÀrdiga det eviga livet, se, dÄ vÀnder vi oss till hedningarna.
47 Ty sÄ har Herren befallt oss: Jag har satt dig till ett ljusför hedningarna,för att du skall bli till frÀlsningintill jordens yttersta grÀns."
48 NÀr hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, sÄ mÄnga som var bestÀmda till evigt liv.
49 Och Herrens ord spreds över hela omrÄdet.
50 Men judarna hetsade upp de ansedda kvinnor som fruktade Gud och de frÀmsta mÀnnen i staden, och de satte i gÄng en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem frÄn sitt omrÄde.
51 DÄ skakade de dammet av sina fötter mot dem och begav sig till Ikonium.
52 Och lÀrjungarna uppfylldes av glÀdje och den helige Ande.