Atos 2

1 NĂ€r pingstdagen hade kommit var de alla samlade.

2 DÄ kom plötsligt frÄn himlen ett dÄn, som nÀr en vÄldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset dÀr de satt.

3 Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig pÄ var och en av dem.

4 Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala frÀmmande sprÄk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

5 Nu bodde i Jerusalem fromma judiska mÀn frÄn alla folk under himlen.

6 Och nÀr dÄnet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget sprÄk talas.

7 HĂ€pna och förundrade sade de: "Är de inte galileer, alla dessa som talar?

8 Hur kan dÄ var och en av oss höra sitt eget modersmÄl?

9 Vi som Àr parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien,

10 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen Ät Cyrene till eller Àr inflyttade frÀmlingar frÄn Rom,

11 vi som Àr judar eller proselyter, kretenser eller araber - vi hör dem tala pÄ vÄrt eget sprÄk om Guds vÀldiga gÀrningar."

12 De var alla mycket hÀpna och förvirrade och frÄgade varandra: "Vad kan detta betyda?"

13 Men andra sade hÄnfullt: "De har druckit sig fulla av sött vin."

14 DÄ trÀdde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: "Ni judiska mÀn och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu pÄ mina ord.

15 Det Àr inte som ni tror att dessa Àr berusade. Det Àr ju bara tredje timmen pÄ dagen.

16 Nej, det Àr detta som Àr sagt genom profeten Joel:

17 Och det skall ske i de sistadagarna, sÀger Gud:Jag skall utgjuta av min Andeöver allt kött.Era söner och era döttrarskall profetera,era unga mÀn skall se syner,och era gamla mÀnskall ha drömmar.

18 Ja, över mina tjÀnare ochtjÀnarinnor skall jag i de dagarnautgjuta av min Ande,och de skall profetera.

19 Jag skall lÄta under synasuppe pÄ himlenoch tecken nere pÄ jorden,blod, eld och rök.

20 Solen skall vÀndas i mörkeroch mÄnen i blod,innan Herrens dag kommer,den stora och hÀrliga.

21 Och det skall ske att var och ensom Äkallar Herrens namnskall bli frÀlst.

22 Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus frÄn Nasaret var en man som Gud bekÀnde sig till inför er genom kraftgÀrningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, sÄ som ni sjÀlva vet.

23 Efter Guds faststÀllda plan och beslut blev han utlÀmnad, och med hjÀlp av dem som Àr utan lagen spikade ni fast honom pÄ korset och dödade honom.

24 Men honom har Gud uppvÀckt och löst ur dödens vÄnda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behÄllas av döden.

25 David sÀger med tanke pÄ honom:Jag har alltid Herren för ögonen,han stÄr pÄ min högra sidaför att jag inte skall vackla.

26 DÀrför glÀder sig mitt hjÀrtaoch jublar min tunga,ja, ocksÄ min kroppskall vila i det hoppet

27 att du inte skall lÀmna mig i graven eller lÄta din Helige se förgÀngelsen

28 Du har visat mig livets vÀgar,och du skall uppfylla migmed glÀdje inför ditt ansikte.

29 Mina bröder, jag fÄr vÀl öppet sÀga er att vÄr stamfader David Àr bÄde död och begraven, hans grav finns ibland oss Àn i dag.

30 Han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sÀtta nÄgon av hans Àttlingar pÄ hans tron.

31 I förvÀg sÄg han Kristi uppstÄndelse och sade: Han skall inte lÀmnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgÀngelsen.

32 Det Àr denne Jesus som Gud har uppvÀckt, och vi Àr alla vittnen till det.

33 Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör.

34 Ty David har inte farit upp till himlen. Men han sÀger: Herren sade till min Herre: SÀtt dig pÄ min högra sida,

35 tills jag har lagt dina fiendersom en fotpall under dina fötter.

36 DÀrför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfÀste, honom har Gud gjort bÄde till Herre och Messias."

37 NÀr de hörde detta, högg det till i hjÀrtat pÄ dem, och de frÄgade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?"

38 Petrus svarade dem: "OmvÀnd er och lÄt er alla döpas i Jesu Kristi namn, sÄ att era synder blir förlÄtna. DÄ skall ni fÄ den helige Ande som gÄva.

39 Ty er gÀller löftet och era barn och alla dem som Àr lÄngt borta, sÄ mÄnga som Herren vÄr Gud kallar."

40 OcksÄ med mÄnga andra ord vittnade han och uppmanade dem: "LÄt er frÀlsas frÄn detta bortvÀnda slÀkte."

41 De som dÄ tog emot hans ord döptes, och sÄ ökade antalet lÀrjungar den dagen med omkring tre tusen.

42 De höll troget fast vid apostlarnas lÀra och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.

43 Och fruktan kom över alla, och mÄnga under och tecken gjordes genom apostlarna.

44 Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt.

45 De sÄlde sina egendomar och allt vad de Àgde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde.

46 Varje dag var de endrÀktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll mÄltid med varandra i jublande, innerlig glÀdje.

47 De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frÀlsta.