1 Efter att ha skilts frÄn dem och lagt ut, seglade vi rakt mot Kos och kom nÀsta dag till Rhodos och dÀrifrÄn till Patara.
2 DÀr fann vi ett skepp som skulle fara över till Fenicien, och vi gick ombord och lade ut.
3 Vi siktade Cypern och lÀmnade ön bakom oss pÄ babords sida, seglade till Syrien och kom till Tyrus, dÀr lasten skulle lossas.
4 Vi sökte upp lÀrjungarna och stannade dÀr i sju dagar. Genom Anden sade de till Paulus att han inte skulle fara upp till Jerusalem.
5 Men nÀr de dagarna hade gÄtt, bröt vi upp och fortsatte resan. Alla, ocksÄ kvinnor och barn, följde med oss Ànda tills vi kom ut ur staden, och pÄ stranden böjde vi knÀ och bad.
6 Sedan tog vi farvÀl av varandra och steg ombord pÄ skeppet, och de vÀnde hem till sitt.
7 FrÄn Tyrus kom vi till Ptolemais, dÀr vi avslutade vÄr sjöresa. Vi hÀlsade pÄ bröderna dÀr och stannade hos dem en dag.
8 NÀsta dag begav vi oss dÀrifrÄn och kom till Cesarea. DÀr tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom.
9 Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gÄva.
10 NÀr vi hade varit dÀr i flera dagar, kom en profet vid namn Agabus ner frÄn Judeen.
11 Han kom nu till oss, tog Paulus bÀlte och band sina fötter och hÀnder och sade: "SÄ sÀger den helige Ande: Den man som Àger detta bÀlte kommer judarna i Jerusalem att binda sÄ hÀr och utlÀmna Ät hedningarna."
12 NÀr vi hörde det, bad bÄde vi och de som bodde pÄ platsen Paulus att han inte skulle fara upp till Jerusalem.
13 DÄ svarade han: "Varför grÄter ni och fÄr mitt hjÀrta att brista? Jag Àr beredd inte bara att lÄta mig bindas utan ocksÄ att dö i Jerusalem för Herren Jesu namns skull."
14 NÀr han inte kunde övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja."
15 Efter dagarna dÀr gjorde vi oss i ordning och for upp till Jerusalem.
16 FrÄn Cesarea följde ocksÄ nÄgra lÀrjungar med oss, och de tog oss med till Mnason frÄn Cypern, en gammal lÀrjunge som vi skulle vara gÀster hos.
17 SÄ kom vi till Jerusalem, och bröderna tog emot oss med glÀdje.
18 NÀsta dag gick Paulus tillsammans med oss andra till Jakob, dit ocksÄ alla de Àldste kom.
19 Sedan han hade hÀlsat dem berÀttade han utförligt om allt som Gud hade gjort genom hans tjÀnst bland hedningarna.
20 NÀr de hörde det prisade de Gud och sade: "Du ser, broder, att det finns tiotusentals judar som har kommit till tro, och alla hÄller de strÀngt pÄ lagen.
21 Nu har de hört sÀgas att du lÀr alla judar ute bland hedningarna att avfalla frÄn Mose och sÀger till dem att de inte skall omskÀra sina barn eller leva efter vÄra seder.
22 Vad gör vi nu? De fÄr under alla förhÄllanden höra att du har kommit.
23 Följ dÀrför vÄrt rÄd. Vi har fyra mÀn som har avlagt ett löfte.
24 Ta dem med dig och rena dig tillsammans med dem och betala för dem, sÄ att de kan lÄta raka huvudet. DÄ kommer alla att förstÄ att inget av det som de har hört om dig Àr sant, utan att du sjÀlv hÄller fast vid lagen och lever efter den.
25 Men nÀr det gÀller hedningar som har kommit till tro, har vi skrivit och gett dem besked om vÄrt beslut: De skall avhÄlla sig frÄn kött som offrats till avgudar, frÄn blod, kött frÄn kvÀvda djur och otukt."
26 DÄ tog Paulus med sig mÀnnen, och nÀsta dag renade han sig tillsammans med dem och gick till templet och gav till kÀnna, nÀr renhetsdagarna skulle vara avslutade och offer bÀras fram för var och en av dem.
27 De sju dagarna nÀrmade sig sitt slut, nÀr judarna frÄn Asien fick se Paulus i templet. De hetsade dÄ upp hela folkmassan, grep honom
28 och ropade: "Israelitiska mÀn, hjÀlp oss! Det Àr den hÀr mannen som överallt undervisar alla och talar mot vÄrt folk och mot vÄr lag och denna plats. Och nu har han dessutom tagit med sig greker in i templet och orenat denna heliga plats."
29 De hade nÀmligen tidigare sett Trofimus frÄn Efesus ute i staden tillsammans med Paulus och rÀknade med att Paulus hade tagit honom med sig in i templet.
30 Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep Paulus och slÀpade ut honom ur templet, och genast stÀngdes portarna.
31 Just som de stod i begrepp att döda honom, rapporterades det upp till garnisonens befÀlhavare att Jerusalem var i uppror.
32 Han tog dÄ genast soldater och befÀl med sig och ryckte ut mot dem. SÄ snart folket fick se befÀlhavaren och soldaterna, slutade de att misshandla Paulus.
33 BefÀlhavaren trÀdde dÄ fram, grep honom och befallde att han skulle belÀggas med dubbla kedjor. Sedan frÄgade han vem det kunde vara och vad han hade gjort.
34 Somliga i folkmassan skrek ett, andra nÄgot annat, och dÄ han mitt under allt tumult inte kunde fÄ klart besked, befallde han att denne skulle föras till fÀstningen.
35 NÀr man kom fram till trappan, blev soldaterna tvungna att bÀra honom, sÄ vÄldsamt trÀngde folkmassan pÄ,
36 ty de följde efter och skrek: "Bort med honom!"
37 Just nÀr Paulus skulle föras in i fÀstningen, frÄgade han befÀlhavaren: "FÄr jag sÀga nÄgot till dig?" Han svarade: "Du kan ju grekiska!
38 DÄ Àr du alltsÄ inte egyptiern som gjorde uppror för en tid sedan och förde de fyra tusen knivmÀnnen ut i öknen."
39 Paulus svarade: "Jag Àr jude, frÄn Tarsus i Cilicien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: lÄt mig fÄ tala till folket."
40 BefÀlhavaren gav honom sin tillÄtelse. DÄ Paulus stod dÀr pÄ trappan, gav han tecken med handen Ät folket. Det blev tyst, och han talade till dem pÄ hebreiska och sade: