1 "Bröder och fÀder, lyssna pÄ vad jag har att sÀga er till mitt försvar."
2 NÀr de hörde att han talade till dem pÄ hebreiska, blev det tystare. Och han fortsatte:
3 "Jag Àr jude, född i Tarsus i Cilicien och uppvuxen hÀr i staden. Vid Gamaliels fötter blev jag grundligt undervisad i vÄr fÀderneÀrvda lag, och jag var lika ivrig att tjÀna Gud som ni allesammans Àr i dag.
4 Jag förföljde 'den vÀgen' Ànda till döds och grep bÄde mÀn och kvinnor och satte dem i fÀngelse.
5 Det kan översteprÀsten och hela Stora rÄdet intyga. Av dem fick jag med mig brev till bröderna i Damaskus och for dit för att gripa ocksÄ dem som fanns dÀr och föra dem till Jerusalem, dÀr de skulle fÄ sitt straff.
6 Men dÄ jag var pÄ vÀg och nÀrmade mig Damaskus, omgavs jag vid middagstiden plötsligt av ett starkt sken frÄn himlen.
7 Jag föll till marken och hörde en röst sÀga till mig: Saul, Saul, varför förföljer du mig?
8 Jag frÄgade: Vem Àr du, Herre? Han svarade: Jag Àr Jesus frÄn Nasaret, den som du förföljer.
9 De som var med mig sÄg visserligen ljuset, men rösten som talade till mig uppfattade de inte.
10 Jag frÄgade: Vad skall jag göra, Herre? Herren sade till mig: Stig upp och gÄ in i Damaskus! DÀr skall du fÄ veta allt som du Àr utsedd att göra.
11 Men dÄ jag pÄ grund av strÄlglansen frÄn det ljusskenet inte kunde se, tog mina följeslagare mig vid handen, och jag kom in i Damaskus.
12 Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade vÀl om,
13 kom till mig och stÀllde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du fÄr din syn igen! Och i samma ögonblick kunde jag se honom.
14 DÄ sade Ananias: VÄra fÀders Gud har utvalt dig till att lÀra kÀnna hans vilja och till att se den RÀttfÀrdige och höra hans röst.
15 Ty du skall vara hans vittne inför alla mÀnniskor och vittna om vad du har sett och hört.
16 Och nu, varför tvekar du? StÄ upp och lÄt dig döpas och tvÀttas ren frÄn dina synder och Äkalla hans namn.
17 NÀr jag senare hade ÄtervÀnt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hÀnryckning,
18 och jag sÄg honom och hörde honom sÀga till mig: Skynda dig och lÀmna genast Jerusalem, ty hÀr kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig.
19 Jag sade: Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lÀt fÀngsla och piska dem som trodde pÄ dig.
20 Och nÀr ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag sjÀlv dÀr. Jag hade gÄtt med pÄ det och vaktade klÀderna Ät dem som dödade honom.
21 DÄ sade han till mig: GÄ! Jag skall sÀnda dig ut till hedningarna lÄngt borta."
22 SÄ lÄngt hade de lyssnat pÄ honom, men nu skrek de: "Bort frÄn jorden med en sÄdan mÀnniska! Han bör inte fÄ leva."
23 Och de skrek, slet av sig klÀderna och kastade upp damm i luften.
24 BefÀlhavaren gav dÄ order om att Paulus skulle föras in i fÀstningen och att han skulle förhöras under gisselslag, sÄ att man fick veta varför de skrek sÄ mot honom.
25 NÀr man hade strÀckt ut honom och skulle gissla honom, sade Paulus till officeren som stod dÀr: "FÄr ni gissla en romersk medborgare som inte ens har blivit dömd?"
26 SÄ snart officeren hörde det, gick han till befÀlhavaren och berÀttade det och sade: "Vad tÀnker du göra? Den hÀr mannen Àr romersk medborgare."
27 DÄ gick befÀlhavaren och frÄgade honom: "SÀg mig, Àr du verkligen romersk medborgare?" Paulus svarade: "Ja."
28 BefÀlhavaren sade: "Jag fick betala en stor summa pengar för detta medborgarskap." Paulus svarade: "Men jag Àr född med det".
29 De som skulle förhöra honom drog sig genast tillbaka. OcksÄ befÀlhavaren blev förskrÀckt, dÄ han fick veta att Paulus var romersk medborgare, eftersom han hade lÄtit fÀngsla honom.
30 NÀsta dag ville han fÄ klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lÀt dÀrför ta av honom bojorna och befallde att översteprÀsterna och hela Stora rÄdet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och stÀllde honom inför dem.