1 Fem dagar senare kom översteprÀsten Ananias dit ner tillsammans med nÄgra Àldste och en jurist, en viss Tertullus, och de framförde inför landshövdingen klagomÄl mot Paulus.
2 NÀr Paulus kallats in, började Tertullus anklaga honom och sÀga:
3 "Att det tack vare dig, högt Àrade Felix, lÀnge har rÄtt fred och att detta folk överallt och pÄ alla sÀtt har fÄtt det mycket bÀttre, det erkÀnner vi med största tacksamhet.
4 För att inte besvÀra dig alltför lÀnge, ber jag dig ha godheten att lyssna till vad vi i korthet har att sÀga.
5 Vi har nÀmligen funnit att den hÀr mannen Àr en pestböld och stÀller till oroligheter bland alla judar runt om i vÀrlden, och att han Àr ledare för nasareernas sekt.
6 Han har till och med försökt vanhelga templet, och dÀrför grep vi honom.
8 NÀr du sjÀlv förhör honom, kan du ta reda pÄ allt som vi anklagar honom för."
9 Judarna instÀmde och pÄstod att det förhöll sig pÄ det sÀttet.
10 DÄ landshövdingen gav tecken Ät Paulus att tala, gav han sitt svar: "Eftersom jag vet att du i mÄnga Är har varit domare över detta folk, försvarar jag min sak med tillförsikt.
11 Du kan sjÀlv förvissa dig om att det inte Àr mer Àn tolv dagar sedan jag for upp till Jerusalem för att tillbe.
12 Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med nÄgon eller stÀlla till oroligheter bland folket.
13 Och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.
14 Men det bekÀnner jag för dig att jag enligt 'den vÀgen' som de kallar för en sekt, tjÀnar mina fÀders Gud pÄ det sÀttet att jag tror pÄ allt som Àr skrivet i lagen och hos profeterna.
15 Och jag har samma hopp till Gud som de, att bÄde rÀttfÀrdiga och orÀttfÀrdiga skall uppstÄ en gÄng.
16 DÀrför strÀvar jag sjÀlv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och mÀnniskor.
17 Efter flera Är kom jag för att överlÀmna gÄvor Ät mitt folk och för att frambÀra offer.
18 DÄ fann de mig i templet sedan jag renat mig, och dÀr var ingen folkmassa eller nÄgot tumult.
19 Men dÀr fanns nÄgra judar frÄn Asien, som egentligen skulle stÄ hÀr inför dig och anklaga mig, om de hade nÄgot att anföra emot mig.
20 Eller lÄt dessa mÀn sjÀlva tala om vilket brott de fann mig skyldig till nÀr jag stod inför Stora rÄdet,
21 om det inte skulle vara för detta enda ord som jag ropade nÀr jag stod ibland dem: Det Àr för de dödas uppstÄndelse som jag i dag stÄr anklagad inför er."
22 Felix, som mycket vÀl kÀnde till 'den vÀgen', uppsköt nu rÀttegÄngen och sade: "NÀr befÀlhavaren Lysias kommer hit ner, skall jag avgöra mÄlet."
23 Och han befallde officeren att hÄlla Paulus fÀngslad och samtidigt ge honom en viss lÀttnad och inte hindra nÄgon av hans vÀnner frÄn att vara honom till hjÀlp.
24 NÄgra dagar senare infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Och han lÀt hÀmta Paulus och hörde honom tala om tron pÄ Kristus Jesus.
25 Men dÄ Paulus talade om rÀttfÀrdighet och sjÀlvbehÀrskning och den kommande domen, blev Felix förskrÀckt och sade: "GÄ din vÀg för den hÀr gÄngen. NÀr jag fÄr tid skall jag kalla pÄ dig."
26 Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar. DÀrför lÀt han ofta hÀmta honom och samtalade med honom.
27 NÀr tvÄ Är hade gÄtt, eftertrÀddes Felix av Porcius Festus. Och dÄ Felix ville hÄlla sig vÀl med judarna, lÀt han Paulus stanna kvar i fÀngelset.