1 I sitt andra regeringsÄr hade Nebukadnessar drömmar som gjorde honom orolig och sömnlös.
2 DÄ kallade kungen till sig sina spÄmÀn, besvÀrjare, trollkarlar och kaldeer, för att de skulle tala om för honom vad han hade drömt. Och de kom och trÀdde fram inför kungen.
3 Kungen sade till dem: "Jag har haft en dröm och Àr orolig och vill veta vad jag har drömt."
4 DÄ sade kaldeerna till kungen pÄ arameiska: "MÄ konungen leva för evigt! BerÀtta drömmen för dina tjÀnare sÄ skall vi tyda den."
5 Kungen svarade kaldeerna: "Detta Àr mitt orubbliga beslut: Om ni inte sÀger mig drömmen och tyder den skall ni huggas i stycken och era hus göras till sophögar.
6 Men om ni lÄter mig veta drömmen och hur den skall tydas, skall ni fÄ gÄvor och lön och stor Àra av mig. Meddela mig dÀrför drömmen och uttyd den för mig."
7 De svarade för andra gÄngen: "Konungen mÄ berÀtta drömmen för sina tjÀnare, sÄ skall vi tala om vad den betyder."
8 Kungen svarade: "Jag mÀrker tydligt att ni vill vinna tid, eftersom ni ser att detta Àr mitt orubbliga beslut.
9 Om ni inte sÀger mig drömmen kan domen över er bara bli en. Ni har kommit överens om att ljuga och bedra, i hopp om att tiderna skall förÀndras. SÀg mig nu vad jag har drömt, sÄ vet jag att ni ocksÄ kan tyda drömmen för mig."
10 Kaldeerna svarade kungen: "Det finns ingen mÀnniska pÄ jorden som kan meddela konungen det han vill veta. Det har aldrig hÀnt att nÄgon kung, hur stor och mÀktig han Àn varit, har begÀrt nÄgot sÄdant av nÄgon spÄman eller besvÀrjare eller kaldé.
11 Det som konungen begÀr Àr alltför svÄrt, och det finns ingen som kan meddela konungen det, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga."
12 Detta gjorde kungen sÄ vred och förbittrad att han befallde att man skulle förgöra alla de vise i Babel.
13 NÀr pÄbudet om detta hade utfÀrdats och man skulle döda alla de vise mÀnnen, sökte man ocksÄ efter Daniel och hans vÀnner för att döda dem.
14 DÄ vÀnde sig Daniel med kloka och förstÄndiga ord till Arjok, översten för kungens drabanter, han som hade dragit ut för att döda de vise i Babel.
15 Han frÄgade Arjok, kungens befÀlhavare: "Varför har kungen utfÀrdat denna strÀnga befallning?" DÄ talade Arjok om för Daniel hur det var.
16 Daniel gick dÄ in till kungen och bad att fÄ tid pÄ sig, sÄ skulle han ge kungen uttydningen.
17 Sedan gick Daniel hem och talade om för sina vÀnner Hananja, Misael och Asarja vad som höll pÄ att hÀnda.
18 Han uppmanade dem att be himmelens Gud om förbarmande, sÄ att denna hemlighet blev uppenbarad för att Daniel och hans vÀnner inte skulle dödas tillsammans med de övriga vise i Babel.
19 DÄ uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himmelens Gud
20 och sade:"Lovat vare Guds namn frÄn evighet till evighet.Ty vishet och makt tillhör honom.
21 Han lÄter tider och stunder skifta,han avsÀtter kungar och tillsÀtter kungar,han ger de visa deras vishetoch de förstÄndiga deras förstÄnd.
22 Han uppenbarar det som Àr djupt och fördolt,han vet vad som finns i mörkretoch hos honom bor ljuset.
23 Dig, mina fÀders Gud, tackar och prisar jagför att du har gett mig vishet och förmÄgaoch för att du nu har uppenbarat för migdet vi bad dig om.Ty vad kungen ville vetahar du uppenbarat för oss."
24 Sedan gick Daniel in till Arjok, som hade fÄtt order av kungen att förgöra de vise i Babel. Han gick in och sade till honom: "Du skall inte döda de vise i Babel. För mig in till kungen, sÄ skall jag ge honom uttydningen."
25 Genast förde Arjok Daniel till kungen och sade till honom: "Jag har funnit en man bland de judiska fÄngarna som kan ge konungen uttydningen."
26 Kungen sade till Daniel, som hade fÄtt namnet Beltesassar: "Kan du verkligen lÄta mig veta den dröm som jag har sett och vad den betyder?"
27 Daniel svarade kungen:"Den hemlighet som konungen vill veta, kan inga vise mÀn, besvÀrjare, spÄmÀn eller stjÀrntydare meddela konungen.
28 Men det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har lÄtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta var din dröm och den syn du hade pÄ din bÀdd:
29 NÀr du, o konung, lÄg pÄ din bÀdd, började du tÀnka pÄ vad som kommer att ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lÀt dig veta vad som skall ske.
30 För mig har denna hemlighet uppenbarats, inte för att jag Àr visare Àn alla andra levande varelser, utan för att uttydningen skulle kungöras för konungen sÄ att du förstÄr ditt hjÀrtas tankar.
31 Du, o konung, sÄg i din syn en stor staty framför dig, och den var hög och dess glans övervÀldigande. Den var förskrÀcklig att se pÄ.
32 Huvudet pÄ statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar.
33 Benen var av jÀrn, och fötterna delvis av jÀrn och delvis av lera.
34 Medan du sÄg pÄ den revs en sten loss, men inte genom mÀnniskohÀnder, och den trÀffade statyns fötter av jÀrn och lera och krossade dem.
35 DÄ krossades alltsammans, jÀrnet, leran, kopparn, silvret och guldet, och allt blev som agnar pÄ en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det sÄ att man inte lÀngre kunde finna nÄgot spÄr av det. Men av stenen som hade trÀffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden.
36 Detta var drömmen, och nu vill vi sÀga konungen vad den betyder:
37 Du, o konung, konungarnas konung, som himmelens Gud har givit rike, vÀldighet, makt och Àra,
38 i din hand har han gett mÀnniskorna, djuren pÄ marken och fÄglarna under himlen, var de Àn bor, och han har satt dig till herre över alltsammans. Du Àr det gyllene huvudet.
39 Men efter dig skall det uppstÄ ett annat rike, obetydligare Àn ditt, och dÀrefter ett tredje rike av koppar, och det skall regera över hela jorden.
40 Det fjÀrde riket skall vara starkt som jÀrn, för jÀrnet krossar och slÄr sönder allt. SÄ som jÀrnet förstör allt annat, skall ocksÄ detta krossa och förstöra.
41 Och att du sÄg fötterna och tÄrna vara delvis av krukmakarlera och delvis av jÀrn, det betyder att det skall vara ett splittrat rike, men med nÄgot av jÀrnets fasthet. Du sÄg ju att dÀr var jÀrn blandat med lerjord.
42 Att tÄrna pÄ fötterna delvis var av jÀrn och delvis av lera betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt.
43 Att du sÄg jÀrnet vara blandat med lerjord betyder att mÀnniskor skall blanda sig med varandra genom giftermÄl men att de inte skall hÄlla samman, lika lite som jÀrn kan förenas med lera.
44 Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprÀtta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlÀmnas till nÄgot annat folk. Det skall krossa och göra slut pÄ alla dessa andra riken, men sjÀlv skall det bestÄ för evigt.
45 Du sÄg ju att en sten revs loss frÄn berget, men inte genom mÀnniskohÀnder, och att den krossade jÀrnet, kopparn, leran, silvret och guldet.Den store Guden har nu uppenbarat för konungen vad som skall ske i framtiden, och drömmen Àr sann och uttydningen tillförlitlig."
46 DÄ föll kung Nebukadnessar ner pÄ sitt ansikte och tillbad Daniel och befallde att man skulle offra matoffer och rökelseoffer Ät honom.
47 Och kungen sade till Daniel: "Er Gud Àr i sanning en Gud över andra gudar, en Herre över kungar och en som uppenbarar hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara denna hemlighet."
48 DÀrefter upphöjde kungen Daniel och gav honom mÄnga stora gÄvor och satte honom till herre över hela Babels hövdingdöme och till högste förestÄndare för alla de vise i Babel.
49 PÄ Daniels begÀran utsÄg kungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att förvalta Babels hövdingdöme, men Daniel sjÀlv stannade vid kungens hov.