1 Jag, Nebukadnessar, levde i lugn och ro i mitt hus och var lycklig i mitt palats.
2 DÄ fick jag en dröm som skrÀmde mig. Jag oroades av drömbilder pÄ min bÀdd och av syner jag sÄg.
3 DÀrför befallde jag att man skulle hÀmta till mig alla de vise i Babel, för att de skulle tala om drömmens uttydning för mig.
4 SpÄmÀnnen, besvÀrjarna, kaldeerna och stjÀrntydarna kom, och jag berÀttade drömmen för dem, men de kunde inte ge mig uttydningen.
5 Slutligen kom ocksÄ Daniel inför mig, han som hade fÄtt namnet Beltesassar efter min guds namn. Heliga gudars ande bor i honom, och jag berÀttade drömmen för honom pÄ detta sÀtt:
6 "Beltesassar, du som Àr den frÀmste bland spÄmÀnnen, jag vet att heliga gudars ande bor i dig och att ingen hemlighet Àr för svÄr för dig. SÀg mig vad jag sÄg i min dröm och vad den betyder!
7 Detta var den syn jag hade pÄ min bÀdd: Jag sÄg i min syn ett trÀd stÄ mitt pÄ jorden, och det var mycket högt.
8 TrÀdet var stort och vÀldigt och sÄ högt att det rÀckte upp till himlen och syntes till jordens Ànde.
9 Lövverket var vackert och trÀdet bar mycket frukt sÄ att det hade föda Ät alla. Markens djur fann skugga under det och himlens fÄglar bodde pÄ grenarna. Allt levande fick sin mat frÄn det.
10 Vidare sÄg jag i den syn jag hade pÄ min bÀdd, hur en helig vÀktare steg ner frÄn himlen.
11 Han ropade med hög röst och sade: Hugg ner trÀdet och hugg av grenarna, riv bort lövverket och strö ut frukten, sÄ att djuren som ligger under trÀdet flyr sin vÀg och fÄglarna flyger bort frÄn grenarna.
12 Men stubben med rötterna skall lÀmnas kvar i jorden bland markens grÀs, bunden med kedjor av jÀrn och koppar. Av himlens dagg skall den fuktas och ha sin del med djuren bland markens örter.
13 Hans hjÀrta skall förvandlas sÄ att det inte mer Àr en mÀnniskas hjÀrta, och ett djurs hjÀrta skall ges Ät honom. Sju tider skall gÄ fram över honom.
14 SÄ Àr det förordnat genom vÀktarna, och sÄ Àr det befallt i denna sak av de heliga, för att de levande skall veta att den Högste rÄder över mÀnniskors riken och ger dem Ät vem han vill. Ja, han upphöjer den ringaste bland mÀnniskor till att hÀrska över dem.
15 SÄdan var den dröm som jag, kung Nebukadnessar, hade. Men du, Beltesassar, uttyd den nu, för ingen av alla de vise i mitt rike kan ge mig uttydningen, men du kan det, ty heliga gudars ande bor i dig."
16 DÄ stod Daniel, som ocksÄ kallades Beltesassar, en stund bestört, full av oroliga tankar. Men kungen tog till orda igen och sade: "Beltesassar, lÄt inte drömmen och vad den betyder skrÀmma dig." Beltesassar sade: "Min herre, o att drömmen hade gÀllt dem som hatar dig, och dess betydelse dina fiender.
17 TrÀdet som du sÄg, som var stort och vÀldigt och sÄ högt att det rÀckte upp till himlen och syntes över hela jorden,
18 och som hade ett sÄ vackert lövverk och bar sÄ mycket frukt att det hade föda Ät alla, trÀdet som markens djur bodde under och pÄ vars grenar himlens fÄglar hade sina nÀsten,
19 det Àr du sjÀlv, o konung. Du har ju blivit stor och vÀldig, och din storhet har vuxit och nÄr upp till himlen, och ditt vÀlde strÀcker sig till jordens Ànde.
20 Men att konungen sÄg en helig vÀktare stiga ner frÄn himlen och sÀga: "Hugg ner trÀdet och förstör det. Dock mÄ stubben med rötterna lÀmnas kvar i jorden, bunden med kedjor av jÀrn och koppar bland markens grÀs. Av himlens dagg skall den fuktas och ha sin del bland markens djur, till dess att sju tider har gÄtt fram över honom",
21 det betyder, o konung, och detta Àr den Högstes beslut som har drabbat min herre konungen:
22 Du skall stötas ut frÄn mÀnniskorna och tvingas bo bland markens djur och Àta grÀs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tider skall gÄ fram över dig till dess du har insett att den Högste rÄder över mÀnniskors riken och ger dem Ät vem han vill.
23 Men att det gavs befallning om att trÀdets stubbe med rötterna skulle lÀmnas kvar, det betyder att du skall fÄ tillbaka ditt rike nÀr du har besinnat att det Àr himlen som har makten.
24 DÀrför, o konung, lÄt mitt rÄd behaga dig: Gör dig fri frÄn dina synder genom att göra gott och frÄn dina missgÀrningar genom att vara barmhÀrtig mot de fattiga, om din framgÄng skall bestÄ."
25 Allt detta hÀnde med kung Nebukadnessar.
26 Tolv mÄnader senare, nÀr kungen en gÄng gick omkring pÄ taket av det kungliga palatset i Babel,
27 tog han till orda och sade: "Se, detta Àr det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavÀlde genom min krafts styrka, min hÀrlighet till Àra!"
28 Medan ordet Ànnu var i kungens mun kom en röst frÄn himlen: "Till dig, kung Nebukadnessar, skall det sÀgas: Ditt rike har tagits ifrÄn dig.
29 Du skall stötas ut frÄn mÀnniskorna och tvingas bo bland markens djur och Àta grÀs som en oxe. SÄ skall sju tider gÄ fram över dig, till dess att du har insett att den Högste rÄder över mÀnniskors riken och ger dem Ät vem han vill."
30 I samma ögonblick gick det ordet i uppfyllelse pÄ Nebukadnessar. Han stöttes ut frÄn mÀnniskorna och mÄste Àta grÀs som en oxe. Himlens dagg fuktade hans kropp till dess att hans hÄr vÀxte och blev som örnfjÀdrar och till dess att hans naglar blev som fÄgelklor.
31 Men nÀr den tiden hade gÄtt lyfte jag, Nebukadnessar, upp mina ögon till himlen och fick tillbaka mitt förstÄnd. DÄ lovade jag den Högste, jag prisade och Àrade honom som lever i evighet.Hans vÀlde Àr ett evigt vÀlde,hans rike varar frÄn slÀkte till slÀkte.
32 Alla som bor pÄ jorden rÀknas för intet,han gör vad han vill med himlens hÀroch med dem som bor pÄ jorden.Ingen kan stÄ emot hans handeller sÀga till honom: "Vad Àr det du gör?"
33 Vid samma tid Äterfick jag mitt förstÄnd och jag fick tillbaka min hÀrlighet och glans, mitt rike och min Àra. Mina rÄdsherrar och stormÀn sökte upp mig, och jag blev pÄ nytt insatt i mitt rike och fick Ànnu större makt.
34 Nu prisar, upphöjer och Àrar jag, Nebukadnessar, himmelens Konung, ty alla hans gÀrningar Àr sanning och hans vÀgar rÀtta, och han kan ödmjuka dem som vandrar i högmod.