1 I kung Belsassars tredje regeringsÄr sÄg jag, Daniel, en syn efter den jag först hade sett.
2 NÀr jag betraktade denna syn sÄg jag mig sjÀlv i Susans borg i hövdingdömet Elam. I min syn sÄg jag att jag var vid floden Ulai.
3 NÀr jag sÄg upp fick jag se en bagge med tvÄ horn stÄ framför floden. BÄda hornen var höga, men det ena var högre Àn det andra, och det som var högre sköt upp sist.
4 Jag sÄg baggen stöta med hornen vÀsterut, norrut och söderut, och inget djur kunde stÄ honom emot och ingen kunde rÀdda nÄgot ur hans vÄld. Han for fram som han ville och blev mÀktig.
5 NÀr jag funderade pÄ detta, se, dÄ kom en bock vÀsterifrÄn. Han hade ett vÀldigt horn i pannan och gick fram över hela jorden, dock utan att röra vid marken.
6 Han nÀrmade sig baggen med de bÄda hornen, den som jag hade sett stÄ framför floden, och han sprang emot honom i raseri.
7 Jag sÄg honom komma Ànda inpÄ baggen och rasande störta sig över honom, och han stÄngade baggen och krossade hans bÄda horn, sÄ att baggen inte hade nÄgon kraft att stÄ emot honom. Sedan slog han honom till marken och trampade pÄ honom. Det fanns ingen som kunde rÀdda baggen ur hans vÄld.
8 Bocken blev mycket mÀktig. Men nÀr han var som starkast brast det stora hornet sönder och fyra andra stora horn kom upp i dess stÀlle, riktade Ät himlens fyra vÀderstreck.
9 FrÄn ett av dem sköt ett nytt litet horn ut, som vÀxte till kraftigt mot söder och öster och mot 'det hÀrliga landet.'
10 Det vÀxte Ànda upp till himlens hÀrskara och kastade nÄgra av denna hÀrskara och av stjÀrnorna ner till jorden och trampade pÄ dem.
11 Till och med mot hÀrskarans furste företog det sig stora ting och tog bort ifrÄn honom det dagliga offret, och platsen dÀr hans helgedom stod förstördes.
12 Tillsammans med det dagliga offret blev en hÀrskara prisgiven för övertrÀdelsens skull. Och hornet slog ner sanningen till jorden och hade framgÄng i vad det företog sig.
13 Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frÄgade den som talade: "Hur lÄng tid avser synen rörande det dagliga offret och det förödande avfallet som gör att bÄde helgedom och hÀrskara förtrampas?"
14 DÄ svarade han mig: "TvÄtusentrehundra kvÀllar och morgnar, sedan skall helgedomen renas och ÄterstÀllas."
15 NÀr jag, Daniel, hade sett denna syn och försökte förstÄ den, fick jag se en gestalt som sÄg ut som en man stÄ framför mig.
16 Och mitt över Ulai hörde jag rösten av en mÀnniska som ropade:"Gabriel, uttyd synen för honom!"
17 DÄ kom han nÀra platsen dÀr jag stod, men jag blev förskrÀckt nÀr han kom, och jag föll ner pÄ mitt ansikte. Han sade till mig: "Ge akt pÄ detta, du mÀnniskobarn, ty synen syftar pÄ Àndens tid."
18 Medan han talade med mig, föll jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden. Men han rörde vid mig och reste mig upp igen.
19 DÀrefter sade han: "Jag skall lÄta dig veta vad som skall ske nÀr det lider mot slutet av vreden, för detta syftar pÄ Àndens tid.
20 Baggen som du sÄg, han med de tvÄ hornen, betyder Mediens och Persiens kungar.
21 Men den raggiga bocken Àr Javans kung, och det stora hornet mellan hans ögon Àr den förste kungen.
22 Men att det brast sönder och att fyra andra uppstod i stÀllet, det betyder att fyra riken skall uppstÄ av hans folk, men hans kraft skall de inte ha.
23 Vid slutet av deras vÀlde, nÀr övertrÀdarna har fyllt sitt mÄtt, skall en frÀck och illasinnad kung uppstÄ.
24 Han skall bli stor i kraft, men inte genom egen styrka. Han skall Ästadkomma sÄ stort fördÀrv att man mÄste förundra sig, och han skall lyckas i allt han gör. Han skall fördÀrva mÀktiga mÀn, och Àven det heliga folket.
25 Genom sin klokhet skall han lyckas vÀl med sitt svek. Han skall anse sig sjÀlv överlÀgsen, och han skall fördÀrva mÄnga mitt i deras trygghet. Ja, han skall sÀtta sig upp mot furstarnas Furste, men han skall krossas utan hjÀlp av mÀnniskohand.
26 Synen om kvÀllar och morgnar, som det talats om hÀr, Àr sann. Men göm du synen, för den syftar pÄ en avlÀgsen framtid."
27 Men jag, Daniel, blev kraftlös och lÄg sjuk en tid. Sedan steg jag upp och utförde min tjÀnst hos kungen. Synen förundrade mig, men ingen förstod den.