1 I Ahasveros son Darejaves första regeringsÄr - han som var av medisk slÀkt men som hade blivit upphöjd till kung över kaldeernas rike -
2 i hans första regeringsÄr kom jag, Daniel, att i skrifterna lÀgga mÀrke till det antal Är som enligt Herrens ord till profeten Jeremia skulle fullbordas angÄende Jerusalems ödelÀggelse, nÀmligen sjuttio Är.
3 Jag vÀnde dÄ mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och Äkallan och fastade i sÀck och aska.
4 Jag bad till Herren, min Gud, och bekÀnde:"O Herre, du store Gud som inger fruktan, du som bevarar förbund och nÄd mot dem som Àlskar dig och hÄller dina bud.
5 Vi har syndat och gjort orÀtt, varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vÀnt oss bort frÄn dina bud och föreskrifter.
6 Vi har inte lyssnat till dina tjÀnare profeterna, som talade i ditt namn till vÄra kungar, furstar och fÀder och till allt folket i landet.
7 Du, Herre, Àr rÀttfÀrdig, men vi har dragit skam över oss. SÄ Àr det i dag med Juda mÀn och Jerusalems invÄnare och hela Israel, bÄde de som bor nÀra och de som bor lÄngt borta i alla andra lÀnder, dit du har fördrivit dem dÀrför att de var trolösa mot dig.
8 Ja, Herre, vi med vÄra kungar, furstar och fÀder mÄste gömma vÄra ansikten i skam dÀrför att vi har syndat mot dig.
9 Men hos Herren, vÄr Gud, finns barmhÀrtighet och förlÄtelse. Vi var upproriska mot honom
10 och lydde inte Herrens, vÄr Guds, röst. Vi vandrade inte efter de lagar som han förelade oss genom sina tjÀnare profeterna.
11 Hela Israel övertrÀdde din lag och vek av utan att höra din röst. DÀrför utgöts ocksÄ över oss den förbannelse och den ed som stÄr skriven i Guds tjÀnare Mose lag. Vi hade ju syndat mot honom.
12 Han höll sina ord som han hade talat mot oss och mot vÄra domare som dömde oss. Han lÀt en sÄ stor olycka komma över oss att nÄgot liknande det som nu skett i Jerusalem inte har hÀnt nÄgon annanstans under himlen.
13 I enlighet med det som stÄr skrivet i Mose lag kom all denna olycka över oss. Men ÀndÄ sökte vi inte blidka Herren, vÄr Gud, genom att vÀnda om frÄn vÄra missgÀrningar och ge akt pÄ din sanning.
14 DÀrför vakade Herren över olyckan och lÀt den drabba oss, ty Herren, vÄr Gud, Àr rÀttfÀrdig i alla de gÀrningar han gör. Men vi hörde inte hans röst.
15 Och nu, Herre, vÄr Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och sÄ gjorde dig ett namn som Àr detsamma Àn i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga.
16 Men Herre, för all din rÀttfÀrdighets skull, vÀnd din vrede och förbittring frÄn din stad Jerusalem, ditt heliga berg. PÄ grund av vÄra synder och vÄra fÀders missgÀrningar har Jerusalem och ditt folk blivit till smÀlek för alla som bor omkring oss.
17 Hör nu, du vÄr Gud, din tjÀnares bön och Äkallan och lÄt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull.
18 Böj, min Gud, ditt öra till oss och hör. Ăppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som Ă€r uppkallad efter ditt namn. Ty det Ă€r inte pĂ„ grund av vĂ„r rĂ€ttfĂ€rdighet utan pĂ„ grund av din stora barmhĂ€rtighet som vi kommer inför dig med vĂ„ra böner.
19 O Herre, hör, Herre, förlÄt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja - för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk Àr uppkallade efter ditt namn."
20 Medan jag Ànnu talade och bad och bekÀnde min egen och mitt folk Israels synd och inför Herren, min Gud, bar fram min förbön för min Guds heliga berg -
21 medan jag alltsÄ Ànnu talade i min bön - kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn. Han rörde vid mig, och det var vid tiden för kvÀllsoffret.
22 Han undervisade mig och sade till mig: "Daniel, jag Àr utsÀnd för att ge dig insikt och förstÄnd.
23 Redan nÀr du började be gick ordet ut och jag har kommit för att ge dig besked, för du Àr högt Àlskad. SÄ ge akt pÄ ordet och förstÄ synen:
24 Sjuttio veckor Àr bestÀmda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut pÄ övertrÀdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rÀttfÀrdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste.
25 Vet dÀrför och förstÄ: FrÄn den tid dÄ ordet gick ut att Jerusalem skulle ÄterstÀllas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gÄ sju veckor och sextiotvÄ veckor. Gator och vallgravar skall pÄ nytt byggas upp, trots tider av svÄrigheter.
26 Men efter de sextiotvÄ veckorna skall den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen skall förstöras av folket till en furste som kommer. Men slutet kommer som en störtflod. Intill Ànden skall det rÄda krig. Förödelse Àr fast besluten.
27 Han skall stadfÀsta förbundet med de mÄnga under en vecka, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och pÄ styggelsers vinge skall förödaren komma, till dess att förstöring och oryggligt beslutad straffdom utgjuts över förödaren."