1 Ord av Predikaren, son till David, kung i Jerusalem.
2 FörgÀnglighet och Äter förgÀnglighet! sÀger Predikaren.FörgÀnglighet och Äter förgÀnglighet! Allt Àr förgÀngligt.
3 Vad vinner en mÀnniska med all sin möda,som hon gör sig under solen?
4 SlÀkten kommer, slÀkten gÄr,men jorden stÄr evigt kvar.
5 Solen gÄr upp och solen gÄr neroch skyndar sedan Äter till den platsdÀr den gÄr upp.
6 Vinden far mot söderoch vÀnder sig mot norr.Den vÀnder sig stÀndigt pÄ sin fÀrd framoch börjar sitt kretslopp pÄ nytt.
7 Floderna rinner alla ut i havet,och ÀndÄ blir havet aldrig fullt.Dit floderna runnit förut,rinner de Äter.
8 Allting Ă€r fullt av möda,mĂ€nniskan kan inte beskriva det.Ăgat blir inte mĂ€tt av att se,örat blir inte fullt av att höra.
9 Det som blivit gjort,kommer att göras igen,och det som hÀnt,kommer att hÀnda igen.Det finns inget nytt under solen.
10 Finns det nÄgot om vilket man sÀger: "Se, detta Àr nytt", sÄ har det redan funnits i gamla tider som varit före oss.
11 Ingen minns lÀngre det som har skett förut. Inte heller skall det som sker hÀrefter bli ihÄgkommet av dem som kommer sedan.
12 Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem.
13 Jag inriktade mitt hjÀrta pÄ att genom vishet begrunda och utforska allt som sker under himlen. Det Àr en usel möda som Gud har gett mÀnniskors barn att plÄga sig med.
14 Jag sÄg allt som görs under solen, och se, allt Àr förgÀngligt och ett jagande efter vind.
15 "Det som Àr krokigt kan inte bli rakt,och det som saknas kan inte rÀknas."
16 Jag sade i mitt hjÀrta: "Se, jag har en hög stÀllning och Àr visare Àn alla de som varit före mig i Jerusalem. Mycken vishet och kunskap har mitt hjÀrta sett."
17 Men nÀr jag inriktade mitt hjÀrta pÄ att lÀra kÀnna visheten och förstÄ oförnuft och dÄrskap, dÄ insÄg jag att ocksÄ detta var ett jagande efter vind.
18 Ty med stor vishet följer stor oro,ökad kunskap ger ökad smÀrta.