1 TÀnk pÄ din Skaparei din ungdoms dagar,innan de onda dagarna kommeroch de Är dÄ du skall sÀga:"De ger mig ingen glÀdje";
2 ja, innan de förmörkas,solen och ljuset, mÄnen och stjÀrnorna,och innan molnen vÀnder Äter efter regnet;
3 dÄ vÀktarna i huset darraroch de starka mÀnnen sviker;dÄ malerskorna har upphört att mala,eftersom de har blivit sÄ fÄoch dÄ spejarna har det mörkt i sina gluggar;
4 dÄ bÄda dörrarna mot gatan stÀngs till,och ljudet frÄn kvarnen försvagas;dÄ man vaknar av fÄgelsÄngoch sÄngens alla döttrar sÀnker rösten;
5 dÄ man Àr rÀdd för var backeoch vÀgen Àr full av skrÀck;dÄ mandeltrÀdet blommar,grÀshoppan slÀpar sig framoch kaprisknoppen blir utan kraft;dÄ mÀnniskan gÄr till sin eviga boningoch grÄtarna gÄr omkring pÄ gatan;
6 innan silvertrÄden bristeroch den gyllene skÄlen slÄs sönder,innan krukan vid kÀllan krossasoch brunnshjulet slÄs itu vid brunnen;
7 dÄ stoftet vÀnder Äter till den jord det kommit ifrÄnoch anden vÀnder Äter till Gud som gav den.
8 FörgÀnglighet och Äter förgÀnglighet! sÀger Predikaren.Allt Àr förgÀngligt!
9 För övrigt skall sÀgas att Predikaren var en vis man, som stÀndigt undervisade folket. Han övervÀgde, undersökte och författade mÄnga ordsprÄk.
10 Predikaren sökte finna de rÀtta orden och rÀtt uppteckna sanningens ord.
11 De visas ord Àr uddar,som indrivna spikar Àr deras tÀnkesprÄk.De Àr gÄvor frÄn en och samma Herde.
12 För övrigt, min son, lÄt varna dig!Det finns ingen Ànde pÄ det myckna bokskrivandet,och mycket studerande gör kroppen trött.
13 Detta Àr slutsatsen, nÀr allt blivit hört:Frukta Gud och hÄll hans bud,det hör alla mÀnniskor till.
14 Ty Gud skall föra alla gÀrningar fram i domen,med allt som Àr fördolt,vare sig det Àr gott eller ont.