1 Ty vem vet vad som Àr gott för en mÀnniska i livet, under de dagar hennes förgÀngliga liv varar, vilka hon lever som en skugga? Och vem kan sÀga en mÀnniska vad som efter henne kommer att ske under solen?
2 BÀttre ett gott namnÀn god salva,och bÀttre dödens dag Àn födelsens dag.
3 BÀttre gÄ till sorgehus Àn till gÀstabudshus.Ty det Àr slutet för alla mÀnniskoroch den som lever bör ta det till hjÀrtat.
4 BÀttre sorg Àn skratt,av plÄgat ansikte mÄr hjÀrtat vÀl.
5 De visas hjÀrtan Àr i sorgens hus,dÄrarnas hjÀrtan i glÀdjens hus.
6 BÀttre höra klander av en vis manÀn höra dÄrars sÄng.
7 Ty som sprakandet av törne under grytan,sÄ Àr dÄrens skratt.OcksÄ detta Àr fÄfÀnglighet.
8 OrÀtt vinning gör den vise till en dÄre,mutor fördÀrvar hjÀrtat.
9 BÀttre slutet pÄ en sak Àn dess början,bÀttre tÄlmodig Àn högmodig.
10 Var inte snar till vrede,ty vrede bor i dÄrars bröst.
11 FrÄga inte: Hur kommer det sigatt det var bÀttre förr?Det Àr inte av vishet du frÄgar sÄ.
12 En god sak Àr vishet tillsammans med arvegods,en förmÄn för dem som ser solen.
13 Ty vishetens beskydd Àr som penningens beskydd.Men kunskapens företrÀdeÀr att visheten ger liv Ät den som har den.
14 Se pÄ Guds verk:Vem kan göra rakt det han har gjort krokigt?
15 Var alltsÄ vid gott mod under den goda dagenoch besinna under den onda dagen,att den ena sÄvÀl som den andra har Gud gjortför att mÀnniskan inte skall kunna utforskadet som kommer efter henne.
16 Allt har jag sett under mina förgÀngliga dagar:Den rÀttfÀrdige gÄr under i sin rÀttfÀrdighet,den ogudaktige lever lÀnge i sin ondska.
17 Var inte alltför rÀttfÀrdigoch var inte alltför vis.Varför skulle du förstöra dig sjÀlv?
18 Var inte alltför ogudaktigoch var inte dÄraktig.Varför skulle du dö innan din tid kommer?
19 Det Àr bÀst att du hÄller fast vid det enautan att ÀndÄ slÀppa det andra,ty den som fruktar Gudfinner en vÀg ut ur allt detta.
20 Visheten gör den vise starkareÀn tio mÀktiga i staden.
21 Ty det finns ingen rÀttfÀrdig mÀnniska pÄ jordensom gör gott och aldrig syndar.
22 FÀst dig inte vid allt vad mÀnniskor sÀger,sÄ hör du inte att din tjÀnare förbannar dig.
23 Ditt hjÀrta vet ju att du sjÀlv mÄnga gÄnger har förbannat andra.
24 Allt detta har jag prövat genom vishet.Jag sade: "Jag vill bli vis."Men visheten var fjÀrran frÄn mig.
25 Det som Àr lÄngt bortaoch mycket djuptvem finner det?
26 Och jag vÀnde mitt hjÀrta till att lÀra kÀnna,utforska och söka vishet och sammanhang.Jag ville förstÄ att ogudaktighet Àr dÄrskapoch dÄraktigheten galenskap.
27 Och jag fann:Bittrare Àn döden Àr den kvinnavars hjÀrta Àr som snaror och nÀt,vars hÀnder Àr som bojor.Den som Àr god inför Gud undgÄr henne,men syndaren fÄngas av henne.
28 Se, detta fann jag, sÀger Predikaren,nÀr jag lade det ena till det andraför att fÄ sammanhang,
29 nÄgot som min sjÀl Ànnu söker men inte funnit.En enda man bland tusen har jag funnit,men en kvinna bland alla dessa har jag ej funnit.Se, endast detta har jag funnitatt Gud skapade mÀnniskorna rÀttsinniga.Men sedan har de tÀnkt ut mÄnga onda planer.