1 Allt detta har jag grubblat pÄ och jag har prövat allt detta: Att de rÀttfÀrdiga och visa och deras gÀrningar Àr i Guds hand. KÀrlek eller hat - ingen mÀnniska vet vad som ligger framför henne
2 Allt hÀnder lika för alla, för den rÀttfÀrdige och den ogudaktige, för den gode, den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det gÄr den gode som det gÄr syndaren, den som svÀr en ed pÄ samma sÀtt som den som Àr rÀdd för att svÀra.
3 Detta Àr det onda i allt som hÀnder under solen, att det gÄr alla lika. DÀrför Àr ocksÄ mÀnniskornas hjÀrtan fulla av ondska, och oförnuft bor i dem sÄ lÀnge de lever, och sedan mÄste de ner bland de döda.
4 För den som blir utvald att höra till de levandes skara finns hopp, ty bÀttre Àr en levande hund Àn ett dött lejon.
5 De som lever vet att de mÄste dö, men de döda vet ingenting och de fÄr ingen lön mer, ty minnet av dem Àr glömt.
6 Deras kÀrlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig nÄgonsin mer fÄr de ta del i vad som sker under solen.
7 Ăt dĂ€rför ditt bröd med glĂ€dje och drick ditt vin med glatt hjĂ€rta. Gud Ă€r redan nöjd med det du gör.
8 LÄt dina klÀder alltid vara vita och lÄt olja aldrig fattas pÄ ditt huvud.
9 Njut livet med en hustru som du Àlskar, alla dagar i ditt förgÀngliga liv, det som Gud ger dig under solen, ja, under alla dina förgÀngliga dagar. Ty detta Àr din lott i livet och under den möda som du gör dig under solen.
10 Allt vad din hand kan göra, gör det med kraft. Ty i graven dit du gÄr kan man inte verka eller tÀnka, och dÀr finns ingen kunskap eller vishet.
11 Vidare sÄg jag under solen: Det Àr inte de snabba som vinner loppet, och inte hjÀltarna striden. Inte heller fÄr de visa alltid bröd, de kloka rikedom och de kunniga uppskattning. De Àr alla beroende av tid och tillfÀlle.
12 MÀnniskan kÀnner inte heller sin tid. Som fiskarna fÄngas i olycksnÀtet eller fÄglarna fastnar i snaran, sÄ snÀrjs ocksÄ mÀnniskors barn i olyckans tid, nÀr ofÀrd plötsligt kommer över dem.
13 OcksÄ detta sÄg jag under solen, en visdom som syntes mig stor:
14 Det fanns en liten stad med fÄ invÄnare. Mot den kom en stor kung som belÀgrade den och byggde stora befÀstningsverk mot den.
15 DÀr inne fanns en fattig men vis man som rÀddade staden genom sin vishet. Men ingen kom ihÄg denne fattige man.
16 DÄ sade jag: "Vishet Àr bÀttre Àn styrka", men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han sÀger.
17 De visas ord som hörs i stillhetÀr bÀttre Àn ropet frÄn en hÀrskare bland dÄrar.
18 Vishet Àr bÀttre Àn vapen,men en enda som syndarfördÀrvar mycket gott.