1 DÄ detta var fullgjort kom nÄgra av furstarna fram till mig och sade: "Varken folket i Israel eller prÀsterna eller leviterna har hÄllit sig avskilda frÄn de frÀmmande folken och frÄn de avskyvÀrda handlingar som utförts av dem, av kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna.
2 Ty de har tagit hustrur Ät sig och Ät sina söner bland deras döttrar, och sÄ har det heliga slÀktet blandat sig med de frÀmmande folken. Furstarna och förestÄndarna har varit de första att begÄ sÄdan otrohet."
3 NÀr jag hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kÄpa och ryckte av mig hÄr och skÀgg och blev sittande i djup sorg.
4 DÄ kom alla de som fruktade Israels Guds ord och samlade sig omkring mig pÄ grund av den otrohet som de hemkomna fÄngarna hade begÄtt. Jag blev sittande i min djupa sorg Ànda fram till aftonoffret.
5 Men nÀr det var dags för aftonoffret, steg jag upp frÄn min bedrövelse med sönderriven livrock och kÄpa. Jag föll ner pÄ mina knÀn och rÀckte ut mina hÀnder till Herren, min Gud,
6 och sade: "Min Gud, jag skÀms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för vÄra missgÀrningar har vÀxt oss över huvudet, och vÄr skuld Àr sÄ stor att den nÄr upp till himlen.
7 FrÄn vÄra fÀders dagar Ànda till denna dag har vÄr skuld varit stor. För vÄra missgÀrningars skull har vi med vÄra kungar och prÀster lÀmnats i frÀmmande kungars hand och har drabbats av svÀrd, fÄngenskap, plundring och skam, sÄ som det sker med oss Àn i dag.
8 Men nu har Herren, vÄr Gud, bevisat oss ett litet ögonblick av nÄd. Han har lÄtit en rÀddad skara bli kvar av oss och gett oss fotfÀste pÄ sin heliga plats, för att han, vÄr Gud, skulle lÄta ljus gÄ upp för vÄra ögon och ge oss andrum i vÄrt slaveri.
9 Ty slavar Àr vi. Men i vÄrt slaveri har vÄr Gud inte övergett oss utan lÄtit oss finna nÄd inför Persiens kungar sÄ att de gav oss mod och kraft till att ÄterupprÀtta vÄr Guds hus och bygga upp dess ruiner och han har gett oss en skyddad plats i Juda och Jerusalem.
10 Vad skall vi nu sÀga, vÄr Gud, efter allt detta? Vi har ju övergett dina bud,
11 som du gav genom dina tjÀnare profeterna, nÀr du sade: Det land som ni kommer till för att ta i besittning, Àr ett orent land genom de frÀmmande folkens orenhet och genom de avskyvÀrda handlingar som de har uppfyllt det med, frÄn den ena Ànden till den andra.
12 DÀrför skall ni inte ge era döttrar Ät deras söner och ta deras döttrar till hustrur Ät era söner. Ni skall aldrig nÄgonsin bry er om dessa folk eller söka deras vÀlfÀrd eller lycka. DÄ skall ni bli starka och fÄ Àta av landets goda och lÀmna det till besittning Ät era barn för alltid.
13 Efter allt det som har drabbat oss genom vÄra onda gÀrningar och genom den stora skuld vi har dragit pÄ oss har du, vÄr Gud, ÀndÄ skonat oss mer Àn vi förtjÀnade och gett oss en rÀddning som denna.
14 Skulle vi dÄ pÄ nytt bryta mot dina bud och genom giftermÄl förena oss med folk som bedriver sÄdana avskyvÀrda ting? Skulle du dÄ inte bli sÄ vred pÄ oss att du förgjorde oss, sÄ att ingenting mer fanns kvar och ingen rÀddning fanns?
15 Herre, Israels Gud, du Àr rÀttfÀrdig, eftersom vi denna dag finns kvar som en rÀddad kvarleva. Se, nu ligger vi hÀr i vÄr skuld inför dig. Efter det som har hÀnt kan ingen bestÄ inför dig."