1 På Ahasveros tid - den Ahasveros som regerade över etthundratjugosju provinser från Indien till Nubien -
2 medan kung Ahasveros satt på kungatronen i Susans borg hände följande:
3 Under sitt tredje regeringsår gjorde han ett gästabud för alla sina furstar och tjänare. Persiens och Mediens befälhavare, hans förnämsta män och furstarna i provinserna var samlade hos honom.
4 Under etthundraåttio dagar lät han dem se sin kungliga härlighet och rikedom, sin stora glans och prakt.
5 När de dagarna var över, gjorde kungen ett sju dagar långt gästabud för allt folk som fanns i Susans borg, från den störste till den minste, i den inhägnade trädgård som hörde till kungapalatset.
6 Där hängde linne, bomull och mörkblått tyg, uppsatt med vita och purpurröda snören i ringar av silver och på pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stod på ett golv med inläggningar av grön och vit marmor och med pärlglänsande och svart sten.
7 Dryckerna sattes fram i guldkärl, inget var det andra likt, och kungligt vin fanns i mängd så som det anstår en kung.
8 När man drack gällde den regeln att ingen fick tvingas, ty kungen hade befallt alla sina hovmästare att de skulle rätta sig efter vars och ens önskan.
9 Samtidigt gjorde också drottning Vasti ett gästabud för kvinnorna i kung Ahasveros kungliga palats.
10 Den sjunde dagen, när kungens hjärta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bizzeta, Harbona, Bigta, Abagta, Zetar och Karkas, de sju hovmän som tjänstgjorde hos kung Ahasveros,
11 att de skulle föra drottning Vasti inför kungen, med sin kungliga krona på huvudet, för att han skulle låta folken och furstarna se hennes skönhet, ty hon var vacker att se på.
12 Men drottning Vasti vägrade att komma, fast kungen genom sina hovmän hade befallt henne det. Då blev kungen mycket vred och rasande.
13 Kungen frågade då de vise män som hade kunskap om tiderna. Kungens ärenden brukade nämligen läggas fram för alla som var kunniga i lag och rätt,
14 och vid sin sida hade han Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien som var kungens närmaste män och som hade främsta platsen i riket.
15 Han frågade dem: "Vad skall man enligt lag göra med drottning Vasti, då hon inte har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmännen?"
16 Memukan svarade inför kungen och furstarna: "Det är inte bara mot konungen som drottning Vasti har handlat illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla konung Ahasveros provinser.
17 Det drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor och leda till att de föraktar sina män, och de kan nu säga: Konung Ahasveros befallde att man skulle föra drottning Vasti inför honom, men hon kom inte.
18 Redan idag skall furstinnorna i Persien och Medien, när de får höra vad drottningen har gjort, säga samma sak till alla konungens furstar, och det kommer att bli förakt och förbittring utan ände.
19 Om konungen finner för gott, låt då ett kungligt påbud gå ut och låt det skrivas in i Persiens och Mediens lagar, så att det inte kan ändras, att Vasti inte mer får komma inför konung Ahasveros. Och må konungen ge hennes kungliga värdighet åt någon annan som är bättre än hon.
20 När den förordning som konungen upprättar blir känd i hela hans rike, så stort det är, skall alla kvinnor visa aktning för sina män, från den störste till den minste."
21 Kungen och furstarna fann detta förslag gott och kungen gjorde som Memukan hade sagt.
22 Skrivelser sändes till alla kungens provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, med innebörden att varje man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks språk.