1 Samma dag gav kung Ahasveros Ät drottning Ester det hus som tillhört Haman, judarnas fiende. Och Mordokaj fick tilltrÀde hos kungen, ty Ester hade talat om vad han var för henne.
2 Kungen tog av sig signetringen, som han hade lÄtit ta tillbaka frÄn Haman, och gav den Ät Mordokaj. Och Ester satte Mordokaj över Hamans hus.
3 Ester talade pÄ nytt till kungen. Hon föll ner för hans fötter och grÀt och bad att han skulle avvÀrja agagiten Hamans ondska och hindra den plan han hade tÀnkt ut mot judarna.
4 Kungen rÀckte ut guldspiran mot Ester och hon steg upp och stod inför kungen.
5 Hon sade: "Om konungen finner för gott, och om jag har funnit nÄd inför honom och det tycks vara riktigt inför konungen och om jag Àr honom till behag, lÄt dÄ en skrivelse utfÀrdas för att Äterkalla de brev som agagiten Haman, Hammedatas son, skrev och som innehöll hans plan att förgöra judarna i alla konungens provinser.
6 Hur skall jag kunna uthÀrda att se den olycka som annars skall drabba mitt folk? Ja, hur skall jag kunna uthÀrda att se mina landsmÀn förgöras?"
7 DÄ sade kung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokaj: "Se, Hamans hus har jag gett Ester, och sjÀlv har han blivit upphÀngd pÄ en pÄle, dÀrför att han ville bÀra hand pÄ judarna.
8 Men utfÀrda ocksÄ ni i konungens namn en skrivelse angÄende judarna, sÄ som ni finner lÀmpligt, och förse den med konungens sigill. En skrivelse som Àr utfÀrdad i konungens namn och försedd med konungens sigill kan inte Äterkallas."
9 Samma dag, den tjugotredje dagen i tredje mÄnaden, mÄnaden Sivan, tillkallades kungens skrivare och en skrivelse, helt enligt Mordokajs befallning, utfÀrdades till judarna och till satraperna, stÄthÄllarna och furstarna i provinserna frÄn Indien Ànda till Sudan, etthundratjugosju provinser. Till varje provins skrevs med dess egen skrift och till varje folk pÄ dess eget sprÄk, ocksÄ till judarna med deras skrift och pÄ deras sprÄk.
10 Han utfÀrdade skrivelsen i kung Ahasveros namn och förseglade den med kungens sigill.DÀrefter sÀnde han breven med ilbud till hÀst, och de red pÄ travare frÄn kungens egna stall.
11 I breven stod att kungen tillÀt judarna i varje stad att samlas för att försvara sig, och att i varje folk och provins förgöra, döda och utplÄna alla vÀpnade skaror som angrep dem, Àven barn och kvinnor, och att ta deras Àgodelar som byte.
12 PÄ en och samma dag skulle detta ske i alla kung Ahasveros provinser: nÀmligen den trettonde dagen i tolfte mÄnaden, det vill sÀga mÄnaden Adar.
13 En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som lag i varje provins och meddelas alla folk, sÄ att judarna skulle vara beredda att den dagen hÀmnas pÄ sina fiender.
14 PÄ kungens befallning drog ilbuden som red de kungliga travarna i stor hast ut, sÄ snart förordningen hade utfÀrdats i Susans borg.
15 Men Mordokaj gick ut frÄn kungen klÀdd i kunglig drÀkt av mörkblÄtt och vitt tyg. Han bar en stor guldkrona och en mantel av vitt och purpurrött tyg. I staden Susan jublade man och var glad.
16 För judarna var det ljus och glÀdje, fröjd och Àra.
17 I varje provins och i varje stad dit kungens befallning och förordning kom blev det glÀdje och jubel bland judarna, och de höll fest och firade högtid. MÄnga av folken i landet gav sig ut för att vara judar, ty fruktan för judarna hade kommit över dem.