1 PÄ trettonde dagen i tolfte mÄnaden, det Àr mÄnaden Adar, skulle kungens befallning och förordning verkstÀllas. Judarnas fiender hade dÄ hoppats att fÄ makt över dem, men nu hade det vÀnt sig sÄ att judarna i stÀllet fick makt över dem som hatade dem.
2 Judarna samlades i sina stÀder i alla kung Ahasveros provinser för att angripa dem som sökte deras olycka. Ingen kunde stÄ emot dem, ty fruktan för dem hade kommit över alla folk.
3 Alla furstarna i provinserna, satraperna, stÄthÄllarna och kungens tjÀnstemÀn hjÀlpte judarna, ty fruktan för Mordokaj hade kommit över dem.
4 Mordokaj var nu en mÀktig man i det kungliga palatset, och ryktet om honom gick ut i alla provinser, ty denne Mordokaj blev allt mÀktigare.
5 Judarna slog alla sina fiender med svÀrd och dödade och tillintetgjorde dem och gjorde som de ville med sina motstÄndare.
6 I Susans borg dödade och tillintetgjorde judarna femhundra mÀn.
7 Parsandata, Dalfon, Aspata,
8 Porata, Adalja, Aridata,
9 Parmasta, Arisaj, Aridaj och Vajsata,
10 de tio sönerna till judarnas fiende Haman, Hammedatas son, dödade de. Men de avstod frÄn plundring.
11 Samma dag fick kungen veta hur mÄnga som dödats i Susans borg.
12 DÄ sade kungen till drottning Ester: "I Susans borg har judarna dödat och tillintetgjort femhundra mÀn förutom Hamans tio söner. Vad skall de dÄ inte ha gjort i kungens övriga provinser? Vad Àr nu din bön? Den skall besvaras. Och vad Àr ytterligare din begÀran? Den skall uppfyllas."
13 Ester svarade: "Om konungen finner för gott, lÄt det dÄ ocksÄ i morgon vara tillÄtet för de judar som Àr i Susan att handla efter förordningen för idag. Och lÄt Hamans tio söner hÀngas upp pÄ pÄlen."
14 Kungen befallde att sÄ skulle ske. En förordning om detta utfÀrdades i Susan och Hamans tio söner blev hÀngda.
15 De judar som var i Susan samlades ocksÄ pÄ fjortonde dagen i mÄnaden Adar och dödade trehundra mÀn i Susan. Men de avstod frÄn plundring.
16 De övriga judarna som var i kungens provinser samlades för att försvara sig och skaffade sig ro för sina fiender genom att döda sjuttiofemtusen av sina motstÄndare. Men de avstod frÄn plundring.
17 Detta skedde pÄ trettonde dagen i mÄnaden Adar. Men pÄ fjortonde dagen vilade de och gjorde den till en dag av fest och glÀdje.
18 De judar som var i Susan hade samlats bÄde den trettonde dagen och den fjortonde. Och de vilade den femtonde dagen och gjorde den till en dag av fest och glÀdje.
19 DÀrför firar judarna pÄ landsbygden, de som bor i landsortsstÀderna, den fjortonde dagen i mÄnaden Adar som en dag av glÀdje, fest och högtid, dÄ de sÀnder gÄvor till varandra av den mat de har tillagat.
20 Mordokaj skrev ner dessa hÀndelser och sÀnde brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, bÄde nÀra och lÄngt borta,
21 för att ÄlÀgga dem att Är efter Är fira den fjortonde och den femtonde dagen i mÄnaden Adar
22 till minne av de dagar dÄ judarna hade fÄtt ro för sina fiender och för att minnas den mÄnad dÄ deras bedrövelse hade vÀnts i glÀdje och deras sorg i fest. DÀrför skulle de fira dessa dagar som dagar av fest och glÀdje, och sÀnda gÄvor till varandra av den mat de hade tillagat, och skicka gÄvor till de fattiga.
23 Judarna antog som sed att göra vad de börjat göra, det som Mordokaj hade skrivit till dem om.
24 Ty agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplÄna judarna, och han hade kastat pur, det vill sÀga lott, för att krossa dem och förgöra dem.
25 Men nÀr saken kom till kungens kÀnnedom, gav han genom en skrivelse befallning om att de onda planer som Haman haft mot judarna skulle vÀnda tillbaka över hans eget huvud. Och Haman sjÀlv och hans söner hÀngdes upp pÄ pÄlen.
26 DÀrför blev dessa dagar kallade purim efter ordet pur. PÄ grund av allt som stod i detta brev och vad de sjÀlva hade sett och vad som skett med dem,
27 antog och faststÀllde judarna som en orubblig sed att de sjÀlva och deras efterkommande och alla som slöt sig till dem, Är efter Är skulle fira dessa bÄda dagar enligt föreskriften om dem och pÄ den tid som faststÀllts för dem.
28 Dessa dagar skulle man komma ihÄg och de skulle firas i varje generation, i varje familj, i varje provins och i varje stad. Dessa purimdagar skulle inte försummas bland judarna och minnet av dem aldrig upphöra hos deras efterkommande.
29 Drottning Ester, Abihajils dotter, och juden Mordokaj utfÀrdade sedan en skrivelse för att med all kraft stadfÀsta detta andra brev om purim.
30 Mordokaj sÀnde brev med budskap om fred och trygghet till alla judar i de etthundratjugosju provinserna i Ahasveros rike
31 för att stadfÀsta dessa purimdagar pÄ deras bestÀmda tider, sÄ som juden Mordokaj och drottning Ester hade förordnat för dem och sÄ som de stadgade för sig sjÀlva och sina efterkommande, ifrÄga om fasta och klagorop.
32 Esters befallning, som faststÀllde dessa föreskrifter om purim, nertecknades i en bok.