1 Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten av Herrens hus, den som ligger mot öster. Och se, vid ingÄngen till porten befann sig tjugofem mÀn. Bland dem sÄg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, ledare bland folket.
2 DÄ sade han till mig: "Du mÀnniskobarn, det Àr dessa mÀn som tÀnker ut ont och ger onda rÄd hÀr i staden.
3 Det Àr de som sÀger: Det Àr inte tid att bygga hus. HÀr Àr grytan och vi Àr köttet.
4 Profetera dÀrför mot dem, du mÀnniskobarn, profetera!"
5 DÄ föll Herrens Ande över mig, och han sade till mig: "SÀg: SÄ sÀger Herren: Detta Àr vad ni tÀnker, ni av Israels hus, det som stiger upp i ert sinne kÀnner jag till.
6 Ni har slagit mÄnga hÀr i staden, ni har fyllt gatorna med döda.
7 DÀrför sÀger Herren, Herren sÄ: Kropparna av dem som ni har slagit i staden, de Àr köttet, och staden Àr grytan. Men er skall jag föra bort dÀrifrÄn.
8 Ni fruktar för svÀrdet, och svÀrdet skall jag lÄta komma över er, sÀger Herren, Herren.
9 Jag skall föra er bort hÀrifrÄn och ge er i frÀmlingars hand, och jag skall hÄlla dom över er.
10 Ni skall falla för svÀrdet. Vid Israels grÀns skall jag döma er. Och ni skall inse att jag Àr Herren.
11 Staden skall inte vara en gryta för er, och ni skall inte vara köttet i den. Jag skall döma er vid Israels grÀns.
12 Och ni skall inse att jag Àr Herren och att ni inte har följt mina stadgar och inte gjort efter mina bud utan levt efter lagarna hos de hednafolk som bor runt omkring er."
13 Medan jag profeterade pÄ detta sÀtt, dog Pelatja, Benajas son. DÄ föll jag ner pÄ mitt ansikte och ropade med hög röst: "O, Herre, Herre, vill du helt och hÄllet göra slut pÄ Äterstoden av Israel?"
14 DĂ„ kom Herrens ord till mig:
15 "Du mÀnniskobarn, det Àr till dina bröder, ja, dina egna bröder, dina nÀra slÀktingar och till hela Israels hus som Jerusalems invÄnare sÀger: HÄll er borta frÄn Herren. Det Àr vi som fÄtt landet till egendom.
16 DÀrför skall du sÀga: SÄ sÀger Herren, Herren: FastÀn jag förde dem lÄngt bort bland hednafolken och spred ut dem i frÀmmande lÀnder, blev jag en tid en helgedom för dem i de lÀnder dit de hade kommit.
17 DÀrför skall du sÀga: SÄ sÀger Herren, Herren: Jag skall samla er frÄn folken och föra er tillbaka frÄn de lÀnder dit ni har blivit kringspridda, och jag skall ge er Israels land.
18 NÀr de har kommit dit, skall de skaffa bort alla avskyvÀrda avgudar och alla vidrigheter som finns dÀr.
19 Jag skall ge dem ett och samma hjÀrta, och en ny ande skall jag lÀgga i deras bröst. Jag skall ta bort stenhjÀrtat ur deras kropp och ge dem ett hjÀrta av kött,
20 för att de skall vandra efter mina stadgar och hÄlla mina bud och följa dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
21 Men dÄ det gÀller dem som vandrar efter sina hjÀrtans vidrigheter och följer sina vÀmjeliga avgudar, skall jag lÄta det de gjort komma över deras huvuden, sÀger Herren, Herren."
22 DÄ lyfte keruberna sina vingar och hjulen följde dem, och hÀrligheten frÄn Israels Gud var över dem.
23 Herrens hÀrlighet höjde sig och lÀmnade staden och stannade pÄ berget öster om staden.
24 Men Anden lyfte mig upp och i en syn frÄn Guds Ande förde han mig till de bortförda i Kaldeen. Sedan försvann den syn jag hade fÄtt se.
25 Och jag talade till de bortförda alla de ord som Herren hade uppenbarat för mig.