1 NÄgra av de Àldste i Israel kom till mig och satte sig ner framför mig.
2 DĂ„ kom Herrens ord till mig. Han sade:
3 "Du mÀnniskobarn, dessa mÀn har lÄtit sina elÀndiga avgudar fÄ insteg i sina hjÀrtan och har stÀllt upp framför sig sÄdant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen lÄta sÄdana frÄga mig till rÄds?
4 SÀg dÀrför till dem: SÄ sÀger Herren, Herren: Var och en av Israels hus som slÀpper in elÀndiga avgudar i sitt hjÀrta och stÀller upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom skall jag, Herren, ge svar efter vad han förtjÀnar för sina mÄnga avgudars skull.
5 SÄ skall jag gripa Israels folk i hjÀrtat, dÀrför att de alla har vikit bort frÄn mig genom sina avgudar.
6 SÀg dÀrför till Israels hus: SÄ sÀger Herren, Herren: VÀnd om och vÀnd er bort frÄn era avgudar, vÀnd er bort frÄn alla era vidrigheter!
7 Ty om nÄgon av Israels hus eller av frÀmlingarna som bor i Israel viker bort frÄn mig och ger rum för avgudar i hjÀrtat och stÀller upp framför sig det som förleder till synd, och sedan kommer till profeten för att frÄga mig, honom skall jag, Herren, sjÀlv svara.
8 Jag skall vÀnda mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordsprÄk och utrota honom ur mitt folk. Och ni skall inse att jag Àr Herren.
9 Om profeten Àr förledd och ger svar, sÄ har jag, Herren, lÄtit den profeten bli förledd. Jag skall rÀcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel.
10 De skall bÄda bÀra straffet för sin synd - profeten har lika stor synd som den som frÄgat -
11 detta för att Israels hus inte mer skall föras vilse och inte mer orena sig med alla sina övertrÀdelser. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, sÀger Herren, Herren."
12 Herrens ord kom till mig. Han sade:
13 "Du mÀnniskobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, dÄ skulle jag rÀcka ut min hand mot det och skapa brist pÄ bröd och sÀnda hungersnöd över det och dÀr utrota bÄde mÀnniskor och djur.
14 Om dÄ dessa tre mÀn fanns i landet: Noa, Daniel och Job, sÄ skulle de genom sin rÀttfÀrdighet rÀdda endast sina egna liv, sÀger Herren, Herren.
15 Om jag lÀt vilda djur dra fram genom landet och göra det folktomt sÄ att det blev sÄ öde att ingen vÄgade fÀrdas dÀr för djurens skull,
16 dÄ skulle, sÄ sant jag lever, sÀger Herren, Herren, dessa tre mÀn, om de fanns dÀr, varken kunna rÀdda sina söner eller sina döttrar. Endast de sjÀlva skulle rÀddas, men landet skulle bli öde.
17 Eller om jag lÀt svÀrdet drabba det landet, och sade: "SvÀrd, far fram genom landet!", och jag pÄ det sÀttet utrotade bÄde mÀnniskor och djur ur det,
18 sÄ skulle, sÄ sant jag lever, sÀger Herren, Herren, dessa tre mÀn, om de befann sig i landet, varken kunna rÀdda sina söner eller sina döttrar. Endast de sjÀlva skulle rÀddas.
19 Eller om jag sÀnde pest i det landet och utgöt min vrede i blod över det för att utrota bÄde mÀnniskor och djur ur det,
20 och om dÄ Noa, Daniel och Job fanns dÀr, sÄ skulle de, sÄ sant jag lever, sÀger Herren, Herren, varken kunna rÀdda son eller dotter. De skulle genom sin rÀttfÀrdighet rÀdda endast sina egna liv.
21 DÀrför sÀger Herren, Herren: Hur mycket vÀrre blir det inte, nÀr jag sÀnder mina fyra svÄra straffdomar: svÀrd, hungersnöd, vilddjur och pest över Jerusalem för att dÀr utrota bÄde mÀnniskor och djur.
22 Men se, nÄgra skall rÀddas och bli kvar, bÄde söner och döttrar, och de skall föras bort. De skall komma hit till er, och nÀr ni fÄr se hur de lever och handlar skall ni finna tröst för den olycka som jag har lÄtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har lÄtit komma över staden.
23 De skall vara er till tröst, nÀr ni ser hur de lever och handlar. Ni skall dÄ inse att jag inte utan orsak har gjort allt vad jag har gjort mot Jerusalem, sÀger Herren, Herren."