1 Herrens ord kom till mig. Han sade:
2 "Du mÀnniskobarn, lÄt Jerusalem förstÄ vilka vidrigheter hon bedriver,
3 och sÀg: SÄ sÀger Herren, Herren till Jerusalem: FrÄn Kanaans land kommer du och dÀr Àr du född. Din far var en amoré och din mor en hetitisk kvinna.
4 NÀr du föddes skar ingen av din navelstrÀng, du blev inte tvÀttad ren med vatten och inte heller ingniden med salt och lindad.
5 Ingen sÄg pÄ dig med sÄ mycket medlidande att han ville göra nÄgot sÄdant med dig eller förbarma sig över dig, utan man kastade ut dig pÄ öppna fÀltet. SÄ frÄnstötande var du den dag du föddes.
6 NÀr jag gick förbi dÀr du lÄg och sÄg dig sprattla i ditt blod, sade jag till dig dÀr du lÄg i ditt blod: "Du skall fÄ leva!" Ja, jag sade till dig dÀr du lÄg i ditt blod: "Du skall fÄ leva!"
7 Jag förökade dig till mÄnga tusen, som vÀxterna pÄ marken. Du vÀxte och blev stor och mycket vacker. Dina bröst blev fasta och ditt hÄr vÀxte, men du var Ànnu naken och blottad.
8 Jag gick förbi dÀr du lÄg och sÄg pÄ dig. Och se, din Àlskogstid var inne. Jag bredde min mantel över dig och tÀckte över din nakenhet. Jag gav dig mitt trohetslöfte och ingick förbund med dig, sÀger Herren, Herren, och du blev min.
9 Jag tvÀttade dig med vatten och sköljde av dig blodet och smorde dig med olja.
10 Jag klÀdde pÄ dig brokigt vÀvda klÀder, satte pÄ dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja av siden.
11 Jag prydde dig med smycken, satte armband pÄ dina armar och en kedja om din hals.
12 Jag satte en ring i din nÀsa och örhÀngen i dina öron och en vacker krona pÄ ditt huvud.
13 SÄ blev du prydd med guld och silver, och dina klÀder var av finaste linne, av siden och broderat tyg. Fint mjöl, honung och olja fick du att Àta. Du blev mycket, mycket vacker och nÄdde en drottnings vÀrdighet.
14 Ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de hÀrliga prydnader jag hade satt pÄ dig, sÀger Herren, Herren.
15 Men du förlitade dig pÄ din skönhet och anvÀnde din ryktbarhet till att bedriva hor. Du slösade din otukt pÄ var och en som gick förbi. De fick allt.
16 Dina klÀder tog du och gjorde av dem brokiga offerhöjder, dÀr du bedrev hor. NÄgot sÄdant har aldrig förekommit och skall inte heller mer ske.
17 Du tog dina hÀrliga smycken av mitt guld och silver, som jag hade givit dig och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med.
18 Du tog dina brokigt vÀvda klÀder och klÀdde dem i dessa, och min olja och min rökelse satte du fram för dem.
19 Mitt bröd som jag hade givit dig - det fina mjölet, oljan och honungen som jag gav dig att Àta - det satte du fram för dem till en ljuvlig doft. SÄ var det, sÀger Herren, Herren.
20 Du tog dina söner och döttrar, som du hade fött Ät mig, och offrade dem till mat Ät bilderna. Var det inte nog att du bedrev hor?
21 Du slaktade mina barn och offrade dem Ă„t dessa bilder.
22 Och medan du höll pÄ med sÄdana vidriga ting och bedrev hor, tÀnkte du inte pÄ din ungdoms dagar, dÄ du lÄg naken och blottad och sprattlade i ditt blod.
23 Sedan du hade hÀngivit dig Ät all denna ondska - ve, ve dig! sÀger Herren, Herren -
24 byggde du ett valv Ät dig och gjorde höga altaren Ät dig pÄ alla öppna platser.
25 I alla gathörn byggde du höga altaren Ät dig, och du lÀt din skönhet smutsas ner, och du spÀrrade ut dina ben Ät alla som gick förbi. Ja, du bedrev mycken otukt!
26 Du bedrev ocksÄ hor med egyptierna, dina brunstiga grannar, ja, mycken hor för att vÀcka min vrede.
27 Men se, dÄ rÀckte jag ut min hand mot dig och minskade din arvslott och utlÀmnade dig Ät dina fienders vilja, Ät filisteernas döttrar, som rodnade över ditt skamliga sÀtt att leva.
28 Men sedan bedrev du hor med assyrierna, ty du kunde inte fÄ nog. Ja, du bedrev hor med dem, men du blev ÀndÄ inte tillfredsstÀlld.
29 Du gick med din otukt Ànda bort till köpmÀnnens land, kaldeernas land, men ÀndÄ fick du inte nog.
30 Hur sjukt Àr inte ditt hjÀrta, sÀger Herren, Herren, eftersom du gör allt detta, gÀrningar som bara den frÀckaste hora kan göra.
31 Du uppförde valv Ät dig i alla gathörn och höga altaren pÄ varje gata. Men du var olik andra skökor eftersom du föraktade skökolön.
32 Du var som en Àktenskapsbryterska, som tar frÀmmande mÀn i stÀllet för sin Àkta man.
33 à t alla andra skökor mÄste man ge gÄvor, men du gav gÄvor Ät alla dina Àlskare och mutade dem, för att de skulle komma till dig frÄn alla hÄll och bedriva hor med dig.
34 NÀr du bedrev hor, gjorde du tvÀrtemot vad andra kvinnor gör. Ingen sprang efter dig för att bedriva hor, och du betalade i stÀllet för att fÄ betalning. SÄ bakvÀnt handlade du.
35 Hör dÀrför Herrens ord, du sköka.
36 SÄ sÀger Herren, Herren: Eftersom du har varit sÄ frikostig med din liderlighet och blottat din nakenhet nÀr du bedrev hor med dina Àlskare, och pÄ grund av alla dina vidriga avgudar, Ät vilka du gav dina barns blod,
37 skall jag samla alla dina Àlskare, som du har glatt, alla som du har Àlskat och alla som du har hatat. Alla dessa skall jag samla mot dig frÄn alla hÄll och klÀ av dig naken inför dem, sÄ att de fÄr se hela din nakenhet.
38 Jag skall döma dig efter den lag som gÀller för skökor och för dem som utgjuter blod, och jag skall överlÀmna dig till vredens och nitÀlskans blodshÀmnd.
39 Jag skall ge dig i dina Àlskares hand, och de skall slÄ ner dina valv och bryta ner dina offerhöjder, slita av dig klÀderna och ta ifrÄn dig dina hÀrliga smycken och lÄta dig ligga naken och blottad.
40 De skall kalla samman en folkhop mot dig och man skall stena dig och hugga sönder dig med svÀrd.
41 Dina hus skall de brÀnna upp i eld och döma dig inför mÄnga kvinnors ögon. SÄ skall jag göra slut pÄ ditt horeri, och du skall inte mer kunna betala dina Àlskare.
42 Jag skall slÀcka min vrede pÄ dig, och min nitÀlskan skall vika ifrÄn dig. Jag skall fÄ ro och inte lÀngre vara vred.
43 Eftersom du inte tÀnkte pÄ din ungdoms dagar utan har vÀckt min vrede med allt detta, skall ocksÄ jag lÄta dina gÀrningar komma över ditt huvud, sÀger Herren, Herren, sÄ att du inte kan lÀgga ytterligare ondska till alla dina vedervÀrdigheter.
44 Se, alla som brukar ordsprÄk skall pÄ dig tillÀmpa ordsprÄket: "SÄdan mor, sÄdan dotter."
45 Du Àr din mors dotter, hon som övergav sin man och sina barn. Du Àr dina systrars syster, de som övergav sina mÀn och sina barn. Er mor var en hetitisk kvinna och er far en amoré.
46 Din Àldre syster var Samaria med sina döttrar, hon som bodde norr om dig. Din yngre syster, som bodde söder om dig, var Sodom med sina döttrar.
47 Men du nöjde dig inte med att vandra pÄ deras vÀgar och att följa deras vidrigheter. Snart bedrev du vÀrre ting Àn de pÄ alla dina vÀgar.
48 SÄ sant jag lever, sÀger Herren, Herren: Din syster Sodom och hennes döttrar har inte gjort vad du och dina döttrar har gjort.
49 Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös sÀkerhet utmÀrkte henne och hennes döttrar. Och hon hjÀlpte inte den nödstÀllde och fattige.
50 De blev högfÀrdiga och gjorde sÄdant som var vidrigt för mig. DÀrför försköt jag dem, nÀr jag sÄg detta.
51 Samaria har inte heller syndat hÀlften sÄ mycket som du. Du har begÄtt sÄ mÄnga fler vidrigheter Àn dina systrar, att du genom dina avskyvÀrda handlingar har kommit dem att synas rÀttfÀrdiga.
52 DÀrför skall du ocksÄ bÀra din skam, du som givit dina systrar en ursÀkt. Ty genom att du har begÄtt Ànnu fler vidriga synder Àn de, framstÄr de nu som rÀttfÀrdiga i jÀmförelse med dig. SkÀms dÀrför och bÀr din skam eftersom du kommit dina systrar att synas rÀttfÀrdiga.
53 Men jag skall göra slut pÄ deras fÄngenskap, Sodoms med hennes döttrars fÄngenskap och Samarias med hennes döttrars fÄngenskap. Dina fÄngars fÄngenskap skall jag ocksÄ göra slut pÄ mitt ibland dem,
54 sÄ att du fÄr bÀra din skam och skÀmmas för allt vad du har gjort och dÀrigenom trösta dem.
55 Dina systrar, Sodom och hennes döttrar och Samaria och hennes döttrar, skall Ă„ter bli vad de förr var. Ăven du sjĂ€lv och dina döttrar skall Ă„ter bli vad ni förr var.
56 Men under din högmodstid ville du inte ens nÀmna din syster Sodom.
57 Det var innan din egen ondska hade blivit uppenbarad sÄ som den blev pÄ den tid dÄ du blev förödmjukad av Arams döttrar och alla dÀromkring och av filisteernas döttrar, som föraktade dig pÄ alla sidor.
58 Du mÄste sjÀlv bÀra straffet för din skam och dina vidrigheter, sÀger Herren.
59 Ty sÄ sÀger Herren, Herren: Jag skall göra med dig efter dina gÀrningar, du som föraktat eden och brutit förbundet.
60 Men jag skall komma ihÄg mitt förbund med dig i din ungdoms dagar och upprÀtta med dig ett evigt förbund.
61 DÄ skall du komma ihÄg vad du gjort och skÀmmas, nÀr du fÄr ta emot dina systrar, de Àldre sÄvÀl som de yngre. Jag skall ge dem till döttrar Ät dig, men inte pÄ grund av ditt förbund.
62 Och jag skall upprÀtta mitt förbund med dig, och du skall inse att jag Àr Herren.
63 DÄ skall du minnas det och skÀmmas, sÄ att du av skam inte mer öppnar din mun, nÀr jag förlÄter dig allt vad du har gjort, sÀger Herren, Herren."