1 Herrens ord kom till mig. Han sade:
2 "Du mÀnniskobarn, vill du döma, vill du döma blodstaden? StÀll henne dÄ inför alla hennes vidrigheter!
3 SÀg: SÄ sÀger Herren, Herren: O stad, du som utgjuter dina invÄnares blod, sÄ att din stund mÄste komma, du som gör avgudar Ät dig för att orena dig.
4 Genom det blod du har utgjutit har du dragit pÄ dig skuld, och genom de avgudar du har gjort har du orenat dig. SÄ har du pÄskyndat dina dagars slut och nu kommit till slutet av dina Är. DÀrför skall jag lÄta dig bli till hÄn för hednafolken och till Ätlöje för alla lÀnder.
5 BÄde nÀra och fjÀrran skall man hÄna dig, du vars namn Àr smÀdat, du förvirringens stad.
6 Se, var och en av furstarna i Israel har anvÀnt sin makt för att utgjuta blod.
7 Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot frÀmlingen utövar man vÄld. Den faderlöse och Ànkan förtrycker man.
8 Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du.
9 Falska angivare finns hos dig, villiga att utgjuta blod. PÄ bergen hÄller man offermÄltider, och man bedriver skamliga ting hos dig.
10 Man blottar sin fars kön hos dig, och man krÀnker kvinnan hos dig nÀr hon har sin mÄnadsblödning.
11 Man bedriver avskyvÀrda ting med sin nÀstas hustru, och man orenar sin sonhustru. Andra krÀnker sin syster, sin fars dotter.
12 För mutor Àr man hos dig beredd att utgjuta blod. Du ockrar och tar oskÀlig rÀnta och plundrar din nÀsta med vÄld, och du glömmer mig, sÀger Herren, Herren.
13 Men se, jag slÄr ihop mina hÀnder i vrede över den orÀtta vinning du hÄller pÄ med och över de blodsdÄd som sker hos dig.
14 Menar du att ditt mod kan hÄllas uppe eller att dina hÀnder Àr starka nog, nÀr tiden kommer dÄ jag griper in mot dig? Jag, Herren, har talat och jag fullbordar det ocksÄ.
15 Jag skall skingra dig bland hednafolken och sprida ut dig i lÀnderna. SÄ skall jag skaffa bort all din orenhet ifrÄn dig.
16 Du skall bli vanÀrad inför folken genom din egen skuld. Och du skall inse att jag Àr Herren."
17 Herrens ord kom till mig. Han sade:
18 "Du mÀnniskobarn, Israels hus har för mig blivit slagg. De Àr allesammans koppar, tenn, jÀrn och bly i smÀltugnen. Silverslagg har de blivit.
19 DÀrför sÀger Herren, Herren sÄ: Eftersom ni alla har blivit slagg, skall jag samla ihop er mitt i Jerusalem.
20 Som man samlar ihop silver, koppar, jÀrn, bly och tenn mitt i ugnen och dÀr blÄser upp eld under det och smÀlter det, sÄ skall jag samla ihop er i min vrede och förbittring och lÀgga er i ugnen och smÀlta er.
21 Jag skall samla ihop er och blÄsa upp min vredes eld under er, sÄ att ni smÀlts i den.
22 Som silver smÀlts i ugnen sÄ skall ni smÀltas i den. Och ni skall inse att jag, Herren, utgjuter min vrede över er."
23 Herrens ord kom till mig. Han sade:
24 "Du mÀnniskobarn, sÀg till dem: Du Àr ett land som inte har renats och inte har sköljts av regn pÄ vredens dag.
25 De profeter som finns dÀr har sammansvurit sig och blivit som rytande, rovgiriga lejon. De slukar mÀnniskor, de roffar Ät sig gods och dyrbarheter och gör mÄnga till Ànkor i landet.
26 PrÀsterna krÀnker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och sÄ blir jag vanhelgad mitt ibland dem.
27 Furstarna i mitt folk Àr som rovgiriga vargar. De utgjuter blod och förgör mÀnniskor för att skaffa sig orÀttfÀrdig vinning.
28 De profeter de har tjÀnar dem som vitkalkare. De skÄdar Ät dem falska profetsyner och spÄr Ät dem lögnaktiga spÄdomar. De sÀger: SÄ sÀger Herren, Herren, fastÀn Herren inte har talat.
29 Folket i landet begÄr vÄldsgÀrningar och stjÀl. Den nödstÀllde och fattige förtrycker de, och mot frÀmlingen utövar de vÄld utan lag och rÀtt.
30 Jag sökte bland dem efter nÄgon som skulle bygga en mur och stÀlla sig i gapet inför mig till försvar för landet sÄ att jag inte skulle fördÀrva det. Men jag fann ingen.
31 DÀrför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut pÄ dem med min förbittrings eld. Deras gÀrningar skall jag lÄta komma över deras huvuden, sÀger Herren, Herren."