1 Herrens ord kom till mig i det nionde Äret, pÄ tionde dagen i den tionde mÄnaden. Han sade:
2 "Du mÀnniskobarn, skriv upp namnet pÄ denna dag, just denna dag, ty kungen i Babel har just i dag ryckt fram mot Jerusalem.
3 Tala till det upproriska folket i en liknelse. SÀg till dem: SÄ sÀger Herren, Herren:SÀtt pÄ grytan, ja, sÀtt pÄ denoch hÀll vatten i den.
4 LÀgg köttstyckena i den,alla slags utvalda bitar, lÄr och bog,och fyll den med utsökta ben.
5 Du skall ta det bÀsta av hjorden.LÀgg sÄ ved under grytan för att koka benen.LÄt den koka starkt,sÄ att Àven benen blir kokta.
6 DÀrför sÀger Herren, Herren:Ve över blodstaden,den rostiga grytan,som inte kunnat befrias frÄn rost!Tag bort ur den köttstycke efter köttstyckeutan att kasta lott om ordningen.
7 Ty hennes blod Àr Ànnu kvar dÀrinne.PÄ den kala klippan lÀt hon det rinna ner.Hon göt inte ut det pÄ markensÄ att mullen har kunnat dölja det.
8 För att vreden skulle ha sin gÄngoch hÀmnd utkrÀvas,lÀt jag det blod hon utgötkomma pÄ kala klippan,dÀr det inte kunde döljas.
9 SÄ sÀger Herren, Herren:Ve över blodstaden!Jag skall lÀgga mer brÀnsle under den.
10 Ja, lÀgg pÄ mer ved,tÀnd upp eld,lÄt köttet kokas vÀl,lÄt spadet koka inoch benen bli förbrÀnda.
11 SÀtt sedan grytan tom pÄ den glödande kolentill dess den blir sÄ upphettadatt kopparn glödgasoch orenheten smÀlts bort ur denoch Àrgen försvinner.
12 Den har vÄllat mig mycket arbetemen ÀndÄ har den myckna rosten inte gÄtt bort.In i elden med rosten!
13 Din orenhet Àr skamlig, och dÀrför att du inte blev ren, hur jag Àn försökte rena dig, skall du nu inte mer bli fri frÄn din orenhet, förrÀn jag har slÀckt min vrede pÄ dig.
14 Jag, Herren, har talat. Det kommer! Jag skall göra det! Jag skall inte slÀppa efter, inte visa mildhet och inte Ängra mig. Efter ditt sÀtt att leva och efter dina gÀrningar skall man döma dig, sÀger Herren, Herren."
15 Herrens ord kom till mig. Han sade:
16 "Du mÀnniskobarn, se, genom plötslig död skall jag ta ifrÄn dig dina ögons lust, men du skall inte klaga eller grÄta eller fÀlla tÄrar.
17 I tysthet fÄr du sörja, men du skall inte hÄlla sorgefest som efter en död. SÀtt pÄ dig din huvudbindel och tag skor pÄ dina fötter. Skyl inte ditt skÀgg och Àt inte sorgebröd."
18 NÀsta morgon talade jag till folket, men pÄ aftonen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld.
19 DÄ sade folket till mig: "Vill du inte sÀga oss vad det du gör betyder?"
20 Jag svarade dem: " Herrens ord kom till mig. Han sade:
21 SÀg till Israels hus: SÄ sÀger Herren, Herren: Se, jag skall vanhelga min helgedom, er stolta hÀrlighet, era ögons lust och er sjÀls lÀngtan. Och era söner och döttrar, som ni har tvingats överge, skall falla för svÀrd.
22 DÄ skall ni göra som jag har gjort. Ni kommer inte att skyla skÀgget och inte Àta sorgebröd.
23 Ni skall behÄlla huvudbindlarna pÄ era huvuden och skorna pÄ era fötter. Ni skall inte hÄlla dödsklagan eller grÄta utan tyna bort genom era missgÀrningar och sucka med varandra.
24 Hesekiel skall vara ett tecken för er. Som han har gjort, skall ni komma att göra. NÀr detta hÀnder, skall ni inse att jag Àr Herren, Herren.
25 Men du mÀnniskobarn skall veta, att pÄ den dag dÄ jag tar ifrÄn dem deras vÀrn, deras hÀrliga fröjd, deras ögons lust och deras sjÀls begÀr, deras söner och döttrar,
26 den dagen skall en rÀddad flykting komma till dig och förkunna detta.
27 Den dagen skall din mun öppnas, och du skall tala till flyktingen och inte mer vara stum. Du skall vara ett tecken för dem, och de skall inse att jag Àr Herren."