1 I elfte Äret, pÄ första dagen i tredje mÄnaden, kom Herrens ord till mig. Han sade:
2 "Du mÀnniskobarn, sÀg till farao, kungen i Egypten, och till hans larmande hop:Vem Àr du lik i din storhet?
3 Se pÄ Assyrien, en gÄng en ceder pÄ Libanon,med vackra grenar, skuggrik krona och hög stam,som strÀckte sin topp upp bland molnen.
4 Vatten gav den vÀxt,djupa kÀllor gjorde den hög.KÀllorna lÀt sina strömmar flyta runt platsendÀr den var planterad,och sÀnde ut sina flödentill alla andra trÀd pÄ marken.
5 DÀrför fick den högre stamÀn alla trÀd pÄ marken.Den fick mÄnga kvistaroch yviga grenarpÄ grund av det myckna vattnetnÀr den sköt skott.
6 Alla himlens fÄglarbyggde sina bon bland grenarna,alla markens djur födde sina ungarunder dess grenar,och i skuggan av detbodde alla de stora folken.
7 Den var vacker genom sin storhetoch genom sina grenars lÀngd,ty den hade sin rotvid stora vatten.
8 Ingen ceder i Guds lustgÄrdgick upp mot den,ingen cypress hade grenarsom kunde jÀmföras med den,ingen lönn bar kvistar som den.Nej, inget trÀd i Guds lustgÄrdliknade den i skönhet.
9 Jag hade gjort den sÄ vackermed alla dess grenaratt alla Edens trÀd i Guds lustgÄrdavundades den.
10 DÀrför sÀger Herren, Herren sÄ: Eftersom den har vÀxt sÄ hög och strÀckt sin topp upp bland molnen och förhÀvt sig i sitt hjÀrta över att den var sÄ hög,
11 dÀrför skall jag utlÀmna den Ät den mÀktige bland folken. Han skall behandla den som den förtjÀnar, ty för dess ogudaktighets skull har jag röjt den ur vÀgen.
12 FrÀmlingar, de grymmaste folk, har fÄtt hugga ner den och har lÄtit den ligga. Dess kvistar har fallit pÄ bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bÀckar, och alla folk pÄ jorden mÄste ge sig bort ifrÄn dess skugga och lÄta den ligga.
13 PÄ den fallna stammen bor alla himlens fÄglar, och pÄ grenarna lÀgger sig alla markens djur.
14 Detta sker för att inget trÀd som vÀxer vid vatten skall yvas pÄ grund av sin höjd och strÀcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det vÀldigaste av dem skall stÄ dÀr och vara högmodigt, nej, inget trÀd som har haft vatten att dricka. Ty de Àr alla bestÀmda till att dö och mÄste ner i jordens djup för att vara dÀr bland mÀnniskors barn, hos dem som har farit ner i graven.
15 SÄ sÀger Herren, Herren: PÄ den dag, dÄ cedern for ner till dödsriket, lÀt jag djupet klÀ sig i sÀcktyg för dess skull. Jag lÀt strömmarna stÄ stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lÀt för dess skull Libanon klÀ sig i svart, och alla trÀd pÄ marken vissnade i sorg över den.
16 Vid dÄnet av dess fall fick jag hednafolken att bÀva, nÀr jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig dÄ alla Edens trÀd, de frÀmsta och bÀsta pÄ Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka.
17 OcksÄ de hade, som det trÀdet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svÀrd. Dit for ocksÄ de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland hednafolken.
18 Vilket av Edens trĂ€d liknar dig i hĂ€rlighet och storhet? ĂndĂ„ skall du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens trĂ€d och ligga dĂ€r bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svĂ€rd. SĂ„ skall det gĂ„ farao och hela hans larmande hop, sĂ€ger Herren, Herren."