1 Herrens ord kom till mig. Han sade:
2 "Du mÀnniskobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och sÀg till dem: SÄ sÀger Herren, Herren: Ve er, ni Israels herdar, som bara tagit hand om er sjÀlva! Skulle inte herdarna ta hand om hjorden?
3 I stÀllet Ät ni upp det feta, ni klÀdde er med ullen och slaktade de gödda djuren. Men ni tog inte hand om hjorden.
4 De svaga stÀrkte ni inte, de sjuka botade ni inte, de sÄrade förband ni inte, de som drivit vilse förde ni inte tillbaka, de förlorade sökte ni inte upp, utan med hÄrdhet och grymhet hÀrskade ni över dem.
5 De skingrades, eftersom de inte hade nÄgon herde. De blev till mat Ät alla markens djur nÀr de skingrades.
6 Mina fĂ„r irrar nu omkring pĂ„ alla berg och alla höga kullar. Ăver hela landet Ă€r mina fĂ„r kringspridda utan att nĂ„gon frĂ„gar efter dem eller söker upp dem.
7 Hör dÀrför Herrens ord, ni herdar:
8 SÄ sant jag lever, sÀger Herren, Herren, sannerligen, dÀrför att mina fÄr har lÀmnats till rov och dÀrför att mina fÄr har blivit ett byte för alla vilda djur - de har ju ingen herde - och eftersom mina herdar inte frÄgar efter mina fÄr, dÄ herdarna bara tÀnker pÄ sig sjÀlva och inte pÄ mina fÄr,
9 dÀrför, ni herdar: Hör Herrens ord:
10 SÄ sÀger Herren, Herren: Se, jag Àr emot herdarna och skall utkrÀva mina fÄr ur deras hand och göra slut pÄ deras herdetjÀnst. Herdarna skall dÄ inte mer kunna föda sig sjÀlva pÄ detta sÀtt, ty jag skall rÀdda mina fÄr ur deras gap, sÄ att de inte blir föda Ät dem.
11 Ty sÄ sÀger Herren, Herren: Jag skall sjÀlv söka upp mina fÄr och ta mig an dem.
12 Liksom en herde tar sig an sin hjord nÀr han Àr bland sina fÄr, som varit skingrade, sÄ skall ocksÄ jag ta mig an mina fÄr och rÀdda dem frÄn alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag.
13 Jag skall föra dem ut frÄn folken och samla ihop dem frÄn lÀnderna och lÄta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet pÄ Israels berg, vid bÀckarna och dÀr man i övrigt kan bo i landet.
14 PÄ goda betesmarker skall jag föra dem i bet, pÄ Israels höga berg skall de fÄ sina betesmarker. DÀr skall de vila sig pÄ goda betesmarker, och de skall ha rikligt med bete pÄ Israels berg.
15 Jag skall sjÀlv föra mina fÄr i bet och lÄta dem vila sig, sÀger Herren, Herren.
16 De förlorade skall jag söka upp, de som gÄtt vilse skall jag föra tillbaka, de sÄrade skall jag förbinda, och de svaga skall jag stÀrka. Men de feta och de starka skall jag förgöra. Jag skall ta hand om dem med rÀttvisa.
17 Men ni, mina fÄr, sÄ sÀger Herren, Herren: Jag skall döma mellan fÄr och fÄr, mellan baggar och bockar.
18 Ăr det inte nog för er att ni fĂ„r beta pĂ„ den bĂ€sta betesmarken? MĂ„ste ni ocksĂ„ med era fötter trampa ner vad som Ă€r kvar pĂ„ er betesplats? Ăr det inte nog för er att ni fĂ„r dricka det klaraste vattnet? MĂ„ste ni ocksĂ„ med era fötter grumla vad som har lĂ€mnats kvar?
19 Skall mina fÄr beta av det som era fötter har trampat ner och dricka vad era fötter har grumlat?
20 DÀrför sÀger Herren, Herren sÄ till dem: Jag skall sjÀlv döma mellan de feta fÄren och de magra.
21 Eftersom ni med sida och bog stöter undan alla de svaga och stÄngar dem med era horn till dess ni har drivit ut dem och skingrat dem,
22 dÀrför skall jag rÀdda mina fÄr sÄ att de inte mer blir ett byte, och jag skall döma mellan fÄr och fÄr.
23 Jag skall lÄta en herde uppstÄ, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nÀmligen min tjÀnare David. Han skall föra dem i bet och vara deras herde.
24 Jag, Herren, skall vara deras Gud, men min tjÀnare David skall vara furste ibland dem. Jag, Herren, har talat.
25 Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. Jag skall göra slut pÄ vilddjuren i landet, sÄ att man tryggt kan bo mitt i öknen och sova i skogarna.
26 Jag skall lÄta dem sjÀlva och landet runt omkring min höjd bli till vÀlsignelse. Jag skall lÄta det regna i rÀtt tid, regnskurar av vÀlsignelse.
27 TrÀden pÄ marken skall bÀra sin frukt och jorden skall ge sin gröda och sjÀlva skall de bo trygga i landet. De skall inse att jag Àr Herren, nÀr jag bryter sönder deras ok och rÀddar dem frÄn de mÀnniskor som har hÄllit dem i slaveri.
28 Sedan skall de inte mer vara ett byte för hednafolken, och markens djur skall inte sluka dem, utan de skall bo trygga, och ingen skall skrÀmma dem.
29 Jag skall lÄta en plantering vÀxa upp som skall bli till berömmelse för dem. De som bor dÀr skall inte mer dö av hunger eller föraktas av hednafolken.
30 De skall inse att jag, Herren, deras Gud, Àr med dem och att de, Israels hus, Àr mitt folk, sÀger Herren, Herren.
31 Ni, mina fÄr, den hjord som jag för i bet, ni Àr mÀnniskor och det Àr jag som Àr er Gud, sÀger Herren, Herren."