Ezequiel 43

1 Han förde mig till porten, den port som vette Ät öster.

2 Och se, hÀrligheten frÄn Israels Gud kom frÄn öster, och hans röst var som dÄnet av stora vatten, och jorden lystes upp av hans hÀrlighet.

3 Den syn jag dÄ sÄg var lik den jag sÄg nÀr jag kom för att fördÀrva staden. Det var en syn lik den jag sÄg vid floden Kebar. Och jag föll ner pÄ mitt ansikte.

4 Herrens hÀrlighet kom in i templet genom den port som lÄg mot öster.

5 Och Anden lyfte mig upp och förde mig in pÄ den inre förgÄrden, och se, Herrens hÀrlighet uppfyllde templet.

6 DÄ hörde jag nÄgon tala till mig inifrÄn templet, medan en man stod bredvid mig.

7 Han sade till mig: "Du mÀnniskobarn, detta Àr platsen för min tron, platsen för mina fötter, dÀr jag vill bo ibland Israels barn för evigt. Och Israels hus skall inte mer orena mitt heliga namn, varken de sjÀlva eller deras kungar, genom sitt horeri och sina kungars döda kroppar och sina offerhöjder.

8 De som satte sin tröskel bredvid min tröskel och sin dörrpost bredvid min dörrpost, sÄ att bara muren fanns mellan mig och dem, och som orenade mitt heliga namn med sina vidrigheter, dem har jag utrotat i min vrede.

9 Men nu mÄ de avlÀgsna sitt otuktiga liv och sina kungars döda kroppar frÄn mig. DÄ skall jag bo ibland dem för alltid.

10 Men du mÀnniskobarn, förkunna nu för Israels hus om detta tempel, sÄ att de skÀms för sina synder. LÄt dem mÀta byggnadsverket.

11 Om de dÄ skÀms för allt vad de har gjort, sÄ upplys dem om och beskriv för deras ögon templets plan och inredning, med utgÄngar och ingÄngar, alla former och alla stadgar och lagar som gÀller, sÄ att de ger akt pÄ hela dess form och alla lagar om det och följer dem.

12 SÄ Àr lagen om templet: PÄ toppen av berget skall hela omrÄdet runt omkring vara högheligt. Detta Àr lagen om templet.

13 Dessa var mÄtten pÄ altaret i alnar, varje aln var en handsbredd lÀngre Àn en vanlig aln. Dess sockel var en aln hög och en aln bred, och kantlisten pÄ ramen, runt omkring utmed kanten, var en fjÀrdedels aln hög. Detta var altarets underlag.

14 AvstÄndet frÄn sockeln vid marken upp till den nedre avsatsen var tvÄ alnar, och bredden var en aln. AvstÄndet frÄn den mindre avsatsen upp till den större var fyra alnar, och bredden var en aln.

15 AltarhÀrden var fyra alnar hög, och frÄn altarhÀrden stod de fyra hornen upp.

16 AltarhÀrden var tolv alnar lÄng och tolv alnar bred, sÄ att dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant.

17 Avsatsen var fjorton alnar lÄng och fjorton alnar bred utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den var en halv aln, och dess sockel strÀckte sig en aln runtom. Altarets trappsteg vette Ät öster.

18 DÄ sade han till mig: "Du mÀnniskobarn, sÄ sÀger Herren, Herren: Detta Àr stadgarna angÄende altaret för den dag dÄ det blir upprest, för att man skall offra brÀnnoffer och stÀnka blod pÄ det.

19 DÄ skall du ge en ungtjur till syndoffer Ät de levitiska prÀsterna, som Àr av Sadoks familj och som fÄr trÀda fram till mig för att göra tjÀnst inför mig, sÀger Herren, Herren.

20 Och du skall ta av blodet och stryka pÄ altarets fyra horn och pÄ avsatsens fyra hörn och pÄ kanten runtom. PÄ det sÀttet skall du rena det och bringa försoning för det.

21 Sedan skall du ta syndofferstjuren och brÀnna upp den utanför helgedomen pÄ en bestÀmd plats som hör till tempelomrÄdet.

22 NÀsta dag skall du föra fram en felfri bock till syndoffer, och man skall rena altaret med den pÄ samma sÀtt som man renade det med tjuren.

23 NÀr du sÄ har slutfört reningen, skall du föra fram en felfri ungtjur och en felfri bagge av smÄboskapen.

24 Du skall föra fram dem inför Herren, och prÀsterna skall strö salt pÄ dem och offra dem som brÀnnoffer Ät Herren.

25 Under sju dagar skall du dagligen offra en bock till syndoffer. En ungtjur och en bagge av smÄboskapen, bÄda felfria, skall ocksÄ offras.

26 Under sju dagar skall man pÄ detta sÀtt bringa försoning för altaret och rena det och inviga det.

27 Men sedan dessa dagar har gÄtt skall prÀsterna pÄ Ättonde dagen och framdeles offra era brÀnnoffer och gemenskapsoffer pÄ altaret. Och jag skall dÄ vara nÄdig mot er, sÀger Herren, Herren."