1 Jag hörde honom ropa med hög röst: "Kom hit, ni som skall straffa staden, var och en med sitt förstörelsevapen i handen."
2 DÄ kom sex mÀn frÄn övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klÀdd i linneklÀder och hade ett skrivdon vid sin höft. De kom och stÀllde sig vid sidan av kopparaltaret.
3 HÀrligheten frÄn Israels Gud hade lyft sig frÄn keruben som den vilade pÄ och flyttat sig till tempelhusets tröskel och ropade nu till mannen som var klÀdd i linneklÀderna och som hade skrivdonet vid sin höft.
4 Herren sade till honom: "GÄ mitt igenom Jerusalems stad och sÀtt ett tecken pÄ pannan pÄ de mÀn som suckar och jÀmrar sig över alla de vidrigheter som bedrivs dÀrinne."
5 Till de andra hörde jag honom sÀga: "Följ honom in i staden och slÄ folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande!
6 Döda Äldringar, unga mÀn, unga kvinnor, spÀda barn och vuxna kvinnor. Ni skall döda för att förgöra, men inte röra nÄgon som har tecknet pÄ sig. Börja vid min helgedom." DÄ började de med de Àldste som stod framför tempelhuset.
7 Han sade till dem: "Orena tempelbyggnaden och fyll förgÄrdarna med slagna. Drag ut!" Och de drog ut och slog folket i staden.
8 NÀr de slog folket blev jag ensam kvar och jag föll dÄ ner pÄ mitt ansikte och ropade: "O, Herre, Herre, vill du förgöra allt som Àr kvar av Israel, nÀr du utgjuter din vrede över Jerusalem?"
9 Han sade till mig: "Den missgÀrning som folket i Israel och Juda har begÄtt Àr mycket, mycket stor. Landet Àr fullt av blodskulder och staden Àr full av lagövertrÀdelse. Ty de sÀger: Herren har övergett landet, Herren ser det inte.
10 DÀrför skall inte heller jag visa nÄgot medlidande eller förbarmande, utan jag skall lÄta deras gÀrningar komma över deras egna huvuden."
11 Mannen som var klÀdd i linneklÀderna och hade skrivdonet vid sin höft kom nu tillbaka och meddelade: "Jag har gjort som du befallde mig."