Filipenses 2

1 Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kÀrlek och gemenskap i Anden, om medkÀnsla och barmhÀrtighet betyder nÄgot,

2 gör dÄ min glÀdje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kÀrlek och genom att vara ett i sjÀl och sinne.

3 Var inte sjÀlvupptagna och stolta. Var i stÀllet ödmjuka och sÀtt andra högre Àn er sjÀlva.

4 Se inte pÄ ert eget bÀsta utan tÀnk pÄ andras.

5 Var sÄ till sinnes som Kristus Jesus var.

6 FastÀn han var till i Gudsgestalt, rÀknade han inte tillvaronsom Gud sÄsom segerbyte

7 utan utgav sig sjÀlv genom att anta en tjÀnares gestaltdÄ han blev mÀnniska. Han som till det yttrevar som en mÀnniska

8 ödmjukade sig och blev lydig Ànda till döden- döden pÄ korset.

9 DÀrför har ocksÄ Gud upphöjt honom över alltingoch gett honom namnet över alla namn,

10 för att i Jesu namn alla knÀn skall böja sig,i himlen och pÄ jorden och under jorden,

11 och alla tungor bekÀnna, Gud, Fadern, till Àra,att Jesus Kristus Àr Herren.

12 DÀrför, mina Àlskade, liksom ni alltid har varit lydiga, sÄ arbeta med fruktan och bÀvan pÄ er frÀlsning, inte bara som nÀr jag var hos er, utan Ànnu mycket mer nu nÀr jag inte Àr hos er.

13 Ty Gud Àr den som verkar i er, bÄde vilja och gÀrning, för att hans goda vilja skall ske.

14 Gör allt utan att klaga och tveka,

15 sÄ att ni blir flÀckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördÀrvat slÀkte, bland vilka ni lyser som stjÀrnor i vÀrlden,

16 nÀr ni hÄller fast vid livets ord. DÄ kan jag berömma mig av er pÄ Kristi dag. Jag har alltsÄ inte sprungit förgÀves eller arbetat förgÀves.

17 Ja, Àven om mitt blod blir utgjutet dÄ ni bÀr fram er tro som offer, Àr jag glad och glÀds med er alla.

18 PÄ samma sÀtt glÀder ni er och deltar i min glÀdje.

19 Jag hoppas nu i Herren Jesus att jag snart skall kunna sÀnda Timoteus till er, sÄ att ocksÄ jag kan vara vid gott mod, nÀr jag fÄr veta hur ni har det.

20 Jag har ingen som han, ingen som sÄ uppriktigt kommer att ha omsorg om er.

21 Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak.

22 Men ni vet att han har hÄllit provet. Som en son vid sin fars sida har han stÄtt tillsammans med mig i arbetet för evangeliet.

23 Honom hoppas jag kunna sÀnda sÄ snart jag fÄr se hur det gÄr för mig.

24 Och i Herren Àr jag övertygad om att jag snart skall kunna komma sjÀlv.

25 Men jag anser det nödvÀndigt att sÀnda tillbaka till er min broder Epafroditus, min medarbetare och medkÀmpe, som ni har sÀnt för att hjÀlpa mig med det som jag behövde.

26 Han har lÀngtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk.

27 Han har ocksÄ verkligen varit sjuk, ja, nÀra döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan ocksÄ över mig, för att jag inte skulle fÄ sorg pÄ sorg.

28 DÀrför Àr jag sÄ mycket mer angelÀgen att sÀnda honom, för att ni skall fÄ glÀdjen att Äterse honom och jag sjÀlv fÄr kÀnna lÀttnad.

29 Ta nu emot honom i Herren med all glÀdje, och visa sÄdana mÀn uppskattning.

30 För sitt arbete i Kristi tjÀnst satte han sitt liv pÄ spel och var nÀra döden, för att ge mig den hjÀlp som ni inte kunde ge.