1 NÀr vi alltsÄ har en sÄ stor sky av vittnen omkring oss, lÄt oss dÄ lÀgga bort allt som tynger, och sÀrskilt synden som snÀrjer oss sÄ hÄrt, och löpa uthÄlligt i det lopp som vi har framför oss.
2 Och lÄt oss ha blicken fÀst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stÀllet för den glÀdje som lÄg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter pÄ högra sidan om Guds tron.
3 TÀnk pÄ honom som mÄste uthÀrda sÄdan fiendskap frÄn syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.
4 Ănnu har ni inte gjort motstĂ„nd Ă€nda till blods i er kamp mot synden.
5 Ni har glömt den uppmaning ni fÄr som söner:Min son, förakta inte Herrens tuktanoch tappa inte modet,nÀr du tuktas av honom.
6 Ty den Herren Àlskar tuktar han,och han agar var sonsom han har kÀr.
7 Det Àr till er fostran som ni fÄr utstÄ lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns vÀl en son som inte tuktas av sin far?
8 Om ni inte fÄr en sÄdan fostran som alla andra, dÄ Àr ni oÀkta barn och inte riktiga söner.
9 Vi hade vÄra jordiska fÀder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi dÄ inte sÄ mycket mer underordna oss andarnas Fader sÄ att vi fÄr leva?
10 VÄra fÀder tuktade oss ju bara en kort tid efter bÀsta förstÄnd, men Gud gör det till vÄrt verkliga bÀsta, för att vi skall fÄ del av hans helighet.
11 För stunden tycks ingen tuktan vara till glÀdje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den lÀngre fram frid och rÀttfÀrdighet som frukt.
12 Styrk dÀrför kraftlösa hÀnder och svaga knÀn.
13 Gör stigarna raka för era fötter, sÄ att den fot som haltar inte gÄr ur led utan i stÀllet blir botad.
14 StrÀva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.
15 Se till att ingen gÄr miste om Guds nÄd och att ingen bitter rot skjuter skott och vÄllar skada och mÄnga smittas.
16 Se till att ingen av er Àr otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mÄl mat lÀmnade han ifrÄn sig sin förstfödslorÀtt.
17 Ni vet att han avvisades, nÀr han sedan ville Àrva vÀlsignelsen. Isak sÄg nÀmligen inte nÄgon möjlighet att Àndra sig, fastÀn Esau under tÄrar sökte fÄ vÀlsignelsen.
18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta pÄ och som stÄr i brand, inte till töcken, mörker och storm,
19 inte till basunljud och till en röst som talade sÄ att de som hörde den bad att fÄ slippa höra mer.
20 Ty de uthĂ€rdade inte befallningen: Ăven om det Ă€r ett djur som rör vid berget, skall det stenas.
21 SÄ förfÀrande var synen att Mose sade: Jag Àr förskrÀckt och skÀlver.
22 Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till Ànglar i mÄngtusental,
23 till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som Àr allas Gud och till andarna hos de rÀttfÀrdiga som nÄtt fullkomningen.
24 Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare Àn Abels blod.
25 Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom nÀr han varnade dem hÀr pÄ jorden, hur mycket mindre skall dÄ vi kunna det, om vi vÀnder oss bort frÄn honom som varnar oss frÄn himlen.
26 Den gĂ„ngen kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Ăn en gĂ„ng skall jag komma inte bara jorden utan ocksĂ„ himlen att skaka.
27 Orden "Àn en gÄng" visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det Àr skapat, för att det som inte kan skaka skall bestÄ.
28 DÄ vi alltsÄ fÄr ett rike som inte kan skaka, lÄt oss vara tacksamma och tjÀna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan.
29 Ty vÄr Gud Àr en förtÀrande eld.