1 Det första förbundet hade alltsÄ sina föreskrifter för gudstjÀnsten och sin jordiska helgedom.
2 I tabernaklet inreddes ett frÀmre rum som kallades det heliga. DÀr stod ljusstaken och bordet med skÄdebröden.
3 Bakom den andra förlÄten fanns ett rum som kallades det allra heligaste.
4 Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret och förbundsarken, som pÄ alla sidor var överdragen med guld. I den fanns en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat och förbundets tavlor.
5 OvanpÄ arken stod hÀrlighetens keruber som överskuggade nÄdastolen. Men detta skall jag inte nu gÄ in pÄ i detalj.
6 SÄ blev det ordnat. I det frÀmre rummet gÄr alltid prÀsterna in och förrÀttar sin tjÀnst.
7 I det andra rummet gÄr endast översteprÀsten in en gÄng om Äret, och dÄ aldrig utan blod, som han bÀr fram för sina och för folkets oavsiktliga synder.
8 DÀrmed visar den helige Ande att vÀgen till det allra heligaste Ànnu inte har uppenbarats, sÄ lÀnge det frÀmre rummet bestÄr.
9 Detta Àr en bild av den tid som nu Àr: gÄvor och offer frambÀrs, men de kan inte fullkomligt rena samvetet hos dem som offrar.
10 Liksom nÀr det gÀller mat och dryck och olika slags reningar, sÄ Àr det hÀr frÄga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bÀttre ordning.
11 Men nu har Kristus kommit som översteprÀst för det goda som vi Àger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte Àr gjort med hÀnder, det vill sÀga som inte tillhör den hÀr skapelsen,
12 gick han en gÄng för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig Äterlösning.
13 Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan frÄn en kviga, stÀnkt pÄ de orena, helgar till yttre renhet,
14 hur mycket mer skall dÄ inte Kristi blod rena vÄra samveten frÄn döda gÀrningar, sÄ att vi tjÀnar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig sjÀlv som ett felfritt offer Ät Gud.
15 DÀrför Àr Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle fÄ det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss frÄn övertrÀdelserna under det första förbundet.
16 DÀr det finns ett testamente, mÄste det tillkÀnnages att den som har upprÀttat det Àr död.
17 Först nÀr han dör blir testamentet giltigt. Det trÀder inte i kraft sÄ lÀnge han lever.
18 DÀrför har inte heller det första förbundet instiftats utan blod.
19 NÀr Mose hade förkunnat alla lagens bud för hela folket, tog han blodet frÄn kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stÀnkte pÄ sjÀlva bokrullen och pÄ allt folket.
20 Han sade: Detta Àr förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hÄlla.
21 PÄ samma sÀtt stÀnkte Mose blod pÄ tabernaklet och pÄ alla föremÄl som hörde till gudstjÀnsten.
22 SÄ renas enligt lagen nÀstan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlÄtelse.
23 AlltsÄ mÄste avbilderna av de himmelska tingen renas med dessa medel, men de himmelska tingen sjÀlva renas med bÀttre offer Àn de medlen.
24 Ty Kristus gick inte in i en helgedom som Àr gjord med hÀnder och som bara Àr en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i sjÀlva himlen för att nu trÀda fram inför Guds ansikte för vÄr skull.
25 Inte heller gick han in för att offra sig mÄnga gÄnger, sÄ som översteprÀsten varje Är gÄr in i det allra heligaste med blod som inte Àr hans eget.
26 I sÄ fall hade han varit tvungen att lida mÄnga gÄnger alltsedan vÀrldens grund blev lagd. Men nu har han trÀtt fram en gÄng för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplÄna synden.
27 Och liksom det Àr bestÀmt om mÀnniskan att hon en gÄng skall dö och sedan dömas,
28 sÄ blev Kristus offrad en gÄng för att bÀra mÄngas synder, och han skall en andra gÄng trÀda fram, inte för att bÀra synd utan för att frÀlsa dem som vÀntar pÄ honom.