1 Den profetia som profeten Habackuk skÄdade.
2 Herre, hur lÀnge skall jag ropa pÄ hjÀlp,utan att du hör,ropa högt till dig över vÄld,utan att du rÀddar?
3 Varför lÄter du mig se ondska,och hur kan du sjÀlv se pÄ sÄdant elÀnde?FördÀrv och vÄld Àr inför mig,split och kiv uppstÄr.
4 DÀrför blir lagen utan kraft,och rÀtten kommer aldrig fram.Den ogudaktige omringar den rÀttfÀrdigeoch rÀtten blir förvrÀngd.
5 Se er omkring bland hednafolken, ja, skÄda!HÀpna, ja, hÀpna!Ty en gÀrning utför jag i era dagar,som ni inte kommer att tro nÀr man berÀttar den.
6 Ty se, jag skall uppvÀcka kaldeerna,det vilda och snabba folket,som drar ut vida omkring pÄ jordenför att ta i besittningboplatser som inte Àr deras.
7 De Àr fruktansvÀrda och hemska,de avgör sjÀlva vad som Àr lag och rÀtt.
8 Deras hÀstar Àr snabbare Àn leoparderoch vildare Àn vargar om aftonen.Deras ryttare sprÀnger fram,de kommer fjÀrran ifrÄn.De flyger i vÀg likt örnen,som störtar sig över sitt rov.
9 Alla kommer de för att utöva vÄld,stridslystna rycker de framoch samlar fÄngar som sand.
10 De gör kungar till Ätlöje,furstar hÄnar de.De hÄnskrattar Ät alla befÀstningar,de kastar upp jordvallar och intar dem.
11 SÄ drar de vidare som vinden,de fortsÀtter framÄtoch Ädrar sig skuld.Deras egen styrka Àr deras gud.
12 Har inte du, Herre, alltid varit till,du min Gud, min Helige?Vi skall inte dö!Herre, till en dom har du satt dem,till en tillrÀttavisning har du berett dem,du vÄr klippa.
13 Dina ögon Àr för rena för att se pÄ det onda.Du som inte stÄr ut med att se nÄgon orÀtt,hur kan du dÄ se pÄ de trolösaoch tiga nÀr den ogudaktige slukarden som Àr mer rÀttfÀrdig Àn han?
14 Du gör mÀnniskorna lika fiskarna i havet,lika krÀldjuren som inte har nÄgon herre.
15 De drar upp dem alla med sin krokoch fÄngar dem i sitt nÀt.De samlar dem i sitt garn,dÀrför jublar de och Àr glada.
16 DÀrför offrar de Ät sitt nÀtoch tÀnder rökelse Ät sitt garn.Genom dem blir deras andel fetoch deras mat vÀlsmakande.
17 Men skall de dÄ fÄ vittja sitt nÀtoch stÀndigt drÀpa folken utan förskoning?