1 Profetia om Moab:På en natt är Ar-Moab ödelagt och förstört.På en natt är Kir-Moab ödelagt och tystat.
2 Han går upp till sitt tempel,till Dibon och upp på offerhöjdernaför att gråta.Över Nebo och Medeba jämrar sig Moab,alla huvuden där är rakade,alla skägg avskurna.
3 På deras gator har man svept sig i säcktyg.På deras tak och på deras torgjämrar sig alla, medan tårarna rinner.
4 Hesbon och Eleale höjer klagorop,det hörs ända till Jahas.Därför jämrar sig Moabs krigare,deras själ våndas i dem.
5 Mitt hjärta sörjer över Moab.Flyktingarna därifrån flyr till Soar,till Eglat-Selisija.Under gråt stiger man upp på Halluhits höjd,på vägen till Horonajim höjs klagorop över förstörelsen.
6 Ty Nimrims vatten blir torr ödemark,gräset torkar bort, brodden vissnar,inget grönt finns kvar.
7 Återstoden av sina ägodelar,sina sparade tillhörigheter,bär man därför bort över Pilträdsbäcken.
8 Klagoropen ljuder runt om i Moabs land.Deras jämmer når till Eglajim,deras klagan till Beer-Elim.
9 Ty Dimons vatten är fulla av blod,men ännu mer skall jag låta komma över Dimon: ett lejon för den som undkommer från Moaboch för dem som finns kvar i landet.