1 Men Jona tog mycket illa vid sig, och han blev arg.
2 Och han bad till Herren och sade: " Herre, var det inte det jag sade, medan jag Ànnu var i mitt land! DÀrför ville jag förekomma det genom att fly till Tarsis. Jag visste ju att du Àr en nÄdig och barmhÀrtig Gud, lÄngmodig och stor i nÄd och sÄdan att du Ängrar det onda.
3 Tag nu mitt liv Herre, för jag vill hellre vara död Àn leva."
4 Men Herren sade: "Har du rÀtt att bli arg?"
5 Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. DÀr gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gÄ med staden.
6 Och Herren Gud lÀt en ricinbuske skjuta upp över Jona, för att den skulle ge skugga Ät hans huvud och befria honom frÄn hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken.
7 Men dagen dÀrpÄ, nÀr morgonrodnaden gick upp, sÀnde Gud maskar som angrep ricinbusken, sÄ att den torkade bort.
8 NÀr sedan solen hade gÄtt upp, sÀnde Gud en brÀnnande östanvind, och solen gassade pÄ Jonas huvud sÄ att han blev helt utmattad. DÄ önskade han sig döden och sade: "Jag vill hellre dö Àn leva."
9 Men Gud sade till Jona: "Har du rÀtt att vara arg för ricinbuskens skull?" Han svarade: "Ja, jag har rÀtt att vara arg, Ànda till döds."
10 DÄ sade Herren: "Du ömmar för ricinbusken som du inte har haft nÄgon möda med och inte har dragit upp och som kom till pÄ en natt och förgicks efter en natt.
11 Och jag skulle inte ömma för Nineve, den stora staden, dÀr det finns mer Àn 120 000 mÀnniskor som inte kan skilja mellan höger och vÀnster, dessutom en mÀngd djur!"