1 Detta Àr det ord som Herren talade till Jeremia. Han sade:
2 "Hör detta förbunds ord och sÀg till Juda mÀn och Jerusalems invÄnare.
3 SÀg till dem: SÄ sÀger Herren, Israels Gud: Förbannad Àr den man som inte lyder detta förbunds ord,
4 som jag Älade era fÀder pÄ den dag dÄ jag förde dem ut ur Egyptens land, denna smÀltugn. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, sÄ skall ni vara mitt folk och jag skall vara er Gud.
5 Jag skall dÄ hÄlla den ed som jag har svurit era fÀder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, sÄ som har skett." Jag svarade: "Ja, amen, Herre."
6 Herren sade till mig: "Ropa ut allt detta i Juda stÀder och pÄ Jerusalems gator. SÀg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem.
7 Ty frÄn den dag, dÄ jag förde era fÀder ut ur Egyptens land och Ànda till denna dag har jag förmanat dem gÄng pÄ gÄng och sagt: Hör min röst!
8 Men de lyssnade inte och vÀnde inte örat till utan följde var och en sitt onda och hÄrda hjÀrta. DÀrför lÀt jag komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag befallde dem att hÄlla, men som de inte höll."
9 Herren sade till mig: "En sammansvÀrjning har avslöjats bland Juda mÀn och Jerusalems invÄnare.
10 De har vÀnt Äter till de missgÀrningar deras fÀder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjÀnat dem. Israels och Juda hus har brutit det förbund som jag slöt med deras fÀder.
11 DÀrför sÀger Herren sÄ: Se, jag skall lÄta en olycka drabba dem, som de inte skall kunna komma undan, och nÀr de dÄ ropar till mig skall jag inte höra dem.
12 DÄ skall Juda stÀder och Jerusalems invÄnare gÄ bort och ropa till de gudar som de brukar tÀnda rökelse Ät, men dessa skall inte kunna rÀdda dem undan olyckan.
13 Ty du, Juda, har lika mÄnga gudar som du har stÀder. Och sÄ mÄnga som gatorna Àr i Jerusalem, sÄ mÄnga altaren har ni satt upp Ät skammens gud - altaren dÀr ni tÀnder rökelse Ät Baal.
14 Du skall inte be för detta folk, inte komma med klagan eller förbön för dem, ty jag vill inte höra dem nÀr de ropar till mig i sin olycka.
15 Vad har min Àlskade att göra i mitt hus, dÄ hon gör sÄ mÄnga skamliga gÀrningar? Kan det heliga offerköttet skaffa bort din olycka frÄn dig? DÄ kunde du jubla.
16 'Ett grönt olivtrÀd, vackert och med hÀrliga frukter', sÄ kallade Herren dig. Men nu har han med ett vÀldigt dÄn satt eld pÄ det trÀdet, sÄ att dess grenar förstörs.
17 Ja, Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig pÄ grund av den ondska som Israels och Juda hus har bedrivit för att vÀcka min vrede genom att tÀnda rökelse Ät Baal."
18 Herren uppenbarade för migoch jag fick veta det,du lÀt mig se vad de hade för sig.
19 SjÀlv var jag som ett oskyldigt lammsom leds bort för att slaktas.Jag visste inte att de tÀnkte ut onda planer mot mig:"LÄt oss fördÀrva trÀdet med dess frukt,lÄt oss utrota honom ur de levandes land,sÄ att man inte mer kommer ihÄg hans namn."
20 Men Herren Sebaot Àr en rÀttvis domaresom prövar hjÀrtan och njurar.LÄt mig fÄ se din hÀmnd pÄ dem,ty för dig har jag lagt fram min sak.
21 DÀrför sÀger Herren sÄ om Anatots mÀn, som stÄr efter ditt liv och sÀger: "Profetera inte i Herrens namn, om du inte vill dö för vÄr hand!"
22 DÀrför sÀger Herren Sebaot sÄ: Se, jag skall straffa dem. Deras unga mÀn skall dö genom svÀrd och deras söner och döttrar skall dö genom hunger.
23 Ingen skall bli kvar av dem, ty jag skall lÄta olycka drabba Anatots mÀn, nÀr straffets tid kommer.