1 RĂ€ttfĂ€rdig Ă€r du, Herre, nĂ€rjag vill gĂ„ till rĂ€tta med dig.ĂndĂ„ mĂ„ste jag tala med dig om dina domslut.Varför lyckas de ogudaktiga sĂ„ vĂ€l?Varför lever alla trolösa sĂ„ trygga?
2 Du planterar dem och de slÄr rot,de vÀxer och bÀr frukt.NÀra Àr du i deras mun,men lÄngt borta frÄn deras innersta.
3 Men du, Herre, kÀnner mig.Du ser mig och prövarhur mitt hjÀrta Àr mot dig.Ryck bort dem som fÄr till slaktoch förbered dem för dagen dÄ de skall dödas.
4 Hur lÀnge skall landet sörjaoch grÀset pÄ marken förtorka,sÄ att bÄde fyrfotadjur och fÄglar gÄr underpÄ grund av invÄnarnas ondska?De sÀger: "Han kan inte se vÄr framtid."
5 Om du springer ikapp med fotgÀngare och de tröttar ut dig,hur skulle du dÄ kunna tÀvla med hÀstar?Det mÄ vara att du kÀnner dig trygg i fredligt land,men hur skall du klara dig i Jordanbygdens tÀta snÄr?
6 Dina bröder och din fars hus, ocksÄ de Àr trolösa mot dig.De ropar för full hals bakom din rygg.Lita inte pÄ dem,Àven om de talar vÀnligt med dig.
7 Jag har övergivit mitt hus,lÀmnat mitt arv,och givit min Àlskadei fiendens hand.
8 Min arvedel blev mot migsom ett lejon i skogen.Hon har höjt sin röst mot mig,dÀrför hatar jag henne.
9 Har inte min arvedel blivit för migsom en sprÀcklig rovfÄgel,som angrips av andra rovfÄglar runt omkring?GÄ och samla ihop alla markens djuroch lÄt dem komma för att Àta!
10 MÄnga herdar har fördÀrvat min vingÄrdoch trampat ner mitt land.De har gjort mitt hÀrliga land till en öde öken,till en ödemark.
11 Sörjande och öde ligger det framför mig.Hela landet ligger öde,ty ingen bryr sig om det.
12 Ăver alla höjder i öknen rycker plundrare fram,ty Herrens svĂ€rd slukar alltfrĂ„n den ena Ă€nden av landet till den andra.Ingen kan kĂ€nna sig trygg.
13 De har sÄtt vete men skördat törne.FörgÀves tröttar de ut sig.Ni kommer att skÀmmas över er grödapÄ grund av Herrens brinnande vrede.
14 SÄ sÀger Herren om alla onda grannar som förgriper sig pÄ det arv jag har givit Ät mitt folk Israel: Se, jag skall rycka bort dem ur deras land och Juda hus skall jag rycka undan ifrÄn dem.
15 Men sedan jag har ryckt bort dem, skall jag Äter förbarma mig över dem och lÄta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land.
16 Om de dÄ verkligen lÀr sig mitt folks vÀgar sÄ att de svÀr vid mitt namn: "SÄ sant Herren lever", liksom de förut lÀrde mitt folk att svÀra vid Baal, dÄ skall de bli upprÀttade mitt ibland mitt folk.
17 Men om de inte vill lyssna skall jag fullstÀndigt rycka bort det folket och förgöra det, sÀger Herren.