1 DÄ sade Herren till mig: "GÄ och köp dig ett höftskynke av linne och sÀtt det omkring dina höfter, men lÄt det inte bli vÄtt."
2 Jag köpte ett höftskynke, som Herren hade befallt, och satte det omkring mina höfter.
3 DÄ kom Herrens ord till mig för andra gÄngen. Han sade:
4 "Tag höftskynket som du har köpt och som du bÀr omkring dina höfter och stÄ upp och gÄ till Eufrat och göm det i en bergsskreva."
5 Och jag gick och gömde det vid Eufrat, sÄ som Herren hade befallt mig.
6 En lÄng tid dÀrefter sade Herren till mig: "StÄ upp och gÄ till Eufrat och hÀmta höftskynket som jag befallde dig att gömma dÀr."
7 Jag gick dÄ bort till Eufrat och grÀvde och tog fram höftskynket frÄn det stÀlle dÀr jag hade gömt det. Men se, nu var höftskynket fördÀrvat och det dög inte lÀngre till nÄgonting.
8 DĂ„ kom Herrens ord till mig. Han sade:
9 SÄ sÀger Herren: PÄ samma sÀtt skall jag göra slut pÄ Judas och Jerusalems stora högmod.
10 Detta onda folk, som inte vill lyssna till mitt ord utan följer sitt hÄrda hjÀrta och hÄller sig till andra gudar, tjÀnar och tillber dem, det skall bli som detta höftskynke som inte duger till nÄgot.
11 Ty liksom en mans höftskynke sluter sig tÀtt omkring hans höfter, sÄ lÀt jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, sÀger Herren, för att de skulle vara mitt folk, till berömmelse, pris och Àra för mig. Men de ville inte lyssna.
12 SÀg dÀrför till dem: SÄ sÀger Herren, Israels Gud: Alla vinkÀrl Àr till för att fyllas med vin. Och nÀr de dÄ sÀger till dig: "Skulle vi inte veta att alla vinkÀrl Àr till för att fyllas med vin?"
13 sÄ svara dem: SÄ sÀger Herren: Se, jag skall fylla alla dem som bor i detta land sÄ att de blir berusade, kungarna som sitter pÄ Davids tron, prÀsterna och profeterna, ja, alla Jerusalems invÄnare.
14 Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, bÄde fÀder och barn, sÀger Herren. Jag skall inte förbarma mig, inte vara skonsam och inte ha medlidande, sÄ att jag lÄter bli att förgöra dem.
15 Hör och lyssna till detta,var inte högmodiga, ty Herren har talat.
16 Ge Herren, er Gud, Àrainnan han lÄter mörkret kommaoch innan era fötter snubblar pÄ bergen nÀr det skymmer.Ni vÀntar pÄ ljus,men han skall förvandla det till dödsskugga,till tjockt mörker.
17 Men vill ni inte höra pÄ detta,skall jag i det fördolda grÄta över sÄdant högmod.Bittert grÄter jag och tÄrar strömmar frÄn mina ögon,dÀrför att Herrens hjord förs bort i fÄngenskap.
18 SÀg till kungen och kungamodern:Stig ner frÄn er tron,ty den praktfulla kronanhar fallit frÄn era huvuden.
19 StÀderna i Negev Àr stÀngdaoch ingen finns som öppnar dem.Hela Juda Àr bortfört i fÄngenskap,ja, bortfört helt och hÄllet.
20 Lyft er blick och se dem som kommer norrifrÄn.Var Àr hjorden du fick,din hÀrliga hjord?
21 Vad kommer du att sÀga,nÀr han till hÀrskare över dig sÀtter mÀnsom du sjÀlv har gjort till dina förtroliga vÀnner?Skall du dÄ inte gripas av vÄndasom en kvinna i födslosmÀrtor?
22 Men om du sÀger i ditt hjÀrta:"Varför har detta hÀnt mig?"sÄ vet att det var för din stora missgÀrnings skullsom ditt mantelslÀp lyftes uppoch din kropp utsattes för vÄld.
23 Kan en nubier förvandla sin hudeller en leopard sina flÀckar?DÄ skulle ocksÄ ni kunna göra gott,ni som Àr sÄ vana att göra ont.
24 DÀrför vill jag skingra dem likt strÄ som förs bortav ökenvinden.
25 Detta skall vara din lott,den del du fÄr av mig, sÀger Herren,dÀrför att du har glömt migoch förtröstat pÄ lögn.
26 DÀrför skall jag ocksÄ dra upp mantelslÀpet över ditt ansikte,sÄ att man fÄr se din skam,
27 ditt Àktenskapsbrott, ditt liderliga frustande,din skamliga otukt.PÄ höjderna och pÄ fÀltethar jag sett dina vedervÀrdigheter.Ve dig, Jerusalem!Hur lÀnge skall det dröja innan du blir ren?